Hur lät äldre nysvenska?

Ja, frågan är alltså: Vet man hur t.ex Äldre nysvenska lät? Med tanke på vilken skillnad det är på talspråk och skrivspråk så torde man ju inte ha någon riktig aning? Sen vet jag visserligen att inte alla förr skrev med den poetiska klinga som vi faktisk förknippar denna äldre svenska med, men är det verkligen något att gå på?

Jag har själv aldrig läst en text från denna tid som skrivits i talspråk fast det sägs dock att t.ex Agneta Horn skrev sin dagbok i ganska ledigt språk - Karl IX skall också inte varit någon vidare poetisk brevdiktare, några av hans brev har jag visserligen läst fast de låter otroligt ålderdomliga.

Kan någon bringa klarhet i detta? (Ber om ursäkt för språket, jag själv är faktiskt ganska klumpig i mitt skrivande)

Menar du något som detta kanske?
http://www.youtube.com/watch?v=9vIP0YnSIfE

https://www.flashback.org/sok/rinkebysvenska

Haha jag förstår självfallet ironin i detta. Men nej. Jag menar Äldre nysvenska som talades och skrevs mellan åren 1526-1732

Man ska ju naturligtvis inte heller luras att tro att det man kallar "äldre nysvenska" var likadan under just den exakta perioden, och framför allt inte likadan i hela landet. På den tiden fanns det dialekter på riktigt, inte bara färgade riksspråk som idag. Så för att kunna få ett vettigt svar måste du precisera var i landet du menar.

Jo men det är jag fullt medveten om fast något måste man ju säga! Men låt oss säga Stockholm 1600-tal. Fast jag menade rent generellt. Vi har dialekter idag också fast vi talar alla modern svenska.

Som jag sa, det vi kallar dialekter idag är ingenting i jämförelse med vad som fanns då. En smålänning och en jämte kunde knappast förstå varandra på den tiden. Idag finns egentligen inga genuina dialekter, bortsett från några hörn där man pratar pitemål och orsamål och några till, utan alla pratar rikssvenska med regionala färgningar.

Nu var visserligen Jämtland norskt fram till ungefär mitten på seklet och hade så varit mycket länge Och Jamska som det låter idag har en hel del norska influenser och är mer ett skilt språk än en dialekt - Jag är jämte. Men men, det jag sagt kvarstår, det pratades fortfarande svenska i Sverige? Så långt är väl allt korrekt?

Ingenting?

Visserligen har många (nåja – de flesta!) genuina dialekter förändrats, men att tro att de försvunnit näst intill helt, och att samtliga svenskar (nästan) talar "rikssvenska" (som för övrigt är skriftspråk – i den mån det över huvud är en fruktbar term) är en grav missbedömning. Nu vet jag inte varifrån du stammar, men förmodligen skulle du inte förstå allt av mitt talspråk, trots att min "dialekt" faller utanför de områden som vanligen betraktas som "genuina".

Tillägg: "Förändrats" är naturligtvis en olycklig formulering; det hade varit bättre att kalla det "utjämnats".

Ingen som har något att tillägga det faktiska ämnet?

Kan inte låta bli att bumpa den här tråden, trots åldern, jag har ofta haft liknande funderingar.

Svenskan under 700-år är en intressant bok som nämner mycket om såna här frågor.
Kan några drag som kanske kan kan ge en bild över hur det kan ha låtit, då menar jag det som man kan kalla "genomsnittlig" vanlig svenska, och inte en särskild dialekt.

Överlag kan man säga att äldre nysvenska var mera talspråkligt än den av läsuttal starkt påverkade nusvenskan, förkortningar och sammandragningar var vanliga även i skrift.

Ljudmässigt sett kan det ha varit ungefär så här.

Tjockt-L var självklart, även i överklassmiljö och det fanns kvar långt fram i tiden.

Tonande läspljud /dh/ och frikativt g /gh/ fanns fortfarande kvar i talet, men de bortföll i början 1700-talet, de har däremot återkommit som d och g genom läsuttal på senare år.

w uttalades troligtvis fortfarande brett, och /hw/ skall ha uttalats med aspiration ända in på 1700-talet. Konsonantkombinationerna /lj/ och /dj/ uttalades fortfarande.

Vokalerna Ä och Ö var nog mera slutna än i dagens rikssvenska, lite som i västgötska, och skillnaden mellan E och Ä var nog tydligare i många dialekter. Kort o uttalades också mera som i götamål, med lite dragning åt ö.

Sje-ljudet var nog främre, och uttalades alltså som engelska,finlandssvenska och norska, konsonantkombinationen /stj/ uttalades fortfarande icke-assimilerat fortfarande ändå in på 1700-talet. Det är möjligt att supradentalerna inte var fullt utvecklade ännu heller.

Inskottsvokaler, bonnagård, egenteligen, osv var vanligare, och inte lika fult som idag.

Satsmelodin i dåtidens "rikssvenska" liknade kanske mera bergslagsmål eller åländska än dagens sveamål, men jag vet inte.

Tack, väldigt intressant och roligt att det tillkom nåt i tråden efter sådan lång tid!

Intressant! Hur uttalades de under tiden? Tonlöst?