Citat:
Ursprungligen postat av Gringubben
Har inte läst hela tråden, men tolkar jag det här rätt så kan man planka och hävda att kontrollanterna inte har rätt att vare sig lägga händer på en, eller begära legitimation?
Det enda de kan göra är att be tågföraren/bussföraren stå still tills polisen kommer?
Då är det ju bara att skägga iväg?
Om det står ett gäng kontrollanter vid en utgångsspärr, så har de med andra ord inte heller rätt att lägga händer på en?
Om de ändå skulle göra det så är det inget större brott att be kompisar komma till försvar och lätta greppet kontrollanterna har?
Konstigt så in i bängen att det inte finns prejudikat när Planka.nu har funnits så länge.
Jag vill absolut veta vad som gäller nu, för att kunna handla därefter.
Personligen tycker jag att det är piss att inte all kommunaltrafik är fullt finansierad via skatten, men det är mina fem gurra.
Då skall du få ett gott (?) råd:
Om du medvetet (uppsåtligt) väljer att begå ett bedrägeribrott får du räkna med med att bli envarsgripen och om du "skäggar iväg" förföljd och omhändertagen. kanske på ett obekvämt och uppseendeväckande sätt. Väljer du sedan att anmäla kontrollanten för någon form av brott (det lär handla om "olaga frihetsberövande") bör du inse att uppförsbacken för e åklagare att fälla reseföretagets ombud för detta är mycket hög.
Det som "planka.nu" (och en del i tråden) försöker hävda är att det finns ett implicit aktsamhetskrav och ett krav att den som envarsgriper skall korrekt värdera om domen kommer att bli fängelse, inte bara känna till att
gärningen kan ge fängelse
om den bedöms som brott. Det finns ingen praxis att stödja sig på därvid, enbart ett mer eller mindre väl utvecklat resonerande om hur det borde vara. Redan det formella tillvägagångssättet vid envarsgripande, med stora begränsningar i rättigheterna att transportera den gripne eller på annat sätt förfoga över hans person och kravet på omedelbart överlämnade till polisman för bedömning om frihetsberövandet skall fortgå pekar ut att syftet är att tillåta ett interimistiskt gripande i en rättsligt oklar situation. Lagstiftaren inser att det kan begås misstag och har förvissat sig om att det sker en snar prövning av korrektheten i gripandet.
Min bestämda uppfattning är att det enda envarsgrip man kan motsätta sig med framgång är om man begått ett brott varpå fängelse inte
kan följa, och det vanligaste därvid är "förargelseväckande beteende". Att friåka på tricken eller tuben och härja med kontrollanten kommer inte att driva fram ett önskat prejudikat i denna fråga, och det är sannolikt heller inte i rättssamhällets intresse att institutionalisera begreppet envarsgripande (det sista en ren reflektion).