Citat:
Ursprungligen postat av Redundant2
Tack för ditt svar.
Min mening var inte att åsamka den person jag utgav mig för att vara någon skada. Jag ville bara inte "åka fast". Tycker därför falsk tillvitelse verkar vara lite väl att ta i trots att det stämmer enligt lagen då det är ett brott att inte medhava körkortet vid framförande av bil
Det är alltså duktigt "skitnödigt" att ta det så långt, både för polisen och åklagaren. Jag tror inte att det händer, utan det var bara ett sätt att visa att något brottsligt måste vara med i spelet.
Vill du ha argument för att slippa undan kan du dels säga det du sade (men det tror inte rätten på), dels att det var ett "otjänligt försök", dels att du ångrade dig (tillbakaträdande) då du förstod vad du höll på med.
BrB, 23:1§
Citat:
Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till fullbordan, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten.
BrB 23:3§
Citat:
Ansvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott skall ej ådömas den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes, föranlett att brottet ej fullbordats. Ändå att brottet fullbordats må den som tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej på den grund dömas till ansvar, om han frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av hjälpmedlet.
Uppsåtet lär du inte kunna slinga dig ur, eftersom du antingen får sitt tyst eller säga som det är då du får frågan "Varför sade du inte vad du hette, utan uppgav din kamrats namn?. "Jag trodde jag var han" kommer inte att flyga...