Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Lite info Jan Gunnar värnhall
22 dec. 1977 förordnat polisint. i Gbgs polisdt Jan Värnhall att inneha långtidsvik. på tjänst som polisöverint.
12 aug. 1982 förordnat polisint. i Gbgs dt Jan Värnhall att vara polisöverint. i Sthlmsdt samt

Mycket intressant!

PS till dig Faderlig: Matsqq postade just länken till programmet där Borgnäs intervjuar Sten Andersson, dvs den som du hittade utskriften på i någon av Anérs gamla PalmeNytt. Jag slängde med länken här nedan fast med en tidsmarkering så att videon startar där Sten Andersson-intervjun börjar.

Direkt före inslaget med Sten Andersson pratar Borgnäs med någon anonym underrättelsekille, som också säger att Palme övervakades. Jag hade nämnt det här i ett tidigare inlägg, som det enda andra kända alternativet till EAP:arnas övervakning av Palme. Problemet med de här uppgifterna är att det är så lite kött på benen, man har liksom inget att gå på. Annars verkar de ju seriösa.

https://www.youtube.com/watch?v=jhLzAcclATk&t=3911s

Ja det är på senare tid jag tycker Otto har tappat det och innehållet är i paritet med Gjutarenäfve.
Tittar man på intervjuer och innehåll typ ett halvår/ett år tillbaka så hade Otto klart mycket bättre innehåll, och Wall samt Borgnäs med fler.
Det är den typen av content han ska ägna sig åt för att växa sig större och faktiskt skaffa sig ett vettigt anseende.

Som du är inne på gammal skåpmat gör att det blir innehållslöst. Verkar som brist på idéer finns.

Ingen följde efter paret Palme från bostaden på Västerlånggatan 31 till Gamla Stans station. Ingen följde efter i tåget. Först gick de söderut på Västerlånggatan. Sedan gick de Yxsmedsgränd, Stora Nygatan, Kåkbrinken och Munkbrogatan. Sträckan var 250 meter och tog fyra minuter att gå (enligt Google Maps).

Promenaden i Gamla Stan

Därmed faller Hans Holmérs teori (att en kurd väntade i närheten av bostaden i hopp om att Palme skulle visa sig) och Leif G.W. Perssons teori (att en svensk hörde ett rykte om ett biobesök och väntade i närheten av bostaden). Livvakterna John-Erik Hahne och Björn Söderberg visste inte att paret Palme skulle på bio (enligt juristkommissionens förhör). Vilket även framgick av Hahnes reaktion när han informerades om mordet av Palmes pressekreterare Kjell Lindström. Hahne visste inte att paret Palme var på bio. Lisbeths chef Margareta Nuder och journalisten och fotografen från tidningen Statsanställd hörde på eftermiddagen att paret skulle på bio, men inte vilken dag. "Det var ju ingen som visste att vi skulle gå på bio", utbrast Lisbeth på Sabbatsbergs sjukhus (A13812-3).

Stefan Larsson och Kenth Borchardt (Z8043) mötte paret Palme på Västerlånggatan. Mellan bostaden och Yxsmedsgränd. Stefan och Kenth förhördes den 10 mars. De var "helt säkra" att ingen följde efter paret Palme. Stefan och Kenth mötte ingen annan. Inte förrän vid Storkyrkobrinken.

Skådespelaren Jörgen Lantz (Z8031) mötte paret Palme på Stora Nygatan. Familjen Lantz bodde i Gåsgränd och mötte ofta Palme. Jörgen hördes den 4 mars. "Vad han är helt säker på är att ingen gick efter Palme, först efter c:a 50 meter fanns folk i rörelse." Den 11 mars vidhöll han dessa uppgifter. Jörgen var "helt säker på att ingen person närmare än 50 m har följt efter paret Palme".

