2016-02-14, 18:05
  #74701
Medlem
gulguls avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Stagflation
Har löst den förut men glömt nu när jag börjat derivera. Hur löser jag den utan att derivera båda funktioner och sätta dem lika? (Vilket stämmer eftersom tangentens lutning i punkten P är lika med funktionens lutning i just den punkten).

Du sätter y = x^2 -x lika med y = 3x - 4

x^2 - x = 3x - 4
x^2 - 4x + 4 = 0
x(x - 4) = - 4
x = 2 vilket ger y = 2, så (2,2)

Om du väljer x = 2 utan att veta tangenten så ger det följande:

f(x) = x^2 - x
(2, f(2)) → (2,2)
f'(2) = 3
2 = 3(2) + m
m = 2 - 6
m = - 4

Alltså, y = 3x - 4. Om vi exempelvis vill veta tangenten för x = 1 så blir det y = x - 1.

(1, f(1)) → (1,0), f'(1) = 1 så vi får 0 = 1 + m → m = -1 och så vidare.
__________________
Senast redigerad av gulgul 2016-02-14 kl. 18:08.
Citera
2016-02-14, 19:43
  #74702
Medlem
Harrocks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kreativtnamn123
Kan proj_u w gå i motsatt riktning mot u?

Ja. Det sker om den minsta vinkeln mellan u och w är större än 90 grader.

Tydlig bild till höger:

http://www.jorgenlofstrom.se/jorgen2/ag/Lectura/Lectura_3.1/mainIE_3.1.html

P är projektionen av u på V, och som synes har P motsatt riktning mot V.
Citera
2016-02-14, 20:33
  #74703
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Harrock
Ja. Det sker om den minsta vinkeln mellan u och w är större än 90 grader.

Tydlig bild till höger:

http://www.jorgenlofstrom.se/jorgen2/ag/Lectura/Lectura_3.1/mainIE_3.1.html

P är projektionen av u på V, och som synes har P motsatt riktning mot V.

Ok, tack.
Citera
2016-02-14, 20:48
  #74704
Medlem
Kan någon på ett intuitivt sätt bevisa entydighetssatsen för maclaurin- och taylorutvecklingar? Då jag inte förstår bevisen bakom metoderna som jag använder mig av för att göra uppgifter så blir jag extremt omotiverad. Envariabelanalys var min första matematikkurs på universitetsnivå och jag ska snart börja på min tredje men jag har fortfarande knappt arbetat med maclaurin- och taylorutveckling då jag inte har funnit någon hemsida där detta bevisas på vad jag anser ett pedagogiskt sätt. Uppgifterna är enkla men tråkiga när jag inte förstår varför något fungerar. Vad heter entydighetssatsen på engelska förresten?
__________________
Senast redigerad av kreativtnamn123 2016-02-14 kl. 21:01.
Citera
2016-02-14, 21:03
  #74705
Medlem
Hej,

Behöver hjälp med en fråga inom statistik. Jag har dock löst ena biten.

Y har täthetsfunktionen :
(αβ^α)/[y^(α+1)] , y≥β
0, annars

a) Bestäm täthetsfunktionen för U då U=ln(Y/β)
U är alltså invers till Y....Jag fick att Y=βe^u
Jag har sedan integrerat Ys täthetsfunktion över angivna parametrar och fått Fördelningsfunktionen till y, sedan ersatt Y med βe^u och sedan deriverat.

Utan att gå in på djupet får jag slutligen att:
fU(u)=
αe^(-αu) , u≥0
0, annars

b) Vilken fördelning har U? Vilket väntevärde har U?
Här säger det stop. Jag har naturligtvis kollat facit och vet nu att det är exponentialfördelning.
Hur kan jag se det om täthetsfunktionen till U är αe^(-αu)?
Hänger inte alls med här.
Rätt svar är tydligen att fördelningen är ~Exp(1/α)
Så β=1/α????

Vilket också ger att E(U)=1/α....Men förstår inte hur man tar sig dit....

Tack

Etil
Citera
2016-02-14, 22:42
  #74706
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kreativtnamn123
Kan någon på ett intuitivt sätt bevisa entydighetssatsen för maclaurin- och taylorutvecklingar?
Påstående
Antag att f är (n+1) gånger kontinuerligt deriverbar på ett intervall I runt 0 och att
f(x) = a(0) + a(1) x + a(2) x² + ... + a(n) x^n + x^(n+1) B(x),
där B är en funktion definierad på I.
Då gäller att a(k) = f^(k)(0)/k! för k = 0, ..., n.

