Jag har bara läst tegelstenen "Gravitationens regnbåge", det kändes som att läsa en mycket naturvetenskapligt bildad James Joyce. Pynchon har enorma kunskaper inom alla möjliga vetenskapliga områden, och han låter läsaren få veta vad han kan. Jag har aldrig fått slå upp så många okända ord någon gång tidigare, och många av dem kunde jag inte hitta i några av mina lexikon eller encyklopedier.
"I was so fucked up while I was writing it . . . that now I go back over some of those sequences and I can't figure out what I could have meant."
(Yttrande av Thomas Pynchon om Gravitationens regnbåge.)
Mason & Dixon bör också innehålla en hel del vetenskap, med tanke på vad boken handlar om, men stilen lär vara helt annorlunda (mer lättläst). Jag tror inte Pynchon har skrivit två böcker som har röjt samma influenser, han verkar variera sig hela tiden.
(Mark Knopflers "Sailing to Philadelphia" är inspirerad av Mason & Dixon.)