Citat:
Ursprungligen postat av
Dalulven
Det är bara det att "Tensonmannen" gick en bit ut till vänster, från NF:s synvinkel sett, och måste sedan ha sneddat in bakom LOP för att inte gå in i annonspelaren. Samma promenad som SE uppger sig ha gjort, 5-6 sekunder senare -- för han befann sig bara 5-6 sekunder ifrån kroppen när det small. Om nu inte LOP stannade för att kolla in skor varpå "Tensonmannen" passerade dem.
Men han bör ha hört smällarna och om han inte var turist eller något borde han väl ha hört av sig?
MOP var ju på nyheterna i de flesta TV-apparater dagen efter ...
Om "Tensonmannen" var ett oskyldigt vittne (vilket jag inte tror) kan man undra vad han såg, när han passerade Tunnelgatan och Sveavägen.
P.S. När det gäller LP, kan inte traumatiska händelser påverka minnet?
Även om han var ett oskyldigt vittne (som inte heller jag tror han har) kan det så klart finnas anledningar till varför han inte hörde av sig. En kan vara att han helt enkelt var blyg eller inte tyckte sig ha något att tillföra. Oviljan att höra av sig för ett vittne kan också ligga i att de ogillar kontakt med polis och myndigheter eller ogillar den mördade. En Palmehatare av rang kunde nog tycka att det kunde vara.
Som oidentifierad borde han dock så klart ha varit högintressant. En utlysning av honom hade varit på sin plats. Hade han inte hört av sig då hade det ju varit ännu märkligare och ännu en fingervisning om att det möjligen är något skumt med killen. I dag hade nog det där som med mycket annat med Palmeutredningen hanterats på ett annat sätt.
Jag säger inte bestämt att LP medvetet valde att blunda för Tensonmannen, men det är något med hennes ”blindhet” kring promenaden från Grand till där det smäller. Som om hon vet att promenaden är inget att fokusera på vad gäller GM, men där finns annat som hon inte vill gå in på och att Tensonmannen är en av de sakerna.
Jag är inte expert på vittnespsykologi (vet inte ens om det finns som akademisk ämne) men påverkar en traumatisk händelsen inte mest det som sker vid själva brottet? Vid mordtillfället kan jag tänka mig att sinnesnärvaron går in för ren överlevnad. Skärps sinnena då eller blir de begränsade? Människor reagerar nog väldigt olika. Kan tänka mig att en del får sämre minne medan andra tvärtom sträcker ut sina antenner desto mera.
Lisbeth sa själv att hon som psykolog var övad i att komma ihåg detaljer. Minnesförlust på grund av trauma var hon själv i det egna fallet inte inne på. Detta är en annan sak som är märklig. Övad i att komma i håg detaljer i all är, men övad att komma i håg detaljer i en livshotande situation där hennes make blir mördad var hon så klart inte.