I&I och nätets politiskt korrekta

Detta är faktiskt en oerhört intressant teori. Denna "pseudogodhet" är något som i det offentliga rummet gör sig ljudligt hörd, men som i det privata eller anonyma rummet lyser med sin frånvaro. Trots att andelen SD-väljare är högre än både KD och V, och trots allt borde vara tillräckligt stor för att utan problem fylla gator och torg, överflöda kommentarsfält och basunera sina åsikter på Facebook - så verkar SD-väljarna lysa med sin frånvaro i verkligheten just för att detta är det offentliga rummet.

Denna pseudogodhet som människor försöker tillskansa sig ute i livet är oerhört destruktiv, och endast när fullständig anonymitet ála internet eller riksdagsval infinner sig, så är man beredd att släppa taget om den.

Man vet innerst inne att det är fel och därför gäller det anonymt.

Enligt SOM-institutet så är nästan 50% av svenskarna för en mindre invandring och mer än var tredje person tycker att vi har för många invandrare i Sverige redan nu. Dessa åsikter kommer fram när man kan vara anonym, dvs på internet. Vidare så är de som intresserar sig i invandringsfrågan mer benägna att både läsa nyheter om detta och även kommentera på artiklar, precis som du finner fler piratpartister i kommentarsfältet på en artikel som handlar om piratkopiering.

I&I är fullkomligt dominerat av invandringskritiker då "vanligt" folk inte har något större behov av att diskutera frågan, precis lika självklart som att det finns en överrepresentation pedofiler i pedofili/hebefiliforat.

Förstår din poäng. Inte ens funderat i den banan förr så det var ju intressant faktiskt.
Nu är det lite spekulering på siffrorna men jag vill ändå påstå att oavsett detta, så finns det ändå en klar majoritet som borde anse att samtalen som förs här inne är "helt fel" och således kan rättas. Vilket i sin tur borde innebära en totalt horibel tillströmning av sk. "riksmongon". Blogg-Jinge, Läderlappen, hela sektionen av AFA-ninjor och Finkens homo-kompisar exempelvis? Men nej...

Nu börjar det likna något på riktigt. Även om jag själv tror att "vanligt folk" har ett behov av att diskutera frågan, då det är "vanligt folk" som muppar sig med "vi gillar olika"-kampanjer och annat. Fast det är ju iofs. inte att föra en diskussion genom att trycka på en knapp...

Det känns på något sätt som om vi kan klargöra det faktum att det i reella tal finns fler som är emot invandring och mångkultur, ergo argumenterar aktivt mot det, än vad det finns för invandring och mångkultur. I endera avseende. Finns det någon av minoriteten som vurmar för mångkultur här inne som är av en annan synpunkt? Varför?

Men borde detta ha någon betydelse? Det leder mig in på nästa tes och nästa följdfråga;
Om nu invandrarkritiker har så uppenbart många brister i sina argument, enligt PK-media/politiker, torde det vara ganska simpelt att vända 5 vs 1 till det omvända? Eller du menar att samtliga av dina motdebattörer trollar, oavsett hur mycket uppenbar och korrekt källhänvisad fakta som presenteras?
Är att hata enklare att älska så det är därför folk omvänds åt "fel" håll enligt er som vurmar om mångkultur?

Vill man lära känna svenska folkets ärliga åsikt i någon fråga, så finns endast två ställen man kan besöka som uppfyller tillräckliga villkor :

1. Krogen - Där svenskens uppriktighet är proportionell mot antalet pilsner innanför västen !
2. Flashback - Där svensken kan be kärringarna stoppa sin feminism upp i arslet, och likaledes önska blatten och negern lycklig resa hem till ökenstäppen resp djungeln !

Sedan är nog den ärlige mer att lita på i längden, och när det kommer till kritan är det den ärlige som vågar prata med kvinnor och invandrare. Den PK-itiske medelmåttan har nog aldrig pratat med en feminist eller en blatte I R L; eftersom PK-människan är alldeles för feg för att möta någon som tänker olika.

Om du inte orkar svara på alla inlägg svara bara på vissa utvalda då. Har du argument och belägg vore det en enkel sak.

Dessa människor trivs utmärkt i pappersmedia och på demonstrationer osv där de kan spy ut sin propaganda oemotsagt och okritiserade till en stor publik och behöver inte begagna sig av alternativa kanaler. Att få sin insändare publicerad i Metro eller Dn som mångkulturist är otroligt mycket lättare än för en mer sansad debattör.