Syskonen Johan och Eva Karlsson (Z8372) åkte från Medborgarplatsen till Rådmansgatan (i andra vagnen av fyra). Eva såg att paret Palme steg in i vagnen i Gamla Stan. Johan och Eva (som hördes den 19 mars) och Evas väninna (som inte hördes) valde den norra utgången på Rådmansgatans station. "De var tveksamma åt vilket håll de skulle gå och så var även fallet med Palme." Paret Palme valde den södra utgången. "Eftersom Palme med fru tvekade blev de sist." Eva kunde "ej minnas att det gick någon efter de båda mot rulltrappan". Det var lätt för Eva att se att ingen följde efter paret Palme. De var sist.

Stefan Holm (Z8193) åkte från Zinkensdamm till Rådmansgatan (och bytte tåg i Gamla Stan eller vid Slussen). Enligt Stefans far (som kontaktade polisen den 4 mars). Själv uppgav Stefan (när han hördes den 4 april) att han åkte från Gullmarsplan till Rådmansgatan. Mot slutet av resan såg han att statsministern stod mellan de bakersta dörrarna i vagnen. På Rådmansgatans station valde Stefan den södra utgången. Liksom paret Palme.

"Holm säger att han förutsatte att Palme hade livvakter med sig, och han gick med avsikt nära makarna upp till biljetthallen för att liksom provocera fram livvakterna för att han ville se hur de handlade och reagerade då någon följde efter statsministern. Han höll sig dock så långt tillbaka att han inte skulle störa makarna, och han menar att han hela tiden gick 4 - 7 meter bakom. Holm hade då samtidigt tittat på de övriga människorna som gick av och åkte upp i rulltrappan, och då mest i avsikt att se vem som var livvakter, och han säger att det inte var någon som passade in för att vara livvakt. Det var ett 10-tal personer som steg av, och enl Holms intryck, så var det helt vanliga människor, varav de flesta tycktes vara ensamma."

Butiksbiträdet Mats Jadin (Z8134 och L829) kontaktade polisen den 2 mars och hördes den 3 och 15 mars. Han åkte från Bagarmosssen till Rådmansgatan och satt i den första vagnen. När tåget stannade i Gamla Stan såg han paret Palme på perrongen. De steg in i en annan vagn. På Rådmansgatans station valde Mats den södra utgången. Liksom paret Palme och vittnet Stefan Holm.

"Han kommer att stå omedelbart bakom Olof och Lisbeth Palme i rulltrappan." Framför Stefan Holm som hela tiden gick 4 - 7 meter bakom. "Jadin gick även bakom paret Palme genom spärrarna. Efter spärrarna stannar paret Palme till och talar om vilken uppgång de ska välja." Då passerar han paret. "I detta läge tittar sig Jadin omkring för att se om han kan upptäcka några säkerhetsvakter som finns i närheten av paret Palme. Han upptäcker inte några sådana och i samma stund passerar han förbi paret Palme. Han har inte under tiden han varit nära paret Palme lagt märke till någon person speciellt."

Inger Andersson (EAB1597) väntade på sin man i biljetthallen på Rådmansgatans station. Hon hördes den 9 mars.

"När hon stått en stund, 5 - 10 minuter, hade hon fått se paret Palme. Hon hade förmodligen inte lagt märke till dem om inte Lisbeth Palme först gått mot den östra uppgången men sedan vänt och gått tillsammans med Olof Palme, som väntat in henne bakom Andersson, upp genom den västra uppgången. Andersson hade inte lagt märke till något speciellt beträffande de människor som kom upp efter Palmes."

Ingen följde efter paret Palme i Gamla Stan eller i tåget. GM eller hans medhjälpare måste ha upptäckt paret Palme i biografen eller på vägen dit. Eller avlyssnat telefonen i familjen Palmes bostad på Västerlånggatan 31.

Jag talar inte om något annat än mötescenariot. Men jag kan ha förklarat lite dåligt. Det jag menar är nämligen inte nödvändigtvis att OP faktiskt skulle in och ha ett riktigt sammanträde där inne eller gå in alls. Det kan till och med varit Dekorima som varit "mötesplatsen".

Det jag menar är att om du ska locka en person till en specifik plats så krävs det, särskilt innan smartphonens inträde i samhället, dels att personen känner till platsen och dels att du känner till att personen känner till platsen. Det blir ju lite konstigt om du föreslår en helt slumpmässig plats och bara hoppas att personen hittar dit.

