Sidis & Det Undermedvetna

Jag snubblade över den här artikeln, http://www.sidis.net/Unconscious%20Intelligence.htm .

Den påstås vara skriven av James Sidis (IQ 200+), 3-4 sidor lättläst text. Men sammanfattningsvis menar han att det vi kallar vårt undermedvetna, verkar vara lika medvetet om sin egen existens som "du" & alla andra levande varelser, anser sig vara.

Detta innebär isf, att du inte bara har Dig Själv att tänka på, utan mycket väl Andra som delar din kropp. Se det som delvis ett mindre avancerat medvetande (en hund t.ex.) som du kan träna att sköta motoriska funktioner & reflexer så du slipper tänka på det, när du är ute & går tänker man liksom inte "höger fot... nu kommer vänster, oj, nu snubblade jag, återta balansen med armarna!... höger fot.. osv".

Ett annat mer avancerat undermedvetet kanske har tränat dig till att "gå till jobbet, håll dig hel & ren", så att denna själ kan tänka på annat, en hierarki helt enkelt. Inte helt säkert, att Du står högst upp på stegen, du kanske rent av är utnyttjad av "högre makter". Precis som hundsinnet/reptilhjärnan som blir utnyttjad -t av dig.

Frågan är om De Andra har samma mål som Du, & i vilken grad Ni är sammankopplade (strukturellt, intellektuellt, eller biokemiskt).

En annan fråga är, hur vi bör leva våra liv, inte bara för vår egen skull, men även för att kanske likväl göra någon annan glad.

Men även, med detta i åtanke, kan man lita på sig själv?, kan/bör man lite på andra?, & hur talar vi med varandra...

...jag pratar inte om multipel-personlighetsstörning eller dylikt, utan andra livsformer som inte känner till, eller bryr sig om den uppfattning som Vi anser vara alldaglig.

Om jag ignorerar någon annan, för att nå mina egna mål, blir denne isf ledsen?, & kommer jag isf få sota för det i slutändan?

*Du, menas din upplevelse av existens.
*Andra, menas ditt undermedvetandes egna upplevelse av existens, helt skiljt ifrån din egen.

Intressant tanke!

Oh. Intressant. Om inte annat så skulle det förklara fenomenet "alien hand syndrome" rätt så elegant.

Är inte detta typ.. karma??

"If a monkey is on a pole, constantly facing a man who walks around the pole, has the man gone round the monkey?"

Vad menas med detta? Han gick ju inte runt apan då, eller?

Jag misslyckas totalt med att se det hänförande i den här texten. Sen är ju iofs mitt gebit inom medicin, fysiologi och liknande och inte filosofi eller psykologi, men ändå. Det finns ju liksom ingenting i den värt att resonera om, utöver vad som redan står klart för alla?

För det första så är det ju naturligtvis helt omöjligt att separera det undermedvetna från det medvetna. Det är samma hjärna, samma entitet, bara det att vi helt enkelt inte kan vara medvetna om alla processer som sker. Informationen skulle bli alltför stor för att hantera om så vore fallet.
Naturen har löst det genom att det medvetna jaget bara är en del av den individ vi är.

Det är definitivt inget nytt att det medvetna och det icke-medvetna har flytande gränser - ett klassiskt exempel är ju hur det medvetna kan influera hjärtrytm, trots att det definitivt tillhör det omedvetnas sfär.

Hans resonemang har ju sedan en rad luckor. Tex när han pratar om att ha läst ordet "Alma" undermedvetet och genast börjar tänka på Alma Venus. När man ser ett ord, så läser man det inte. Det fungerar inte på det viset, utan istället så ser man ordet som en helhet, och associerar därifrån.

Det fungerar lite som när ord har rätt bokstäver men har dem omkastade, förutom början och slut som förblir korrekta. Inte bara läser man det lika lätt som det korrekta, det går även lika fort. Just därför att man de facto inte alls läser det. Med andra ord, så behöver han enbart se ordet, för att sedan kunna associera det till andra ord ur minnet som ser likadana ut.
Att hitta felstavningar är också väldigt lätt, på grund av samma orsaker. Bilden på ordet blir fel långt innan du faktiskt läst det.

Att han sett boken och minns hur den såg ut, säger inte heller det någonting alls. Skulle alla minnen styras av det medvetna jaget, hade vi inte kunnat göra mycket mer än att försöka hålla ordning på all den informationen. Inte heller registreras alla sammanhang där minnet kommer ifrån - vi hade inte klarat att hantera att minnas precis allt, utan vi sållar bort det som verkar irrelevant i många lägen.

Och oavsett vilket, kan man inte notera en bok på ett avstånd där man inte kan se den. Det går inte, inte undermedvetet, inte medvetet.
Anledningen till detta är att information måste tas upp innan någon som helst del av hjärnan kan påverka den. Att han inte direkt la märke till att han såg den och sedan drömmer om den indikerar inte på något vis, precis som med Alma Venus, att han gjort mer än att ha observerat och associerat - något det omedvetna jaget SKA klara i en frisk individ.

