Citat:
Ursprungligen postat av terrieterrie
Eller ska vi gripa in och säga: Nej, nu får det fan i mig vara nog!!
Du, Knähund, och ni andra yttrandefrihets romantiker..... Ni äcklar mig!
Oavsett vilket hån en människa får utstå. oavsett vilka smädelser det gäller, oavsett om det handlar om att trampa på den som ligger, spotta och smäda den som inte kan försvara sig.... Så försvarar ni det i "yttrandefrihetens namn"!
Jag KRÄKS över er, era arroganta skitstövlar!
Geeesh!
Det var en känga levererad med eftertryck!
Bör kanske påpekas att jag inte i något inlägg på FB har uppmanat, eller påhejat någon till självmord. Jag kan givetvis inte recensera mig själv som skribent eller debattör, men viss feedback har andå föranlett mig att tro att jag åtminstone ligger på en medelnivå.
Innebär mitt motstånd gentemot en regel-paragraf som reglererar självmordstrådar att jag samtycker till hets mot dessa personer eller att jag t.o.m. uppskattar sådan hets? Svaret på den frågan är givetvis nej, och jag tror att det kan anses styrkt genom att se till de inlägg jag skrivit (varav flera i P & P-forumet).
För att försvara min ståndpunkt ur en alldeles egoistisk synpunkt; En sak som jag verkligen finner befriande med fenomenet FB är det faktum att här kan man skriva ner en tanke och inom loppet av ett par timmar få en alldeles ocensurerad respons. Inte alltid så trevlig sådan, ofta innehållandes viss smädelse och alltid tämeligen osminkad. På nåt vis framstår denna kontrast så vackert gentemot den krassa verkligheten, i vilken människor ler med falska leenden och instämmer i en redan förformulerad körsång. Detta, själva grunden i idén om en diskussion fri från allehanda moraliska/etiska konventioner medför ju dock problem av den art vi i denna tråd diskuterar. Därför var jag emot startandet av psykakuten (Du hittar mina inlägg i den tråden) och har i en rad inlägg argumenterat emot detta underforum.
Ur allmän synpunkt; Jag anser till skillnad från många, att idioti bäst bemöts genom belysning. För mig innebär det att man inte sopar dumheter under mattan, utan bemöter genom argumentation. Så är desvärre inte den allmänna trenden idag. Vid sidan av lagstiftning så har vi numera en påtaglig självcensur, som i sig provocerar och låter dumhet gro. Detta i sig underkänner alla som önskar ta debatten, då exv. jag inte förutsätts vara tillräckligt begåvad för att ifrågasätta påståenden vilka man för min skull gjort olagliga att föra fram.
Det är olyckligt då personer i uppenbar kris postar självmordstrådar i ett akut skeende då de kan vara såpass irrationella att de kan agera på basis av anonyma inlägg på ett forum. Detta är en risk. Precis som det är en risk varje gång någon knarkare ger råd om hur man bäst blir hög på GHB. Eller varje gång någon dopingfantast ger råd om hur man kurar på bästa sätt. Drar mig även till minnes ett par skribenter inom ovanstående forum som faktiskt tagit livet av sig.
Slutligen; Vem skall dra en gräns om vad som är lämpligt att säga egentligen? Personligen tycker jag invändningar mot den biokemiska psykiatrin är oerhört intressanta. Att se psykiatri utifrån sociologiska/filosofiska perspektiv vill jag påstå är mycket nödvändigt. I många trådar artar sig dessa diskussioner till rena farser, där anklagelser flyger hejvilt. Ska vi kanske förbjuda det också? Jag menar, om patienten läser några diffusa invändningar på internet kanske h*n får för sig att sluta med medicinen och därigenom riskerar sin hälsa?
För att vara en smula självkritiskt; Jag har kanske inte dragit mitt strå till stacken för att motargumentera detta rätt så patetiska fenomenet med "FB-drevet". Denna skara individer som så gärna rycks med i ett kollektivt fördömande av någon som framkallat deras uppmärksamhet. Till mitt försvar så anser jag inte ha så mycket att tillföra trådar i "Psyk-akuten", och finner därför avdelningen ganska ointressant.