2010-10-09, 14:01
#1
Jag sitter och skriver ett litet eksamensarbete, och mit källmaterial är lite dåligt, tänkte därför göra en tråd här (mest för att hjälpa min egen förståelse) där diskussionen kan få en lite mer almän karaktär, så det inte enbart blir lektiehjälp. Primärt vill jag höra om jag är helt ute och cykler.
Jag ska redogöra för varför den direkte realist har problem med hallucinationsargumentet, och hur en indirekt realist ville redogöra för en verklighetstro hallucination.
För lige att klargöra lite:
Den direkte realist hävder att man, när man sanseligt erkender världen, så sanser vi den omedelbart - det förekommer ingen mediering mellan din sansning och världen. Den eksterna verklighet (vi ska bara förhålla oss till sinnesbaserat upplevelse) sanses direkt, och är det omedelbara objekt för din uppmarksamhet. (En hvilken som helst "upplevelse" som bygger på en annan, f.eks. en slutning från den omedelbara upplevelsen av ett ljudkomplex till att det är en specifik låt innebär då att ljudet upplevs omedelbart, och att låten "is inferred from", och således inte omedelbar - bortse från den vetenskapliga förklaringen bakom hur ljudvågor uppfattas som ljud av oss).
Något jag inte kan fatta är hur en direkt realist föreställer sig att sansingen fungerar, tekniskt sett. Någon som har ett eksempel? Det kanske är question begging, då tekniske förklaringer måste vara kausalförklaringer, och en sådan kausalkedja gör att man endast sanser kedjans sista led - den mentale dimensionen av någon sorts impuls? Den direkte realist må väl hävda att sansningen är direkt och inte beroende av sån förklaring? Eller vet ni en modern förespråkare för en liknande position? Den direkte realist ville neka att våra upplevelser är "sensedata", altså mentala representationer av verkligheten(jag vet att sensedatumtheory även kan täcka över metafysisk fænomenalism.)
Den indirekte realist, ville han kunde gå med på att vi någonsinne upplever eksterna objekt omedelbart? Tag f.eks. Locke, han ville nog säga att sekundära egenskaper är medierade - de är omständighetsberoende och har ingen egentlig existens i motsats till primär egenskaperna (form etc.). Men menar han då att formen upplevs omedelbart, eller är formen också medieret genom "sensedata", blott det att dessa "sensedata" representerar något i sig självt existerande, medens sekundäregenskaperna alltid är beroende av omständigheterna (ingen "egentlig" existens)? Altså: Kan en indirekt realist hävda att vi kan uppleva bevidsthedsuafhængige objekter omedelbart? Altså så att distinktionen kan sägas vara att den direkte realist pr. def. måste hävda att envar sansning är omedelbar sansning av en bevidsthedoberoende verklighet, medens den indirekte realist blott behöver hävda att vissa sansningar inte är? Eller måste den indirekte realist alltid hävda att all sansning av yttervärlden är medierat, så att "sensedata" blir det enda omedelbara? (Jag vet att man då borde få problem med att forklara hur något kan vara sansedata och annat är "reel sansning" )
Frågan som gör att jag tvivler är denna: " Redegør for, hvordan en indirekte realist ang. sanseerfaring redegør for virkelighedstro hallucinationer! Hvorfor udgør virkelighedstro hallucinationer et problem for en direkte realist ang. sanseerfaring?"
Det räcker ju med att man påstår att hallucinationer är sansedata som är oberoende av verkligheten - det är väl inte logiskt inkonsistent att påstå att man då och då kan uppleva en oberoende verklighet omedelbart (låt bli att kritisera just synspunkten, denna tråd är för att utreda positionerna) - och andra frågan lägger upp till att de direkte realister har problem med att förklara det, altså kan de inte ty till "sansedata"förklaringen.
För att städa upp i mitt stökiga inlägg:
1)Kan en indirekte realist hävda att vi då och då har omedelbar erkendelse av en medvetandesoberoende verklighet? Eller måste han hävda att vi alltid har indirekte erkendelse av den, f.eks. genom sansedata?
2) Ett exempel på hur en omedelbar sanselig erkendelse av ett externt, medvetandesoberoende objekt kan se ut, hypotetiskt (kan inte föreställa mig det, och har därför svårt för att fatta vad teorin egentligt hävder).
