Citat:
Ursprungligen postat av Jim-Luther-Davis
My bad, jag syftade på jägarsjukvårdare, som är lika delaktiga i "striden" som övriga gruppmedlemmar. Ett högre krav på psyket kanske är lite vagt formulerat, men förmågan att kunna tänka klart och rationellt under höga psykiska och fysiska påfrestningar är vital, och i mina ögon överstiger detta t.ex. det som krävs för hur en ksp-skytt löser sin uppgift.
My bad att göra ett felaktigt antagande utan grunder, för det ber jag om ursäkt. Min personliga uppfattning är dock att det är en sak att göra ett lättare omhändertagande på sig själv eller se någon som är skadad/död, men att sitta med skalpellen i handen och behöva lägga ett snitt i din kamrats luftrör eftersom hans ansikte har blivit söndersprängt, med vetenskapen att hans liv ligger i dina händer, anser jag iaf kräva en del koncentration och psykisk stabilitet över det normala.
Jag förstår hur du tänker, och tackar för ursäkten, jag förstår att det är lätt att anta att man inte vet vad man pratar om, men folk sha ha i åtanke att striderna i Afghanistan hårdnar och Sverige får allt mer och mer "krigsveteraner" med erfarenheter från strid.
Jag håller med om att det kanske kräver mer än vad det krävs för en ksp-skytt, men då väljer du också ut en specifik situation, att ta beslut som avgör gruppens överlevnad är ju ändå något grp C och stf grp C gör varje dag! Eller när man vinglar runt på en sönderfallande grusväg 300 meter över någon ravin, med ett 25 tons pansarfordon, då ligger gruppens liv i förarens händer, eller i en situation jag var med om när en signalist utan "forward air controller" utbildning fick leda amerikanskt stridsflyg över huvudet på mig, i mörker, då var det fan dags för honom att hålla huvudet kallt. Så visst, i det läget då sjukvårdaren måste skära skalspell i en söndersprängd kamrat, då kommer det krävas mycket av honom, i många andra lägen, krävs det mycket av andra.