Dos: Ungefär 25 mg
Plats: Hemma & Ute
Tid: 3~timmar + afterglow
Ursäkta om det finns stavfel och annat. Detta är min första tripprapport
Intag
Vi var tre personer som hade bestämt oss för att trippa, vi kan kalla personerna A, B och jag själv. Jag delade upp skitet i 4 delar och alla tog var sin ~25 mg och sparade resten. Vi satt därefter vid datorn och lyssnade på musik ivrigt väntande på effekterna. A och B undra hela tiden när effekterna skulle visa sig och var allmänt uppmärksamma på allting. Jag som hade läst ett antal tripprapporter sade att effekterna börjar uppenbara sig efter 15-20 minuter. Det hade nu gått kanske 15 minuter och person A började se hängig ut och känna sig varm, person B kände inget speciellt och inte jag heller. Efter tjat från person A bestämmde vi oss att gå ut en sväng. Sagt och gjort tar vi på oss kläder och går utanför dörren.
Första effekterna
När vi hade gått ut märkte jag de första effekterna. Nacken kändes stekhet och det liksom klickade till bakom örat, som om en ny knapp inom mig hade hittats och satts på. Jag fick dessutom ett otroligt bodyload, ett obehagligt spänst i hela kroppen. Effekterna tog mig med överraskning och jag mådde halvtdåligt p.g.a tomt mage och en otrolig bodyload.
I ett tag blev jag lite rädd och undrade vad jag hade gett mig in på, men sedan påminnde jag mig själv att jag hade intagit en drog och att det skulle gå över. Vi tre var iaf ute nu och promenerade, jag hade händerna i fickorna för att det kändes tryggast så. Det hade nu gått 30-40 minuter och världen kändes mycket rundare och större, gräset mycket grönare och marken gungigare. Medans vi gick pekade vi på olika saker och försökte beskriva för varandra hur vackert det såg ut o.s.v. Efter att ha promonera i 10-15 minuter ville vi hitta någonstans att sitta. Det visade sig vara ganska svårt att hitta någonstans att sitta även om det fanns flera bänkar lite här och var. Det kändes som att vara ett barn igen, ett vilset barn som kommit bort från sin mamma och inte vet vad han ska göra.
Fulleffekt
Efter att ha vandrat ett tag utan ett mål satte vi oss ner tillslut på en bänk i en park. Vi satt där helt själva och person B försökte få igång ett samtal men han misslyckades fatalt. Alla var på sin egna lilla värld tittandes på ingenting. Jag satt själv och försökte vara social men svarade inte mer än ja och nej. Det var svårt att få ur sig längre meningar än så. Jag tror att det var här trippen nådde sin peak. Världen hade sett vågigare och större ut innan, men nu blandades alla färgen till en smet och jag såg oändliga mönster på marken som transformerades hela tiden, marken såg levande ut och för en sekund trodde jag att marken svävade på en oändlig ocean. Detta gav mig en kick och jag berättade för de andra vad jag såg, de bekräftade att de såg liknande mönster. Det kändes skönt att få en bekräftelse och min oro var som bortblåst och jag tycktes njuta av trippen.
Tankarna sätts igång
När vi satt där på bänken dök en liten flicka upp från ingenstans från höger och några av hennes vänner dök upp från vänster. De satte sig i en stor gunga och gungade. Här började min noja sätta in lite och min hjärna arbetade i 200km i sekunden, Jag fick tusen tankar på samma gång, vad gör de här? klär de sig inte litet väl vuxet för att vara så små? vad tänker de om oss ? hur gammla är de? osv. Sedan kom också några föräldrar för att låta sina ungar leka. Det var samma visa här tusen tankar for igenom huvudet, sådant som man i normala fall inte tänker på,typ vad jobbar de med? hur ser deras liv ut?
Parken var full med ungar nu och det var dags att ge sig iväg. Tänk om de misstänker något när de ser tre ungdomar se hängiga ut och ibland gapskrattande från ingenstans? Nä vi kunde stanna kvar och begav oss hem igen för att person b hade glömt något.