Men här har vi en till synes fullt naturlig plats att bestämma även för "hämtning av post". Det är ju bara att säga "vi möts vid butiken utanför kontoret". Jag tycker det är en oerhörd slump att mordet faktiskt sker vid just en av sådan naturlig mötesplats samtidigt som tecken på att något slags möte skett.

Absolut, och då är den här platsen inte bara "lagom offentlig, lagom avskild" för ett snabbärende typ "hämta post" utan den ligger också på hemvägen från biografen och kräver därför ingen avstickare eller omväg. Så har jag tänkt om den saken.

Sedan när det gäller närförloppet så har jag gång på gång pekat på "det diagonala" i rörelseriktningen. Det gäller inte bara Björkman som kommer in snett från reklampelaren utan även paret Palme själva, som enligt Cecilia Anderstedt sneddade över trottoaren in mot Tunnelgatan.

Om det är riktigt så betyder det ju att de knappast är på väg direkt hem utan att de ska in dit i något ärende. Men samtidigt är det ju inte en snäv vänstersväng runt hörnet som de gör, typ att de skulle in mot norra sidan av byggbarackerna. Inte heller rör de sig i någon naturlig riktning om de skulle in via södra sidan av barackerna dvs åt Bohemia-hållet till. Ska man dit så sneddar man över planen framför barackerna, vinkeln gentemot Sveavägen blir alltså mycket brantare även för det södra alternativet.

Frågan blir alltså om de överhuvudtaget sneddar eller om Anderstedt sett fel. För den frågan blir blodfläckens position avgörande. Det är min uppfattning att den ligger för långt österut för att vara förenlig med att paret Palme skulle vara på väg "raka spåret hem" längs Sveavägen. Utan vad blodfläckens position – i kombination med Anderstedts uppgift om sneddningen – säger mig, det är att de ska in, men ändå inte in, på Tunnelgatan. De är så att säga inte "på allvar" på väg in på Tunnelgatan i syfte att fortsätta till Luntmakargatan, utan de viker in en smula för att stå där en kortare stund, och sedan gå ut igen på Sveavägen och fortsätta promenaden söderut. Så läser jag närförloppet.

Då ser du, att den här läsningen av närförloppet är förenlig med ett "snabbstopp" i den grunda delen av gränden. Där stannar man inte långa stunden, utan det handlar om att stå där kanske en minut eller två på sin höjd. Sedan ska de ut igen och fortsätta hemåt. Varför gör man så? Därför att man har ett mycket snabbt ärende som kan klaras av på en minut och som inte kräver att man rör sig djupare in i gränden.

Så antingen ska någon komma ut dit inifrån gränden, eller så ska någon de har med sig gå in i gränden och utföra ärendet (läs: hämta posten) därinne och sedan bära fram den till Palme därute nära grändens mynning. Som du förstår är det den senare varianten som jag har fastnat för, alltså att de har med sig en kille som går in och hämtar posten, sedan kommer ut med den igen och lämnar den till Palme. När Palme sedan fått posten är tanken att han ska stoppa in den innanför rocken och fortsätta promenaden hem. Ett ärende som tar cirka en minut totalt.

Det är den modell som jag vaskat fram. Är jag säker på den? Nej naturligtvis inte, men den är den enda modell jag kunnat komma upp med som stämmer med ballistiken och övriga data rörande närförloppet. Om du eller andra kan komma upp med någon annan modell som stämmer så är jag naturligtvis idel öra. Utredaren föreslog något annat slags ärende än att hämta post, och då vill jag gärna höra vad för slags ärende det kan tänkas vara. För om man inte kan tänka fram något sådant ärende så är ju den säcken tom.

En sak till, om Borgnäs' intervju med Sten Andersson. Nu lyssnade jag igenom den igen igår kväll, och då upptäckte jag att min minnesbild av intervjun nog varit lite sned. För om man lyssnar noga så talas det ju om externa (relativt Säpo) nätverk och rentav om EAP.

