Är du "anmälningsbenägen" ?
Läste i DN:s web-upplaga:
http://www.dn.se/sthlm/fa-offer-vill-anmala-allt-grovre-vald-pa-gatorna-1.537137
Jodå… vem fan vågar anmäla till polisen om man råkat ut för något, om man har familj, eller folk man bryr sig om, när skithögarna hotar???
Jag åkte och hälsade på sonen och sonhustrun i onsdags. Dom har köpt en rätt så nergången kåk i Spånga. Jag har jobbat lite med att renovera gamla hus, och har lovat dom att hjälpa till och rusta upp "rucklet" :-).
Eftersom det var lite halvt malätet (1970-tal, förre ägaren brydde sig inte) så hade dom råd med det, trots taskiga räntor på lånen.
Grabben och hans fru jobbar stenhårt på att ge sina barn en bra uppväxt, en gräsmatta, några krusbärsbuskar, lite hallon, blommor i rabatter. Det där som ger fina minnen från bardomen.
Nåja, framåt 11-tiden på kvällen hade vi jobbat klart i det som ska bli "storflickans" rum, 9 år, vi tog en fika och snackade lite om vad vi skulle göra nästa vecka för att "lillflickan", 7 år, inte ska bli alltför besviken över att vi inte gör nått för henne :-) , och jag gick ut till bilen för att åka hem.
Då står det två svartingar i 15- (?) årsåldern och sabbar min bil som står på trottoaren utanför.
En av dom sparkar gång på gång mot främre passagerardörren, och den andra har nått föremål i handen som han drar utmed sidan. Det blev fula jävla repor. (Skruvmejsel? Kniv?)
Det är en halvsunkig gammal SAAB, som jag i och för sig inte bryr mig särskilt mycket om, men jag blev ändå lite förbannad.
Om jag skulle vilja fixa upp den så jag inte behöver skämmas för att åka omkring i den, så skulle det kosta ett par tusen, minst.
Varför i helvete går dom på min bil?
Jag stog kvar bakom häcken och tog en bild av dom med mobilen, och sprang sedan fram och vrålade allt vad jag orkade: Vad fan håller ni på med ungjävlar!
Jag gillar inte våld, men ett par rejäla örfilar hade kanske kunnat få dom att fatta att dom gjorde jävligt fel?
Då sprang dom iväg neråt Tensta-Rinkeby-hållet så fort dom kunde, och jag insåg att jag aldrig skulle hinna ikapp dom, så jag skrek efter dom: Jag har er på foto, jag ska anmäla er era jävla yngel!
Jag kände ju att det var lite löjligt, mobilkameran är skit när det är halvmörkt, men jag ville väl skrämma dom lite. Och förbannad var jag för att dom hade gett sig på min bil utan orsak.
Nu i kväll fick jag ett telefonsamtal.
En vuxens röst, absolut ingen 15-åring, som säger nåt i stil med:
"Du har en pojken i Spånga, och han har vackra frun och två döttrar. Flickorna går på X-skolan har vi kollat.
Vi ska knulla arschelt av dom i morgon om du anmäler, och sedan gör vi som med Elin, om du pratar med polisen så dör dom"
Jag kan inte citera ordagrannt för det gick så fort.
Jag vet inte hur dom fått tag i mitt tel-nummer (bilregistret?), men det var jävligt obehagligt.
Vad fan gör man?
Jag har pratat med sonen i telefon i kväll, och vi är helt villrådiga, och skrajja.
Jag kan inte kolla varifrån samtalet kom.
Jag vill inte medverka till att mina sondöttrar råkar illa ut.
Jag har inga vänner som kan följa dom till och från skolan, och skydda dom under dagen med knölpåkar och k-pistar, och grabben har inga SÄPO-agenter i sin bekantskapskrets.
Han är en vanlig farsa, som vill jobba och må gott med familjen,
Jag vågar inte gå längre, för jag älskar mina sondöttrar.
Jag är inte "anmälningsbenägen".
