2010-09-26, 20:28
#1
Född: 1991.
Tidigare erfarenheter: Cannabis, rökmixar, amfetamin, buthylone, methylone, ecstasy, oxycontin, subutex, tramadol, svamp, och 2-cb.
Droger i rapporten: Rökmixar, alkohol och methylone.
Namnen är påhittade.
Det var den sista dagen på Peace and love. Jag och mina vänner Christopher, Johannes, Jens och Jonathan hade varit här i några dagar. Slitna som vi var efter alla tidigare kvällars bravader så var lite mat i magen behövligt. Efter att ha degat i våran lägenhet (som vi hyrde under veckan) drog vi iväg till Max och käkade.
Värmen var inte skonsam, 28 grader i skuggan tror jag det var. Ungefär samma hetta hela veckan. En spliff innan målet var givetvis att räkna med. Det var tyvärr inte cannabis den här gången utan WWW. Skönt rus men inget jämfört med bra grönt.
Väl tillbaka till lägenheten vid två-tiden på dagen med mat i magen så beslutade vi oss för att komma igång lite med booze. Det var dessutom inte bara alkohol utan hembränt som jag fixat tidigare.
Vid sex-tiden på kvällen var hela gänget riktigt fulla och vi njöt alla av festivalstämningen på campingen. Musiken på datorn var bra och hela gänget var på topp och stämningen kunde inte bli sämre. Med tanke på att vi ikväll skulle köra methylone gjorde inte saken sämre. Jag och min tajtaste polare Christopher har haft många drogrelaterade kvällar tillsammans. De övriga tre är i
princip oskulder och har bara rökt någongång. Aldrig blivit sådär riktigt frälsta.
Efter ett tag beslutar de flesta av oss att sluta med drickan och gå ut och röka en spliff. Det började nämligen att urarta men bra festkaraktär som vi har så lyckas vi lugna ner oss litegrann. Spliffen blev alla duktigt stekta av och jag diggade känslan man fick när man rökte WWW full. Riktigt eufori, skrattig, lite likt euforin jag får på svamp. Ett djupt välmående.
Efter ett tag med starka vågor av skratt börjar WWW-ruset att dala lite och alkoholen likaså. Dock är vi fortfarande kraftigt berusade. Vi börjar komma in på livet-diskussioner och flummar iväg om allt möjligt. Helt slumpmässigt kommer vi in på droger och vi snackar om methylone som jag har med mig. Jag säger bland annat att jag har tillräckligt och att alla kunde dela. I nyktert tillstånd hade alla tre av dem tvekat och funderat. Ni vet refrängen, det moraliska dilemmat för en person som inte kommit i närmre kontakt med droger som ger underbar eufori (inräknar inte alkohol då). Men nu var det andra bullar. Fulla som alla är konstaterar vi att, ja, klart vi kör!
Klockan var vid beslutet ungefär halv nio. Lite för tidigt för första bomben konstaterar jag och Christopher. Vi brukar av personliga erfarenheter köra på två bomber när vi kör m1 och ungefär med 2h mellanrum mellan intagen.
Tiden går och tillslut börjar tiden närma sig. Vi hade sagt att vi ska droppa bomberna med methylone i vid kvart över elva. Tjugo i elva kan vi inte hålla fingrarna borta längre utan slänger i oss bomberna med methylone. Mellan 250-300mg var det i.
Nu börjar förväntningarna för mig och Christopher och vi säger när de andra svalt sina bomber, att nu finns det ingen återvändo. Ni kommer må så underbart, går inte att förklara, sade vi.
Klockan elva har bomberna börjat slagit på och euforin är påtaglig. De där underbara vågorna av välbehag bara rinner genom kroppen på ett alldeles underbart vis. Nybörjarna häver ur sig hur bra de mår och hur mycket de tycker om allihopa. Jag och Christopher bara ler åt varandra och åt de andra. Han känner precis som jag, det vet vi. Vi är en enhet, vi fem, men speciellt jag och Christopher, vilken bra vän. Vilken connection vi har med varandra. Det är underbart. Alla har gått från den suddiga fyllan till det klara, trygga methyloneruset.
Vi går ut och utforskar gatan där utanför. Jag känner bara hur methylonet lyfter min kropp fram. Jag känner knappt mina krafttag i benen när jag "svävar" framåt. Efter en tids utforskande och diskuterande hittar vi oss en fin gräsmatta som vi slår oss ner på och bildar en ring.
Med fingrarna nergrävda i gräset och blicken fladdrande åt alla håll diskuterar vi allt här i livet. Vi får en så grym connection och Johannes kan inte förstå sig på hur det här kan vara lagligt trots mina påminnelser om att det är pga klassningarnas tidsprocesser.
Vi lämnar gräset bakom oss och blickar vidare mot festivalområdet. Det var dags för Jay-Z. Jag gillar rap i vanliga fall men nu på methylone hade jag gillat något mer trance-likt. Oavsett musikgrenren gav methylonet mig en underbar känsla ändå och all kommunikation med andra trevliga människor gjorde allt toppen ändå.
När spelningen är över droppar vi våran andra bomb och drar oss mot campingen för den absolut sista festen av årets upplaga av Peace and Love. Kan säga er att det var underbart och något av det underbaraste jag gjort i mitt liv.