Jag hade liksom tänkt att den övervakningsapparat som Sten Andersson talar om, den skulle vara separat och oberoende av EAP:arnas övervakningsapparat. Men när jag nu lyssnade så tycker jag att de verkar tala om samma apparat, dvs att EAP:arnas apparat varit knuten till tjänsten. De tittar så att säga på en och samma företeelse från ett annat håll än ansatsen "inifrån Palmematerialet", där vi talar om Kerstin Gaddy på Grand, om Victor Gunnarssons förehavanden, och allt det där. Jag börjar alltmer tänka att det är en och samma sak.

Märk även hur Sten Andersson talar om att nätverket haft tillgång till avancerad utrustning, vilket kan tänkas haka i Sunniva Thelestams iakttagelser på mordkvällen av en "polisbil" med radioutrustning i bakluckan. Jag skulle tippa att den bilen har med övervakningsapparaten att göra, typ någon slags mobilt radionätverk för walkie-talkies.

Det är väl efterkonstruktioner i brev och boken Kontraktet om att ha spanat på Palme + följt efter från bostaden?

När det gäller mötes-scenarie så tänker jag lite så här :

1) Om det inte är detaljplanerat eller ett planerat möte så är detta väl nästan det bästa tillfälle man kan erbjudas - när man vet att Palme är 2 timmar på en biograf och helt utan livvakter. Nackdelen är ju att han har ett sällskap med sig , men man kanske hade avblåst om tillfället ej kommit.

2) Om det är ett planerat möte - Att locka honom till ett möte kan man ju i princip göra när som helst och försöka få ännu bättre omständigheter , men att troligen få med sig Lisbeth och ev Mårten med flickvän o.s.v blir lite krystat i mina ögon.

Så för alternativ 1 så är detta optimalt, för alternativ 2 känns det mindre optimalt ...

Skulle nog kunna ha uttryckt mig lite exaktare/bättre , men jag tror ni förstår lite hur jag tänker .

PS tänker inte argumentera för detta så mycket om ni kommer med motargument - inte min stil , men det är så JAG tänker ( tror inte jag kommer ändra mig särskilt mycket på den punkten )

Flashbacks läsare kan själva avgöra vad som är trams. Du citerar från vittnesmålen i rättegångarna 1989 (inte från förhören 1986). Jag påstod inte att polisen hittade på att Hans Johanssons taxi stod vid Apelbergsgatan. Förhören var sena och dåliga. Det korta telefonförhöret på kvällen den 4 mars 1986 och det längre förhöret den 14 mars är bland de sämsta i utredningen. En bättre förhörsledare hade klarlagt att Johanssons taxi stod vid Tunnelgatan och vände vid Tunnelgatan. Det dröjde två månader innan den saken klarlades. Med hjälp av Johanssons passagerare. Även andra vittnen såg att Johanssons vita taxi stod vid Tunnelgatan och vände vid Tunnelgatan.




Ett möte vid mordplatsen och ett "förmöte norr om banken"?

Olof och Lisbeth Palme var omgivna av vittnen. Lisbeth visste inte vad vittnena såg. Hon visste inte om nya vittnen (som såg ännu mer) skulle kontakta polisen. Varför ljög Lisbeth? Varför påstod Lisbeth att mötet vid Dekorima (och "förmötet norr om banken") inte ägde rum? När lögnen kunde avslöjas?

Varför sa hon att

"De hade inte varit i sällskap med någon."

"De stannade inte på Sveavägen och tittade i fler skyltfönster, utan gick framåt i promenadtakt."

"Inte ens i skottögonblicket upplevde hon någon förföljelse."

"Han yttrade ingenting under händelseförloppet."

Hon kunde inte ljuga. Lisbeth visste inte vad vittnena såg. Mötet vid Dekorima är spekulation. Utan stöd i vittnesuppgifter och andra kända omständigheter. Tvärtom. "Mötesscenariot" strider mot flera vittnesuppgifter. Inge Mårelius såg att paret Palme gick förbi gärningsmannen fem meter före skotten. Inge var säker på den punkten. Olof och Mårten Palme ville dricka te i familjen Palmes bostad i Gamla Stan. Det ville inte Lisbeth och Mårtens flickvän. Mårtens första tanke var att mordet ägde rum vid Monte Carlo (T2-E). Monte Carlo var ett skäl att byta sida. Ett förutsägbart skäl.