Att postulera att det omedvetna kan resonera saknar totalt grund i det han rabblat upp. Vill man observera saker ur ett filosofiskt perspektiv så fine, men det han nämnt är helt och totalt normalt i en frisk människa, ur ett biologiskt perspektiv. Den dag enbart det medvetna helt och hållet styr minne, drömmar och associationer, ligger vi som organismer minst sagt risigt till.
Hur man sedan skulle kunna gå ifrån det, till att vi skulle ha två medvetanden eller något sådant, förstår jag sannerligen inte.

Det han menar är att du och apan är vända mot varandra i samma vinkel genom hela varvet - dvs att inget i er inbördes relation har ändrats från hur det varit om båda stått still istället. Du har givetvis ändå gått runt pålen, den är ju fixerad.

Poängen är väl att det undermedvetna kan observera omgivningen & dra mer eller mindre intelligenta slutsatser, precis som t.ex. en fågels hjärna kan göra precis samma sak.

Varför antar vi då att en fågel har ett medvetande, men att vårat undermedvetna (en jämförbar process) inte har det? Det vore då inte objektivt. Det vore som att påstå att: om jag släpper en sten till marken i Sverige så beror det på gravitationen, men om någon släpper en sten till marken i Kina, då beror det helt plötsligt inte på gravitationen...

Jag är inte medveten om hur fort mitt hjärta slår (hjärtat styrs av någon typ av intelligens, om hjärnan dör så stannar ju hjärtat t.ex., alltså krävs det en intelligent process får att det ska slå) när jag sover t.ex., och jag är på samma sätt heller inte medveten om vad som styr en fågels handlingar (eller en fågels hjärtslag).

T.ex. om man "går i sömnen", är man ju ovetande kring processerna i hjärnan som får kroppen att röra på sig, precis som jag är ovetande kring processerna som får andra människor att röra på sig. Så vad är då skillnaden?, är en person som "går i sömnen" i så fall hjärndöd?, förmodligen inte.

Så det är väl den liknelsen, att det inte finns några som helst bevis för att någon annan än du själv har ett medvetande, hur vet jag att du t.ex. inte är en robot?, det kan ju jag absolut inte veta (i större utsträckning än att jag antar att du har ett medvetande eftersom det sker någon typ av intelligent process, precis som vi antar att det finns en intelligent process bakom andningen när vi sover t.ex.).

Om man t.ex. blir skrämd så skakar man, varför?, det är ju helt ologiskt enligt vårat medvetande, kanske rent av helt onödigt, möjligtvis så har det undermedvetna gjort en (mer eller mindre) intelligent utvärdering av situationen som inte sammanfaller med slutsatserna som vårat medvetande har gjort. Alltså finns det flera medvetanden som ibland står i konflikt med varandra, dvs multipla upplevelser av världen omkring oss som drar helt skilda slutsatser. Ungefär som två personer som lever i samma land, men de båda har en helt skild politisk uppfattning t.ex., hur kan Lars Ohly och Reinfeldt ha olika åsikter?, antagligen för att dom inte är samma person; precis som det undermedvetna & det medvetna inte är samma person.

Jag kan förklara varför man skakar, men det är inte helt relevant. Det som däremot är relevant, är att det inte alls är så att det gjorts någon utvärdering. Detta beteende är på intet sätt unikt för människan, utan är nedärvt genom arterna i alltför många år för att räkna.

Det handlar om associationer - du observerar, hjärnan tolkar resultatet, och associerar det. Observationen associeras till ett hot, och ditt sympatiska nervsystem sätts igång. Det här är alltså enbart observation - association - respons; det saknar något övervägande eller någon utvärdering.

Strukturen som står för det här svaret är mycket äldre än de delar av din hjärna som ger dig ett medvetande, och det har med all sannolikhet inte varit evolutionärt gynnande att låta dig lägga dig i dess funktion.
Blir du så rädd är det troligt att situationen är överhängande farlig, och att det bara varit tidsödande att låta dig bestämma dig för vad du skulle tycka och hur du skulle reagera.

Iaf, min poäng här är att hela perspektivet med att ett annat medvetande bestämmer vissa aspekter är helt fel sätt att se på saken. Se det istället för vad det är - ett medvetande är ett nytt påfund. Det sitter i de hjärnstrukturer som är nya, dvs mer eller mindre unika för vår art och till viss del högre däggdjur.
Men märk väl att de delar som funnits länge genom evolutionen är kvar, och det är väldigt dumt att tro att vi bara rakt upp och ner fått full kontroll på precis alla funktioner, eller att alla viktiga beslut per automatik måste vara medvetna. Mängder av funktioner gör sig helt enkelt bäst utan att vi lägger oss i.

Jag talar inte för filosofiska perspektiv, men ur ett neurologiskt och evolutionärt perspektiv, är det direkt felaktigt att tala om motstridiga medvetanden.

Det är inte helt onödigt, det är evolutionsbaserat.




Detta är ju givet. Du är ditt undermedvetna. Och? Ditt medvetande är i ständig kontrast till alla människor som du interagera med; tio minuter efter att du har gått känner du att de är idioter och att du inte gillar dem, men i stundens hetta så "manipulerade" de ditt medvetande till att gilla dem. Inget konstigt alls. Ungefär samma sak som att skriva på flashback och interagera IRL är väsensskilt: är du samma person här som där?