Vägen hem kändes konstig, jag filosoferade över livet i allmänhet, vad är meningen med livet? Vad ska jag göra nu när jag har tagit studenten? Varför är jag inte mer social? Varför har jag inte funnit kärleken? Medans de här tankarna pågick i min hjärna kändes det väldigt tomt inom mig själv. Jag såg en massa brister i mig själv och i mina val som jag har gjort under livet. Jag hade aldrig i mitt liv varit så ödmjuk som nu. Jag erkände alla mina brister rakt ut för mig, det kändes befriande men det gjorde också ont. Jag hade kommit ut ur garderoben, jag hade levt i självförnekelse hittils. De här insikterna nådde mig under hela trippens gång.
Det man inte erkänner kan man inte heller ändra på. Så genom att erkänna mina brister hade jag löst halva problemet.
När vi hade kommit hem tog person B det han behövde och eftersom att vädret hade blivit så fint, bestämmde vi oss för att vara ute. Vi gick ut igen och jag njöt delvis av den fina världen. För att samtidigt pågick en massa tankar igen i mitt huvud. Mina känslor vara i berg och dalbana. I ena sekunden kunde jag gapskratta och i den andra vara melankolisk. Resan var väldigt skakigt och person A spydde faktiskt, men vi andra klarade oss. Jag skulle inte kalla det för snetripp för jag tappade aldrig kontrollen även om man mådde skit i vissa stunder och inte såg en mening med livet.
Det hade gått 1.5 timma nu och person A ringde några personer för att umgås. Efter ett litet tag dök de här personerna upp. Vi hälsade på varandra och det for återigen tusen tankar genom mitt huvud igen. Jag började tänka på hur viktigt det är med relationer, att relationer är en grundsten i ett lyckligt liv. Jag tänkte på mina relationer till andra och hur jag börjat försumma dem. Jag fick lite ångest för att jag inte behandlat mina relationer väl. Om jag fortsätter såhär kommer jag leva ensam. Relationer kan tyckas vara något självklart men det är de inte, man måste vårda de. Att ta en bärs då och då eller bara hitta på något.
Vi gick och satte oss på en bänk och alla tog en cigg, även jag som inte rökt på över en vecka och som försökt sluta. Men kroppen kändes konstig och jag var rastlös så jag antog att lite nikotin skulle lugna ner nerverna, och det gjorde det faktiskt, fast bara tillfälligt, jag var fast i nikotinträsket igen för ett tag. Men för stunden var det värt det, ångesten försvann lite faktiskt.
Vi satt där vi de två bänkarna och fler och fler personer började dyka upp. Vi bolmade på och nu när jag var lite lugnare kunde jag njuta av utsikten. Jag och de andra trippade var rastlösa och gick då och då upp för en spontan promenad som varade i någon minut. Jag och de andra kände hur vi var i olika världar och att de andra aldrig skulle förstå oss. Världen var otroligt vacker det såg ut som HD tv. Då och då dök det upp någon insekt framför mina ögon som svävade stilla i luften, det såg ut som HD tv gånger 100. Vi satt där i någon timma tills peaken var över, det hade nu gått 3~timmar och ångesten som jag kände förut hade lagt sig lite och tankarna lugna också ner sig, även om de fortfarande var där.
Jag hade inte käkat något på flera timmar så det var dags att gå hemmåt. Väl hemma så åt jag och en liten värme spred sig i kroppen och jag mådde lite bättre. Sedan satt jag vid daatorn och kollade in videon "a trip experience" på youtube som var en av de sjukaste sakerna man kan se trippad. Jag garvade som fan.
Det hade nu gått 4-5 timmar och bara afterglowen återstod. Jag kunde tänka klarare och mönstren hade lagt sig, men när jag kollade in i spegeln förvrängdes mitt huvud där jag förvandlades från fet till ett monster. Detta skrämde mig inte utan tyckte bara att det såg cool ut.
Efter detta kröp jag ner i en säng och försökte somna, men det gick inte så jag satt och läste på internet. Trippen hade öppnat mina ögon, jag hade fått se saker från ett annat perspektiv, ett perspektiv som inte kan ses från nyktert tillstånd. Även om trippen tidvis var jobbig så var den det bästa terapin man kan få. Ett nytt jag hade fått liv, jag hade återuppstått.
Slutord:
Trippen var helt annorlunda än jag hade föreställt mig. Jag hade hoppats få se lite coola saker och njuta lite, jag hade ingen aning att man kunde tänka så mycket trippad. Efter den här trippen har jag haft två andra trippar som har hjälpt mig att växa enormt som människa. Jag hoppas kunna skriva om de tripparna inom snar framtid.
