Familjebegrepp

På senare år har det tillkommit många familjebegrepp för att göra udda saker politiskt korrekta.

Sambo = Omskrivning för ogifta som lever tillsammans. Det som man innan kallade för saker som syndare och oäkta par. Man legitimerade härmed rätten att bo ihop, samkönade eller olikkönade i samma hushåll, ha rättigheter som gifta men ändå leva utan krav.

Särbo = Omskrivning för älskare\älskarinna. Förr sa folk "Hon\han? vem det är? man kan väl säga att vi träffas för att knulla ibland. Särbo är egentligen precis samma sak som att ha en älskare eller älskarinna. Tänk när man är i sociala sammanhang och blir ombedd att ta med en "respektive". Då tar folk med sin älskare\älskarinna och presenterar denne som sin särbo. Istället för att säga andra ord så får man uppskattning och lyckönskningar.

Bonusbarn = "Oj men titta, jag fick en bonus i paketet!". Det känns som ett sockersött ord för oäkta barn i en ny familj

Plastpappa\Låtsaspappa = "Titta, nu gjorde vi ordet styvfar roligare"

Partner = Omskrivning för samkönad älskare

Vad är din frågeställning? Ett samhälles syn på olika företeelser förändras med tiden, och språket likaså. Det är välkänt för alla utom de mest trångsynta, vars klagande visserligen visar att de vet att saker förändrats, men att de vägrar gå med på det.

Varför skulle särbo vara detsamma som älskare? Det finns många trogna par (däribland gifta heterosexuella par) som av olika skäl inte vill eller kan bo under samma tak.

Bonusbarn behöver inte vara oäktingar. De kan mycket väl vara födda i ett giftermål som sedan gått i stöpet. Blir skilsmässobarn genast oäktingar om inte föräldrarna går i kloster?

Jag håller med om att både plast- och låtsaspappa inte är särskilt tilltalande. Mest för att orden plastig och låtsas ofta har en negativ klang. Men jag ser hellre att en moder ordnar en plastpappa, än att barnen fortsätter få nattliga besök av en styv far.

Vad anser du om stjärnfamilj? Skulle sodomitgryt passa bättre?

Förr sa man "gifta på stockholmska" om sambos, sörru.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=1868746

När och i vilka kretsar sade man förr "Hon\han? vem det är? man kan väl säga att vi träffas för att knulla ibland"? Om det någonsin varit på gränsen till accepterat att uttrycka sig så annat än i trängre kamratkretsar så är det väl i så fall nu med ordet "knullkompis". Tvivlar också starkt på att "älskare" och "älskarinna" är ord som någonsin allmänt kunnat användas för att presentera sällskap på en fest. Det har väl i regel varit en tredje parts beskrivning av situationen. Kan hålla med om att flera av de moderna orden är småfåniga, men inte är de väl särskilt omskrivande, snarare alltför prosaiskt exakta.

Det svenska samboskapet har dock långa traditioner, och bottnar troligen ytterst i att våra fäder när de antog kristendomen inte utan knot och segt motstånd över sekler accepterade kristendomens krav på monopol på äktenskapet.

För mig som är åttondelsfransman är särbo och älskare/älskarinna alls inte samma sak. Alskaren/älskarinnan kan mycket väl vara gift på sitt håll. Det gamla ordet hålldam syftar däremot på ett särboskap, men ett synnerligen specifikt sådant, där mannen betalar för den kvinnliga särbons boende och uppehälle.

Nej, nej, inte oäkta barn. Styvbarn. Huruvida de, enligt gammal terminologi är oäktingar eller ej hör inte till saken.

Njaej. Partner har ju en juridisk innebörd som samkönad älskare/sambo helt saknar.

Frågeställning:

Vad tycker ni om dessa begrepp? Är de korrekta?

Finns det fler begrepp?

+ Övriga diskussioner om hur dessa har uppstått och vilka som har hittat på dom

Det är några som påpekar att jag kallar bonusbarn för oäkta barn.

Mitt försvar för detta begrepp är att ett "bonusbarn" är oäkta för den nya föräldern eftersom de inte lever i ett familjeförhållande med två "äkta" föräldrar.
Inte huruvida de är födda och tillkomna inom äktenskapets gränser.

Men jag vågar nog påstå att majoriteteten av de barn som finns idag är "oäkta" i ordets rätta betydelse och framförallt de familjer som har barn som brukar benämnas som "bonusbarn" eftersom de som byter partners kanske inte alltid tror på äktenskap.

Man kan ju fråga sig varför det skulle vara bättre att ta ett gammalt och föråldrat begrepp ("oäkta barn") och ge det en helt ny betydelse än att införa ett nytt begrepp ("bonusbarn") eller utvidga ett betydligt närmare liggande äldre begrepp ("styvbarn") en smula.

Som Hamilkar redan skrivit är det du beskriver mycket närmare ett styvbarn än ett oäkta barn, om man nu inte vill använda ordet bonusbarn. Oäkta barn är man till sina biologiska föräldrar, styvbarn är man till en ny icke-biologisk förälder. Enda skillnaden mellan bonusbarn och styvbarn torde vara att det enligt gammal terminologi krävs äktenskap med en biologisk förälder för att bli styvförälder.

Särbo och sambo betyder någon man bor isär med respektive någon man bor samman med. Mycket korrektare än så blir det knappast, men särskilt romantiskt är det inte. Enda sättet bonusbarn kan vara inkorrekt på är väl om någon tvingas säga det trots att barnet inte känns som en bonus. Ordet är väl okej, men kan låta lite hurtigt och ansträngt positivt i mina öron, åtminstone som den "neutrala" termen. "Plastmamma" och "plastpappa" är lämpliga beteckningar på Barbie och Ken den dag de får barn. "Låtsaspappa" bör vara förbehållet de frånvarande eller döda fäder som pojkar i barnböcker brukar fantisera om. "Partner" låter som något i en fallbeskrivning av apor eller andra djur, men "korrekt" är det väl.