Citat:
Ursprungligen postat av klepofon
Det här var ett kontroversiellt påstående, i mitt subjektiva tycke. Principen om ignorantia juris non excusat torde vara lika aktuellt här. Särskilt om det är kontrollanter som genomför envarsgripanden ganska frekvent, så borde de ju kunna regelverket bättre än gemene man.
Om man ser på hur domstolar hanterar liknande situationer med bl.a. poliser, tyder det på att de inte ser det som en rättsvillfarelse, utan som en villfarelse om faktiska omständigheter (åtminstone tolkar jag rättsfallet nedan på det sättet). Se t.ex. nedanstående citat från RH 2004:92 ang användande av vissa tvångsmedel i polislagen.
"Hovrätten har att på grundval av den vid huvudförhandlingen framlagda utredningen pröva i vilken utsträckning H.J. handlat så som åklagaren angett i gärningsbeskrivningen och i den i hovrätten återgivna justeringen av åtalet samt i vad mån han därvid gjort sig skyldig till brott. Om H.J. haft laga stöd för fattade beslut, skall han gå fri från ansvar för olaga frihetsberövande eller tjänstefel.
Eftersom olaga frihetsberövande är ett brott som kräver uppsåt även med avseende på olagligheten i frihetsberövandena skall han frias från ansvar för detta brott, och även för uppsåtligt tjänstefel, också för det fall han trott att han haft laga stöd enligt 23 § polislagen eller på annat sätt.
Därvid saknar det betydelse om 23 § polislagen rent faktiskt inte skulle ha inneburit laga stöd för frihetsberövandena. I sistnämnda fall kan han emellertid dömas för tjänstefel bestående i oaktsamhet vid tolkningen av 23 § polislagen eller vid tolkningen av andra regler. För att en sådan straffbar oaktsamhet skall föreligga torde erfordras att det handlar om en ganska klar feltolkning. Eftersom det är frågan om ett brottmål gäller principen att åklagaren har bevisbördan för relevanta omständigheter. I tvivelsmål skall alltså det för H.J. gynnsammaste alternativet läggas till grund för hovrättens bedömning."
En annan polis friades nyligen från olaga frihetsberövande och dömdes istället för oaktsamt tjänstefel då denne avlägsnat en person i strid med PL § 13 men trott sig ha stöd av detta lagrum (vilket var oaktsamt, varav tjänstefel blev aktuell istället). Notera att detta var en tingsrättsdom, men jag tog upp det som ett exempel på hur situationer likt denna hanteras av domstolar.