Citat:
Ursprungligen postat av ATIX
Men för %&/(, jag blir snart förbannad av ert skitsnack. Bara för att en av er jobbar/jobbat som OV på en sunkig T-banestation och tycker han har de ballaste byxorna så har ni fortfarande ej rätt att göra ett envarsgripande. Ska det vara så svårt när flertalet som har läst juridik säger att ni har fel?
Och eftersom det inte är olagligt att inte visa en biljett, så är det väl ni som ska ta fram bevis för att det är olagligt. Ta fram en dom där ni gjort ett envarsgripande för den saken, när det handlar om att någon sen bara gått hem medan det skrivits en tilläggsavgift.
Jag har varit i en exakt sådan situation när personen ringde sin chef och fick det svart på vit att han kunde ringa polisen ifall någon inte hade ett kvitto att uppvisa. Hade personen tagit fatt i medresenären hade jag direkt kastat mig över honom och sen själv ringt polisen för olaga frihetsberövande.
När idioter inte förstår är det som att försöka förklara för ett gäng grisar på en bondgård, det är omöjligt!
Dina tidigare svar i juridikforumet visar tydligt att du är Flashbacks mest skarpa jurist - du har ju trots allt studerat juridik, i vilken omfattning framgår dock ej. Som om det tidigare nämnda inte vore bevis nog på din briljans, så har du, med stor framgång, även tillämpat dina djupa juridiska kunskaper i praktiken.
Jag har därför några frågor jag önskar svar på:
1. Anser vårt juridiska geni att företag överlag inte får envarsgripa brottslingar som tillgodogör sig varor och tjänster, så länge gärningsmannen hävdar att denne erlagt betalning, eller gäller det endast inom transportbranschen?
2. Är det fritt fram för en person att framför butikspersonalen förtära butikens varor, avstå från att betala för dessa med hänvisning till att ersättning redan lämnats till någon annan ur personalstyrkan, utan att lämna vidare upplysningar som gör det möjligt för den ur personalen som konfronterar personen att kunna säkerställa att så gjorts, och sedan bege sig hemåt - utan att varken personal eller eventuella väktare kan göra något utan att riskera att begå lagbrott.
3. Hur ska det svenska rättsväsendet kunna lagföra en gärningsman för dennes brottslighet när vederbörande inte får gripas?
4. Är 9 kap. 2 § 2 st. BrB endast en tandlös tiger, trots att den specifikt utformats för att förhindra att näringsidkares tjänster utnyttjas på ett otillbörligt sätt?
5. Måste den som gör ett envarsgripande se den brottliga handlingen med egna ögon, eller räcker det med en väldigt stark misstanke?
6. Måste ett konfronteras direkt eller kan den som griper annan på grund av omständigheterna avvakta med gripandet?
Med förhoppning om juridiskt briljanta svar på mina lekmannafrågor,
FB05