Citat:
Ursprungligen postat av kristallklar
Jag tycker det är ett fascinerande faktum att den tidiga kristendomen på ett par århundraden tågar in som statsreligion i romarriket. Den tycks äga en sorts sprängkraft. Och givetvis är det så med de trosåskådningar och ideologier som vinner gehör och blir populära: de har en eller annan framgångsformula. Något i deras upplägg, i deras idé, appellerar till människor. Vad är kärnan i den kristna framgångsformeln tror ni?
Är det själva kärleksbudskapet som känns modernt och fräscht och vackert och oegennyttigt? Eller är det kanske snarare monoteismen som slutligen hittat sin form, och som i kristendomen kommer till uttryck. Med en enda gud, en singularitet, blir ju sådant som förlåtelse eller försoning mer påtagligt och personligt. Man har ett kontrakt med en tydlig motpart, istället för ett virrvarr av gudar med diverse egenskaper. Vad är det som får just kristendomen att bli så framgångsrik tror ni? Vilken betydelse har Jesus? Vilka av hans ord och handlingar är avgörande? Eller finns det snarare historiska anledningar, som liksom vilade i den tidens tankeklimat? Den långa väntan på messias är ju en aspekt. Men knappast förklaringen till att kristendomen erövrar rom och världen. Uppskattar alla - såväl troendes, som icketroendes - synpunkter. Själv tillhör jag den senare kategorin.
Detta är vad aposteln Lukas (Lukas skrev både Lukas evangeliumet och apostlagärningarna i Bibeln) skriver (när han är rörd av den Helige Anden) strax efter Jesus blivit korsfäst, död och begraven, och sedan på tredje dagen återuppstått, ~32 e.Kr.
Just innan vad som beskrivs i stycket nedan så har apostlarna blivit fängslade för att de predikat i Jesus namn, vartefter Herrens ängel har släppt ut dem ur fängelset. Läs detta och förstå VARFÖR Kristendomen blev en sån "hit", det var för att den var av Gud.
25. Då kom en och berättade för dem: Se, de män, som ni har satt i fängelset, de står nu i templet och undervisar folket.
26. Då gick befälhavaren med tjänarna och hämtade dem, dock utan våld, ty de fruktade att de skulle bli stenade av folket.
27. När de hade hämtat dem dit, förde de dem fram inför Rådet. Översteprästen frågade dem,
28. och sade: Har vi inte allvarligen förbjudit er att undervisa i det namnet? Och se, ni har uppfyllt Jerusalem med er lära och ni vill dra över oss denne mannens blod.
29. Då svarade Petrus och apostlarna och sade: Man måste lyda Gud mer än människor.
30. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hade hängt upp på trä och dödat.
31. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt till hövding och frälsare, för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse.
32. Vi är hans vittnen till detta, och likaså den Helige Ande, som Gud har gett dem som lyder honom.
33. Då de hörde detta, blev de ursinniga och började rådslå om att döda dem.
34. Då stod en farisé upp i Rådet, en laglärare vid namn Gamaliel, som var mycket aktad av allt folket, och befallde att man för en kort stund skulle föra ut apostlarna.
35. Sedan sade han till dem: Ni män av Israel, se er för vad ni gör med dessa män.
36. För en tid sedan uppträdde Teudas, och sade sig vara något, och till honom slöt sig ett antal av omkring fyrahundra män. Och han blev ihjälslagen, och alla de som trodde honom förskingrades och blev till intet.
37. Efter honom uppträdde Judas från Galiléen, i de dagar då skattskrivningen skedde. Han förledde mycket folk till att avfalla och följa honom. Också han förgicks och alla de som hade lytt honom blev förskingrade.
38. Och nu säger jag er: Befatta er inte med dessa män, utan låt dem vara. Ty är detta rådslag eller verk av människor, så skall det bli om intet,
39. men är det av Gud, så kan ni inte slå ner det. Se till att ni inte må befinnas strida emot Gud.
40. De blev övertygade av honom och kallade in apostlarna, lät prygla dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn och lät dem gå.
41. De gick från Rådet, glada över att de var värdiga att lida vanära för hans namns skull.
42. Och de upphörde inte att varje dag i templet och i husen, undervisa och predika evangelium om Jesus Kristus.
Apostlagärningar 5:25-42
Det är intressant att du ställer dig frågan om varför kristendomen blev en sån succé, sedan börjar du räkna upp en massa alternativ, men DU UTESLUTER DET MEST TROLIGA, nämligen just det som Bibeln säger, att ett verk som är av Gud INTE går att slå ned. Detta passar in på ett annat stycke från en av aposteln Paulus brev:
3. Ty den tid skall komma, då de inte skall tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen,
4. och vända sina öron från sanningen och vända sig till fabler.
2 Tim 4:3-4
Bibeln, gamla och nya testamentet består av 66 böcker som är skrivna av 40 olika författare, INGEN BOK I BIBELN SÄGER EMOT DEN ANDRA. Jesus Kristus uppfyllde alla profetior om Honom från gamla testamentet (och det är många, hundratals, bland annat förutspås den exakta tidpunkten Jesus ska förklara sitt Messiasskap för Israel 483 år innan så skedde när Han red in på åsnan i Jerusalem strax innan sin korsfästelse).
Och profetior är fortfarande exakta, som t.ex. Uppenbarelseboken kapitel 17 som säger att det är staden som ligger på sju kullar (Katolska kyrkan i Rom) som regerar över världens makthavare (som de gjorde officiellt för 500 år sedan innan Gud befriade världen med den protestantiska reformationen, ur vilken ALLA våra fria högteknologiska länder kommer från.)
Om du är intresserad av att börja skrapa på ytan vad gäller Vatikanens makt över jorden så kan du börja med att läsa denna tråden:
https://www.flashback.org/t1403488