Den som påstår att taxiföraren Anders Delsborn såg ett samtal mellan paret Palme och gärningsmannen ljuger eller är okunnig om Dagens Ekos intervju med Delsborn den 1 mars. Intervjun sändes även i Rapport 10.00. "Jag observerar på vänster kant att tre personer står. Om de sedan pratar eller vad de gör, det uppfattar jag inte." Delsborn såg inte ett samtal mellan paret och gärningsmannen. Referatet är fel på den punkten. Delsborn såg tre personer i närheten av varandra. Sekunderna före skotten.

Den som påstår att Nicola Fauzzi hörde skotten vid Sveavägen 56 istället för 50 (och gick 43 sekunder längre än paret Palme) ljuger eller är okunnig om Håkan Ströms misstag den 3 mars och Jan Länninges misstag den 25 mars (misstag som även Heimer var okunnig om när han hittade på "mötesscenariot" 1991). Ström visste inte den 3 mars att paret Palme korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogata (han trodde att de korsade Sveavägen vid Kammakargatan). Ström flyttade händelserna ett kvarter norrut. Länninge bestämde att Fauzzi hörde skotten där Ström trodde att Fauzzi mötte paret Palme (vid Sveavägen 56). Fauzzi gjorde som Länninge bad honom och fortsatte till Sveavägen 56.

När Lisbeth såg ett "ungt par" efter sidbytet (T116-L och T116-M) såg hon Björkmans tre kamrater (varav två kunde uppfattas som ett ungt par). När Lisbeth berättade för undersköterskan Lena Östeman att "vi mötte en man och sedan hörde hon smällarna" menade hon vittnet Nicola Fauzzi (som mötte paret Palme 10 meter norr om Skandias entré). När Jan Nilsson såg en man som var "25 - 30 år" och hade "en kortare jacka" (och Anna Hage och Karin Johansson redan var framme vid brottsoffret) såg han vittnet Per Vallin (som var 22 år och hade en midjejacka). Per Vallin berättade för journalisten Lars Olof Lampers att Per fortsatte en bit österut när han sprang fram till mordplatsen. När Lisbeth vände sig efter skotten såg hon vittnet Anders Björkman (som bekräftade i rättegångarna 1989 att de såg på varandra). När Lisbeth såg en man i ett beige plagg närma sig bakom Björkman såg hon vittnet Jan-Åke Svensson (som parkerade norr om mordplatsen och var klädd i en beige rock). När Lisbeth såg att GM stannade upp och kastade en blick över axeln såg hon vad Hans Johansson såg (att GM stannade upp och kastade en blick över axeln när Johansson stannade taxin i Tunnelgatans mynning och GM hade hunnit 25 meter från brottsplatsen).

Warum einfach, wenn es auch kompliziert geht? Varför tro på enkla och självklara förklaringar (när man kan hitta på långsökta och komplicerade förklaringar)? Därför att enkla och självklara förklaringar oftare är rätt.

Skotten föll 23.21.30 (43 - 45 sekunder innan Länsalarmeringscentralen svarade). Enligt Jan Länninges och vittnet Leif Ljungqvists mätningar den 5 maj 1986. Att Ljungqvists U-sväng tog längre tid än 45 sekunder finns ingen anledning att tro.

Sonja Teir i LAC svarade 23.22.14. Som framgår av LAC-bandet, Kari och Pertti Poutiainens bok "Inuti labyrinten" från 1995 och granskningskommissionens rapport från 1999.

Bröderna Poutiainen ägnade åtta år (1987 - 1995) åt en noggrann granskning av händelseförloppet. Tack vare deras insatser är LAC-bandet bevarat och bandets äkthet bevisad av SKL (dåvarande NFC) 1988. De visade även att larmet i polisradion sändes 23.25. Att skotten inte var tidigare än 23.21 har flera bevis. Kerstin Nordströms klocka var 23.22 när skotten hördes. Klockan hos Solna taxi var 23.22 när Hans Johansson anropade växeln och fick svar efter 10 sekunder. Und so weiter.