3) En modern förespråkare för naiv/direkte realism.
Mvh
Jag ska redogöra för varför den direkte realist har problem med hallucinationsargumentet, och hur en indirekt realist ville redogöra för en verklighetstro hallucination.
För lige att klargöra lite:
Den direkte realist hävder att man, när man sanseligt erkender världen, så sanser vi den omedelbart - det förekommer ingen mediering mellan din sansning och världen. Den eksterna verklighet (vi ska bara förhålla oss till sinnesbaserat upplevelse) sanses direkt, och är det omedelbara objekt för din uppmarksamhet. (En hvilken som helst "upplevelse" som bygger på en annan, f.eks. en slutning från den omedelbara upplevelsen av ett ljudkomplex till att det är en specifik låt innebär då att ljudet upplevs omedelbart, och att låten "is inferred from", och således inte omedelbar - bortse från den vetenskapliga förklaringen bakom hur ljudvågor uppfattas som ljud av oss).
Något jag inte kan fatta är hur en direkt realist föreställer sig att sansingen fungerar, tekniskt sett. Någon som har ett eksempel? Det kanske är question begging, då tekniske förklaringer måste vara kausalförklaringer, och en sådan kausalkedja gör att man endast sanser kedjans sista led - den mentale dimensionen av någon sorts impuls? Den direkte realist må väl hävda att sansningen är direkt och inte beroende av sån förklaring? Eller vet ni en modern förespråkare för en liknande position? Den direkte realist ville neka att våra upplevelser är "sensedata", altså mentala representationer av verkligheten(jag vet att sensedatumtheory även kan täcka över metafysisk fænomenalism.)
Den indirekte realist, ville han kunde gå med på att vi någonsinne upplever eksterna objekt omedelbart? Tag f.eks. Locke, han ville nog säga att sekundära egenskaper är medierade - de är omständighetsberoende och har ingen egentlig existens i motsats till primär egenskaperna (form etc.). Men menar han då att formen upplevs omedelbart, eller är formen också medieret genom "sensedata", blott det att dessa "sensedata" representerar något i sig självt existerande, medens sekundäregenskaperna alltid är beroende av omständigheterna (ingen "egentlig" existens)? Altså: Kan en indirekt realist hävda att vi kan uppleva bevidsthedsuafhængige objekter omedelbart? Altså så att distinktionen kan sägas vara att den direkte realist pr. def. måste hävda att envar sansning är omedelbar sansning av en bevidsthedoberoende verklighet, medens den indirekte realist blott behöver hävda att vissa sansningar inte är? Eller måste den indirekte realist alltid hävda att all sansning av yttervärlden är medierat, så att "sensedata" blir det enda omedelbara? (Jag vet att man då borde få problem med att forklara hur något kan vara sansedata och annat är "reel sansning" )
Frågan som gör att jag tvivler är denna: " Redegør for, hvordan en indirekte realist ang. sanseerfaring redegør for virkelighedstro hallucinationer! Hvorfor udgør virkelighedstro hallucinationer et problem for en direkte realist ang. sanseerfaring?"
Det räcker ju med att man påstår att hallucinationer är sansedata som är oberoende av verkligheten - det är väl inte logiskt inkonsistent att påstå att man då och då kan uppleva en oberoende verklighet omedelbart (låt bli att kritisera just synspunkten, denna tråd är för att utreda positionerna) - och andra frågan lägger upp till att de direkte realister har problem med att förklara det, altså kan de inte ty till "sansedata"förklaringen.
För att städa upp i mitt stökiga inlägg:
1)Kan en indirekte realist hävda att vi då och då har omedelbar erkendelse av en medvetandesoberoende verklighet? Eller måste han hävda att vi alltid har indirekte erkendelse av den, f.eks. genom sansedata?
2) Ett exempel på hur en omedelbar sanselig erkendelse av ett externt, medvetandesoberoende objekt kan se ut, hypotetiskt (kan inte föreställa mig det, och har därför svårt för att fatta vad teorin egentligt hävder).
3) En modern förespråkare för naiv/direkte realism.
Mvh