Va fan ska man göra åt slöddret???
Läste i DN:s web-upplaga:
http://www.dn.se/sthlm/fa-offer-vill-anmala-allt-grovre-vald-pa-gatorna-1.537137
Jodå… vem fan vågar anmäla till polisen om man råkat ut för något, om man har familj, eller folk man bryr sig om, när skithögarna hotar???
Jag åkte och hälsade på sonen och sonhustrun i onsdags. Dom har köpt en rätt så nergången kåk i Spånga. Jag har jobbat lite med att renovera gamla hus, och har lovat dom att hjälpa till och rusta upp "rucklet" :-).
Eftersom det var lite halvt malätet (1970-tal, förre ägaren brydde sig inte) så hade dom råd med det, trots taskiga räntor på lånen.
Grabben och hans fru jobbar stenhårt på att ge sina barn en bra uppväxt, en gräsmatta, några krusbärsbuskar, lite hallon, blommor i rabatter. Det där som ger fina minnen från bardomen.
Nåja, framåt 11-tiden på kvällen hade vi jobbat klart i det som ska bli "storflickans" rum, 9 år, vi tog en fika och snackade lite om vad vi skulle göra nästa vecka för att "lillflickan", 7 år, inte ska bli alltför besviken över att vi inte gör nått för henne :-) , och jag gick ut till bilen för att åka hem.
Då står det två svartingar i 15- (?) årsåldern och sabbar min bil som står på trottoaren utanför.
En av dom sparkar gång på gång mot främre passagerardörren, och den andra har nått föremål i handen som han drar utmed sidan. Det blev fula jävla repor. (Skruvmejsel? Kniv?)
Det är en halvsunkig gammal SAAB, som jag i och för sig inte bryr mig särskilt mycket om, men jag blev ändå lite förbannad.
Om jag skulle vilja fixa upp den så jag inte behöver skämmas för att åka omkring i den, så skulle det kosta ett par tusen, minst.
Varför i helvete går dom på min bil?
Jag stog kvar bakom häcken och tog en bild av dom med mobilen, och sprang sedan fram och vrålade allt vad jag orkade: Vad fan håller ni på med ungjävlar!
Jag gillar inte våld, men ett par rejäla örfilar hade kanske kunnat få dom att fatta att dom gjorde jävligt fel?
Då sprang dom iväg neråt Tensta-Rinkeby-hållet så fort dom kunde, och jag insåg att jag aldrig skulle hinna ikapp dom, så jag skrek efter dom: Jag har er på foto, jag ska anmäla er era jävla yngel!
Jag kände ju att det var lite löjligt, mobilkameran är skit när det är halvmörkt, men jag ville väl skrämma dom lite. Och förbannad var jag för att dom hade gett sig på min bil utan orsak.
Nu i kväll fick jag ett telefonsamtal.
En vuxens röst, absolut ingen 15-åring, som säger nåt i stil med:
"Du har en pojken i Spånga, och han har vackra frun och två döttrar. Flickorna går på X-skolan har vi kollat.
Vi ska knulla arschelt av dom i morgon om du anmäler, och sedan gör vi som med Elin, om du pratar med polisen så dör dom"
Jag kan inte citera ordagrannt för det gick så fort.
Jag vet inte hur dom fått tag i mitt tel-nummer (bilregistret?), men det var jävligt obehagligt.
Vad fan gör man?
Jag har pratat med sonen i telefon i kväll, och vi är helt villrådiga, och skrajja.
Jag kan inte kolla varifrån samtalet kom.
Jag vill inte medverka till att mina sondöttrar råkar illa ut.
Jag har inga vänner som kan följa dom till och från skolan, och skydda dom under dagen med knölpåkar och k-pistar, och grabben har inga SÄPO-agenter i sin bekantskapskrets.
Han är en vanlig farsa, som vill jobba och må gott med familjen,
Jag vågar inte gå längre, för jag älskar mina sondöttrar.
Jag är inte "anmälningsbenägen".
Va fan ska man göra åt slöddret???
