Antalet vittnen påverkar inte om något är sant eller inte, i absolut mening. Lite oldschool Kant kanske kan förklara det bättre och omständigare, men i princip: Två människor uppfattar ingen situation likadant. Eller samma nyans av samma färg i en bild. Eller får samma sensation av samma vind, även om de kunnat stå på exakt samma plats vid exakt samma tidpunkt.
Allting vi uppfattar är individuellt och sätts i relation till bl a det var och en tidigare upplevt, deras fysiologi etc. Detta gäller även vad vi sätter för gräns av generellt sammanfallande åsikter för att välja att "köpa" andras åsikter. Någon absolut sanning kan vi inte veta, men vi kan sätta en hög tilltro till det självupplevda under normala omständigheter.
Så som frågan ställts är det mer en sammhällsfråga än en filosofisk dito.
Lustigt, satt och läste Staffan Angeres, Lund, artikel i Mind (2008) om just detta igår. Dessvärre kan jag inte säga att jag begriper alla formler han presenterar. Hursomhelst så är detta som du tar upp i trådstarten koherensens problem. Enligt Erik Olsson, Lund, indikerar inte koherens, ceteris paribus, en större sannolikhet att en mängd påståenden är sanna, vilket han delvis stödjer sig på med sitt Impossibility Theorem (Against Coherence: Truth, Probability and Justification), som är vad Angere bemöter i sin artikel (ovan).
Så där var det lite litteraturtips, om ni vill gå vidare. Olsson bok är ju the go to verk om man vill veta mera även internationellt sett.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