Plats: Hemma & Ute
Tid: 3~timmar + afterglow
Ursäkta om det finns stavfel och annat. Detta är min första tripprapport
Intag
Vi var tre personer som hade bestämt oss för att trippa, vi kan kalla personerna A, B och jag själv. Jag delade upp skitet i 4 delar och alla tog var sin ~25 mg och sparade resten. Vi satt därefter vid datorn och lyssnade på musik ivrigt väntande på effekterna. A och B undra hela tiden när effekterna skulle visa sig och var allmänt uppmärksamma på allting. Jag som hade läst ett antal tripprapporter sade att effekterna börjar uppenbara sig efter 15-20 minuter. Det hade nu gått kanske 15 minuter och person A började se hängig ut och känna sig varm, person B kände inget speciellt och inte jag heller. Efter tjat från person A bestämmde vi oss att gå ut en sväng. Sagt och gjort tar vi på oss kläder och går utanför dörren.
Första effekterna
När vi hade gått ut märkte jag de första effekterna. Nacken kändes stekhet och det liksom klickade till bakom örat, som om en ny knapp inom mig hade hittats och satts på. Jag fick dessutom ett otroligt bodyload, ett obehagligt spänst i hela kroppen. Effekterna tog mig med överraskning och jag mådde halvtdåligt p.g.a tomt mage och en otrolig bodyload.
I ett tag blev jag lite rädd och undrade vad jag hade gett mig in på, men sedan påminnde jag mig själv att jag hade intagit en drog och att det skulle gå över. Vi tre var iaf ute nu och promenerade, jag hade händerna i fickorna för att det kändes tryggast så. Det hade nu gått 30-40 minuter och världen kändes mycket rundare och större, gräset mycket grönare och marken gungigare. Medans vi gick pekade vi på olika saker och försökte beskriva för varandra hur vackert det såg ut o.s.v. Efter att ha promonera i 10-15 minuter ville vi hitta någonstans att sitta. Det visade sig vara ganska svårt att hitta någonstans att sitta även om det fanns flera bänkar lite här och var. Det kändes som att vara ett barn igen, ett vilset barn som kommit bort från sin mamma och inte vet vad han ska göra.
Fulleffekt
Efter att ha vandrat ett tag utan ett mål satte vi oss ner tillslut på en bänk i en park. Vi satt där helt själva och person B försökte få igång ett samtal men han misslyckades fatalt. Alla var på sin egna lilla värld tittandes på ingenting. Jag satt själv och försökte vara social men svarade inte mer än ja och nej. Det var svårt att få ur sig längre meningar än så. Jag tror att det var här trippen nådde sin peak. Världen hade sett vågigare och större ut innan, men nu blandades alla färgen till en smet och jag såg oändliga mönster på marken som transformerades hela tiden, marken såg levande ut och för en sekund trodde jag att marken svävade på en oändlig ocean. Detta gav mig en kick och jag berättade för de andra vad jag såg, de bekräftade att de såg liknande mönster. Det kändes skönt att få en bekräftelse och min oro var som bortblåst och jag tycktes njuta av trippen.
Tankarna sätts igång
När vi satt där på bänken dök en liten flicka upp från ingenstans från höger och några av hennes vänner dök upp från vänster. De satte sig i en stor gunga och gungade. Här började min noja sätta in lite och min hjärna arbetade i 200km i sekunden, Jag fick tusen tankar på samma gång, vad gör de här? klär de sig inte litet väl vuxet för att vara så små? vad tänker de om oss ? hur gammla är de? osv. Sedan kom också några föräldrar för att låta sina ungar leka. Det var samma visa här tusen tankar for igenom huvudet, sådant som man i normala fall inte tänker på,typ vad jobbar de med? hur ser deras liv ut?
Parken var full med ungar nu och det var dags att ge sig iväg. Tänk om de misstänker något när de ser tre ungdomar se hängiga ut och ibland gapskrattande från ingenstans? Nä vi kunde stanna kvar och begav oss hem igen för att person b hade glömt något.