Tidigare erfarenheter: Cannabis, rökmixar, amfetamin, buthylone, methylone, ecstasy, oxycontin, subutex, tramadol, svamp, och 2-cb.
Droger i rapporten: Rökmixar, alkohol och methylone.
Namnen är påhittade.
Det var den sista dagen på Peace and love. Jag och mina vänner Christopher, Johannes, Jens och Jonathan hade varit här i några dagar. Slitna som vi var efter alla tidigare kvällars bravader så var lite mat i magen behövligt. Efter att ha degat i våran lägenhet (som vi hyrde under veckan) drog vi iväg till Max och käkade.
Värmen var inte skonsam, 28 grader i skuggan tror jag det var. Ungefär samma hetta hela veckan. En spliff innan målet var givetvis att räkna med. Det var tyvärr inte cannabis den här gången utan WWW. Skönt rus men inget jämfört med bra grönt.
Väl tillbaka till lägenheten vid två-tiden på dagen med mat i magen så beslutade vi oss för att komma igång lite med booze. Det var dessutom inte bara alkohol utan hembränt som jag fixat tidigare.
Vid sex-tiden på kvällen var hela gänget riktigt fulla och vi njöt alla av festivalstämningen på campingen. Musiken på datorn var bra och hela gänget var på topp och stämningen kunde inte bli sämre. Med tanke på att vi ikväll skulle köra methylone gjorde inte saken sämre. Jag och min tajtaste polare Christopher har haft många drogrelaterade kvällar tillsammans. De övriga tre är i
princip oskulder och har bara rökt någongång. Aldrig blivit sådär riktigt frälsta.
Efter ett tag beslutar de flesta av oss att sluta med drickan och gå ut och röka en spliff. Det började nämligen att urarta men bra festkaraktär som vi har så lyckas vi lugna ner oss litegrann. Spliffen blev alla duktigt stekta av och jag diggade känslan man fick när man rökte WWW full. Riktigt eufori, skrattig, lite likt euforin jag får på svamp. Ett djupt välmående.
Efter ett tag med starka vågor av skratt börjar WWW-ruset att dala lite och alkoholen likaså. Dock är vi fortfarande kraftigt berusade. Vi börjar komma in på livet-diskussioner och flummar iväg om allt möjligt. Helt slumpmässigt kommer vi in på droger och vi snackar om methylone som jag har med mig. Jag säger bland annat att jag har tillräckligt och att alla kunde dela. I nyktert tillstånd hade alla tre av dem tvekat och funderat. Ni vet refrängen, det moraliska dilemmat för en person som inte kommit i närmre kontakt med droger som ger underbar eufori (inräknar inte alkohol då). Men nu var det andra bullar. Fulla som alla är konstaterar vi att, ja, klart vi kör!
Klockan var vid beslutet ungefär halv nio. Lite för tidigt för första bomben konstaterar jag och Christopher. Vi brukar av personliga erfarenheter köra på två bomber när vi kör m1 och ungefär med 2h mellanrum mellan intagen.
Tiden går och tillslut börjar tiden närma sig. Vi hade sagt att vi ska droppa bomberna med methylone i vid kvart över elva. Tjugo i elva kan vi inte hålla fingrarna borta längre utan slänger i oss bomberna med methylone. Mellan 250-300mg var det i.
Nu börjar förväntningarna för mig och Christopher och vi säger när de andra svalt sina bomber, att nu finns det ingen återvändo. Ni kommer må så underbart, går inte att förklara, sade vi.
Klockan elva har bomberna börjat slagit på och euforin är påtaglig. De där underbara vågorna av välbehag bara rinner genom kroppen på ett alldeles underbart vis. Nybörjarna häver ur sig hur bra de mår och hur mycket de tycker om allihopa. Jag och Christopher bara ler åt varandra och åt de andra. Han känner precis som jag, det vet vi. Vi är en enhet, vi fem, men speciellt jag och Christopher, vilken bra vän. Vilken connection vi har med varandra. Det är underbart. Alla har gått från den suddiga fyllan till det klara, trygga methyloneruset.
Vi går ut och utforskar gatan där utanför. Jag känner bara hur methylonet lyfter min kropp fram. Jag känner knappt mina krafttag i benen när jag "svävar" framåt. Efter en tids utforskande och diskuterande hittar vi oss en fin gräsmatta som vi slår oss ner på och bildar en ring.
Med fingrarna nergrävda i gräset och blicken fladdrande åt alla håll diskuterar vi allt här i livet. Vi får en så grym connection och Johannes kan inte förstå sig på hur det här kan vara lagligt trots mina påminnelser om att det är pga klassningarnas tidsprocesser.
Vi lämnar gräset bakom oss och blickar vidare mot festivalområdet. Det var dags för Jay-Z. Jag gillar rap i vanliga fall men nu på methylone hade jag gillat något mer trance-likt. Oavsett musikgrenren gav methylonet mig en underbar känsla ändå och all kommunikation med andra trevliga människor gjorde allt toppen ändå.
När spelningen är över droppar vi våran andra bomb och drar oss mot campingen för den absolut sista festen av årets upplaga av Peace and Love. Kan säga er att det var underbart och något av det underbaraste jag gjort i mitt liv.
__________________
Senast redigerad av bblom 2010-09-26 kl. 20:50.
Senast redigerad av bblom 2010-09-26 kl. 20:50.
Berätta mer nu då... :P
