Hejsan!
Har haft en lång historia av att vara deprimerad och även självdestruktiv vissa gånger.
Just nu i dagsläget har går jag utan medicin eller nått för tillfället, för att psykiatrin inte har ordinerat nått nytt sen jag var tvungen att sluta med lamictal p g a biverkningarna.
Och sen är inte psyk den mest välordnade myndigheten.
Har även nyligt varit sjukskriven p g a mina problem, var dock tvungen att avsluta den p g a olika orsaker.
Jag deltar i olika aktiviteter via ams, så det är inte så att jag bara går hemma.
Nu till mitt problem, dels har jag börjat få sömnrubbningar, kroppen känner sig inte trött eller nått, om än jag har varit vaken i alldeles för länge. Och sömnpillerna(propavan) funkar inte vidare bra längre.
Men det var inget nytt direkt.
Men det värsta som just har dykt upp är att jag får mer och mer känsla av att jag får korta blackouter, eller blackout är kanske fel ord utan att jag snarare försvinner till sinne och så någon sekund och sen återkommer.
Jag skall ta kontakt med psykiatrin, men jag funderar snarare på om detta beror på sömnrubbningar eller om det är min depression som börjar slita på kroppen, eller båda delarna.