Vägen hem kändes konstig, jag filosoferade över livet i allmänhet, vad är meningen med livet? Vad ska jag göra nu när jag har tagit studenten? Varför är jag inte mer social? Varför har jag inte funnit kärleken? Medans de här tankarna pågick i min hjärna kändes det väldigt tomt inom mig själv. Jag såg en massa brister i mig själv och i mina val som jag har gjort under livet. Jag hade aldrig i mitt liv varit så ödmjuk som nu. Jag erkände alla mina brister rakt ut för mig, det kändes befriande men det gjorde också ont. Jag hade kommit ut ur garderoben, jag hade levt i självförnekelse hittils. De här insikterna nådde mig under hela trippens gång.
Det man inte erkänner kan man inte heller ändra på. Så genom att erkänna mina brister hade jag löst halva problemet.
När vi hade kommit hem tog person B det han behövde och eftersom att vädret hade blivit så fint, bestämmde vi oss för att vara ute. Vi gick ut igen och jag njöt delvis av den fina världen. För att samtidigt pågick en massa tankar igen i mitt huvud. Mina känslor vara i berg och dalbana. I ena sekunden kunde jag gapskratta och i den andra vara melankolisk. Resan var väldigt skakigt och person A spydde faktiskt, men vi andra klarade oss. Jag skulle inte kalla det för snetripp för jag tappade aldrig kontrollen även om man mådde skit i vissa stunder och inte såg en mening med livet.
Det hade gått 1.5 timma nu och person A ringde några personer för att umgås. Efter ett litet tag dök de här personerna upp. Vi hälsade på varandra och det for återigen tusen tankar genom mitt huvud igen. Jag började tänka på hur viktigt det är med relationer, att relationer är en grundsten i ett lyckligt liv. Jag tänkte på mina relationer till andra och hur jag börjat försumma dem. Jag fick lite ångest för att jag inte behandlat mina relationer väl. Om jag fortsätter såhär kommer jag leva ensam. Relationer kan tyckas vara något självklart men det är de inte, man måste vårda de. Att ta en bärs då och då eller bara hitta på något.
Vi gick och satte oss på en bänk och alla tog en cigg, även jag som inte rökt på över en vecka och som försökt sluta. Men kroppen kändes konstig och jag var rastlös så jag antog att lite nikotin skulle lugna ner nerverna, och det gjorde det faktiskt, fast bara tillfälligt, jag var fast i nikotinträsket igen för ett tag. Men för stunden var det värt det, ångesten försvann lite faktiskt.
Vi satt där vi de två bänkarna och fler och fler personer började dyka upp. Vi bolmade på och nu när jag var lite lugnare kunde jag njuta av utsikten. Jag och de andra trippade var rastlösa och gick då och då upp för en spontan promenad som varade i någon minut. Jag och de andra kände hur vi var i olika världar och att de andra aldrig skulle förstå oss. Världen var otroligt vacker det såg ut som HD tv. Då och då dök det upp någon insekt framför mina ögon som svävade stilla i luften, det såg ut som HD tv gånger 100. Vi satt där i någon timma tills peaken var över, det hade nu gått 3~timmar och ångesten som jag kände förut hade lagt sig lite och tankarna lugna också ner sig, även om de fortfarande var där.
Jag hade inte käkat något på flera timmar så det var dags att gå hemmåt. Väl hemma så åt jag och en liten värme spred sig i kroppen och jag mådde lite bättre. Sedan satt jag vid daatorn och kollade in videon "a trip experience" på youtube som var en av de sjukaste sakerna man kan se trippad. Jag garvade som fan.
Det hade nu gått 4-5 timmar och bara afterglowen återstod. Jag kunde tänka klarare och mönstren hade lagt sig, men när jag kollade in i spegeln förvrängdes mitt huvud där jag förvandlades från fet till ett monster. Detta skrämde mig inte utan tyckte bara att det såg cool ut.
Efter detta kröp jag ner i en säng och försökte somna, men det gick inte så jag satt och läste på internet. Trippen hade öppnat mina ögon, jag hade fått se saker från ett annat perspektiv, ett perspektiv som inte kan ses från nyktert tillstånd. Även om trippen tidvis var jobbig så var den det bästa terapin man kan få. Ett nytt jag hade fått liv, jag hade återuppstått.
Slutord:
Trippen var helt annorlunda än jag hade föreställt mig. Jag hade hoppats få se lite coola saker och njuta lite, jag hade ingen aning att man kunde tänka så mycket trippad. Efter den här trippen har jag haft två andra trippar som har hjälpt mig att växa enormt som människa. Jag hoppas kunna skriva om de tripparna inom snar framtid.