Googla "fröken ur antal samtal". Det gjorde jag i morse. Toppåret 1977 fick Fröken Ur 63,8 miljoner samtal per dygn (två samtal per sekund). Mobiltelefoner och Internet gjorde att antalet minskade till 19,8 miljoner samtal per dygn 1997 (0,6 samtal per sekund). Lågt räknat fick Fröken Ur ett samtal i sekunden 1986. Lågt räknat varade samtalen i 10 sekunder (man lyssnar till nästa pip). Det var ständigt 10 personer som lyssnade på Fröken Ur. I genomsnitt. Lågt räknat.

Om någon hade ställt fram Fröken Ur flera minuter hade 10 personer hört det. Samma problem hade uppstått när Fröken Ur ställdes rätt igen. Felet skulle även ha märkts i andra länder. Folk i Danmark och Norge skulle ha märkt att Frøken Klokken och Frøken Ur gick efter Fröken Ur. Ju längre felet fanns desto fler hade märkt det. Ändringarna skulle även ha hörts på LAC-bandet.

Att Enerström stödde EAP är gammalt. Du har kanske varit borta från Sverige. En intressant person i sammanhanget är Lars Lundberg, känd Köpenhamnsresenär veckan efter mordet, känd besökare av Rattugglan under mordnatten, känd Göteborgsresenär under morddagen och känd utgivare av den profetiska tidningen "Kulturnytt". Hans opublicerade bok (DGB15299-4) är inget litterärt mästerverk, men intressant. Lars Lundberg (1930 - 2020) är värd en biografi. Liksom Alf Enerström (1929 - 2017). Lundbergs tyska ex-fru Antonie Josefsson (1927 - 2013) var granne med Gunnarsson på Klövervägen 6. Ett sammanträffande som inte fick en förklaring (så vitt jag vet). Kanske bara ett sammanträffande. Liksom att Åke Ek fanns i Gunnarssons telefonbok.

Ha en fortsatt fin sommar.

Det som just nu händer på Otto kanal är enbart en väntan på att han ska kunna släppa det innehåll han egentligen vill släppa. Han har fått veta saker av Jon Jordås när han intervjuade honom, men får inte förmedla ut dessa saker innan Jordås bok släpps. Allt detta har Otto sagt sjkälv i en video. Han har lovat oss sprängstoff, vi får väl se i augusti om det är någon dynamit från Jordås.

Så nu tror jag Otto i väntan på boksläppet pumpar ut sådant han har haft liggande, och småtankar han har, förmodligen blandat med saker som rör utkanten av sprängstoffet. Mest är den stora aktiviteten just nu avsedd för att kanalen ska ha hög aktivitet inför boksläppet, och för att det ska ligga många klipp uppe när boken släpps. Han förbereder sig för att något kommer uppmärksammas i media, tror jag.

Det är fint att få ta del av dina tankar om de här sakerna, och jag håller med om det du säger om vilket alternativ som verkar "mer optimalt" utifrån de utgångspunkter du anger.

Att jag ändå lutar mot mötesscenariot beror inte på det, utan det beror på sådana saker som att Delsborn ser paret Palme stå och samtala med en man nere vid Dekorima. Vi har alltså en direkt vittnesiakttagelse av ett "möte" alldeles intill mordplatsen som måste förklaras på något vis. Därtill har vi "Fauzzis 43 sekunder" dvs den tidsförskjutning som säger att paret Palme oredovisat gjorde uppehåll på nästan en minut någonstans på vägen mellan Skandias huvudentré och mordplatsen.

Det här har jag tjatat så pass mycket om i tråden att det inte behövs några längre utläggningar här och nu. Men jag ville ändå nämna det för att klargöra var skon klämmer, så att säga, för min del. Sedan blir var och en lycklig på sin fason, och du och andra bestämmer naturligtvis själva vad ni vill tro och tycka. Men då förbehåller jag mig också rätten att göra detsamma.