Citat:
Ursprungligen postat av
Hifivo
Min poäng är att jag tror många har orealistiska förväntningar på vittnen, plus att man nästan in absurdum letar fel och motsägelser i utsagorna tills man till slut inte har ett enda trovärdigt vittne kvar.
Det tycker jag är en mycket bra poäng. Det perfekta vittnet finns naturligtvis bara i teorin, men i verkligheten råder det alltid imperfektioner, det finns alltid problem. Om man så vill kan man då göra listor av sådana imperfektioner och problem, och sedan jämföra listorna vittnena emellan. Frågan är emellertid om det förfarandet egentligen leder någonvart.
Jag brukar försöka stämma av vittnenas uppgifter mot varandra, och i den mån det låter sig göras försöker jag jämka ihop dem till en syntes. I vissa fall är dock motsägelserna av sådan art att de helt enkelt inte låter sig jämkas samman, och då får man lov att välja vilket vittne man ska tro på. Som regel är det inte särskilt svårt att se vilket vittne som är bäst skickat att avgöra saken.
Ta till exempel frågan om vilken hand mördaren skjuter med. Där är det ju antingen höger eller vänster som gäller, det går inte att kompromissa. Morelius säger till exempel att mördaren skjuter med höger hand medan Björkman säger att han skjuter med vänster. Då är det antingen Björkmans eller Morelius' variant som gäller, det finns inget mellanting.
Här råder det inget tvivel om vem som varit i bäst läge för att bedöma den saken, och det är naturligtvis Björkman som går precis bakom. Morelius ser allt närmast som silhuetter på 40 meters avstånd och har så dåligt djupseende att han inte ens kan avgöra vilken av paret som är Olof och vilken som är Lisbeth Palme. Resultatet av jämförelsen blir alltså att mördaren mest sannolikt skjuter med vänster hand.
Ett annat exempel är Morelius' påstående om att Lisbeth precis innan skotten "gått ifrån" Olof Palme och därför hamnat något steg före honom. Det verkar ju som en trovärdig detalj. Men om man jämför den mot Jeppssons vittnesmål så ser man att den inte håller. För Jeppsson säger att Olof Palme först "föll in i bild" och sedan dök Lisbeth upp intill den fallne Palme. Om hon gått något steg före Palme skulle hon redan vara inne i bild för Jeppsson när Olof Palme faller. Morelius förlorar igen.
Du citerar en lång rad invändningar mot Delsborns uppgifter. En del av dem är nog relevanta, däribland att han säger att mördaren höll vapnet i höger hand. En annan felaktig uppgift från Delsborns håll är att Palme blev skjuten i bröstet, det är Delsborn som är källan till "två skott rakt i bröstet" som ju upprepas av ambulansmännen på LAC-bandet när ambulanserna precis kör iväg från mordplatsen.
Vidare säger Delsborn att han sett ryggtavlan på mördaren, vilket ju ter sig underligt mot bakgrund av att han också säger att mannen som samtalade med paret Palme stod med ryggen vänd mot Dekorimas skyltfönster. Enda tillfället att iaktta ryggen är alltså vid själva skjutningen, och av det kan vi sluta oss till att Delsborn gör samma misstag som hans passagerare Ann-Charlott Holmgren.
Holmgren spegelvänder ju hela kalaset och ställer mördaren söder om paret Palme. Vidare säger hon att han förde in vapnet på vänstra sidan innanför rocken direkt efter skotten. Men om man roterar den silhuetten 180 grader så att det hela vänds rätt, då får man istället att det är högra sidan som han stoppar in vapnet på, vilket betyder att han haft vapnet i vänster hand.
Att Delsborn tror sig se mördarens ryggtavla och dessutom säger att han höll vapnet i höger hand visar att han drabbats av samma synvilla som Holmgren, fast medan Holmgren redovisar sitt misstag helt öppet så försöker Delsborn istället dölja det genom att slira. Troligtvis tycker han att det är pinsamt, vilket även Holmgren gör men låter sig ändå framstå på det viset. Det är strongt av henne och det är tack vare henne som kan vi bena ut det här pusslet.
Några iakttagelser där om hur man kan gå tillväga med att stämma av vittnesuppgifter med stora imperfektioner mot varandra och på så vis nå fram till hållbara och relevanta resultat. Som jag ser saken är det den enda framkomliga vägen. Visst är vittnenas allmänna trovärdighet en viktig faktor att ta med i bedömningen, men även trovärdiga vittnen kan ju se fel och begå ärliga misstag. Det enda sättet att komma fram till hållbara slutsatser om förloppen är just att stämma av dem mot varandra och på så vis vaska det mest rimliga resultatet.