Bevis
Det är bara att beräkna derivatorna f^(k)(0) av f(x) enligt ovan.

Svårigheten här är derivatorna av resttermen x^(n+1) B(x). Ingen av derivatorna, tagen i x = 0, får vara nollskild. Och man inser lätt att D^k {x^(n+1) B(x)} består av en summa av termer på formen x^(n+1-m) B^(m)(x), där m = 0, ..., k. Faktorn x^(n+1-m) kommer därmed alltid ha en positiv exponent varför D^k {x^(n+1) B(x)} kommer att ha värdet 0 i x = 0.


Citat:
Ursprungligen postat av kreativtnamn123
Uppgifterna är enkla men tråkiga när jag inte förstår varför något fungerar.
Jag antar att du har problem med att förstå t.ex. varför det fungerar att bara byta ut x mot x² i Maclaurinutvecklingen för sin(x) för att få Maclaurinutvecklingen för sin(x²).

Litet mer symboliskt:
Låt Mf(x) beteckna Maclaurinutvecklingen för f i variabeln x.
Antag att g är oändligt deriverbar.
Varför gäller M(f o g)(x) = Mf(g(x)) ?


Citat:
Ursprungligen postat av kreativtnamn123
Vad heter entydighetssatsen på engelska förresten?
Uniqueness theorem
Citera
2016-02-14, 22:56
  #74707
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av manne1973
Påstående
Antag att f är (n+1) gånger kontinuerligt deriverbar på ett intervall I runt 0 och att
f(x) = a(0) + a(1) x + a(2) x² + ... + a(n) x^n + x^(n+1) B(x),
där B är en funktion definierad på I.
Då gäller att a(k) = f^(k)(0)/k! för k = 0, ..., n.

Bevis
Det är bara att beräkna derivatorna f^(k)(0) av f(x) enligt ovan.

Svårigheten här är derivatorna av resttermen x^(n+1) B(x). Ingen av derivatorna, tagen i x = 0, får vara nollskild. Och man inser lätt att D^k {x^(n+1) B(x)} består av en summa av termer på formen x^(n+1-m) B^(m)(x), där m = 0, ..., k. Faktorn x^(n+1-m) kommer därmed alltid ha en positiv exponent varför D^k {x^(n+1) B(x)} kommer att ha värdet 0 i x = 0.



Jag antar att du har problem med att förstå t.ex. varför det fungerar att bara byta ut x mot x² i Maclaurinutvecklingen för sin(x) för att få Maclaurinutvecklingen för sin(x²).

Litet mer symboliskt:
Låt Mf(x) beteckna Maclaurinutvecklingen för f i variabeln x.
Antag att g är oändligt deriverbar.
Varför gäller M(f o g)(x) = Mf(g(x)) ?



Uniqueness theorem

Tack så mycket!
Citera
2016-02-14, 23:17
  #74708
Medlem
Varför har inte tan v något största värde? Är det för att den blir odefinerad när cos v = 0? Och den går så nära noll som möjligt och blir bara större och större? Mot oändligheten?
Citera
2016-02-14, 23:36
  #74709
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av klas.svensson
Varför har inte tan v något största värde? Är det för att den blir odefinerad när cos v = 0? Och den går så nära noll som möjligt och blir bara större och större? Mot oändligheten?
Är ingen matematiker, men jag har lärt mig att tangens är som vi vet ej def för 90 grader eller Pi/2, men om vi går oändligt nära 90 grader utan att komma fram antar tangens ett oändligt stort värde.

(någon får rätta mig om jag sitter här och ljuger)
Citera
2016-02-14, 23:43
  #74710
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av klas.svensson
Varför har inte tan v något största värde? Är det för att den blir odefinerad när cos v = 0? Och den går så nära noll som möjligt och blir bara större och större? Mot oändligheten?

Tan(x) = sin(x)/cos(x). När x → 90° så gäller sin(x) → 1 och cos(x) → 0. Det är alltså som du säger, kvoten kan anta ett godtyckligt stort värde då cos(x) närmar sig 0 och vid 90° blir kvoten odefinierad.
__________________
Senast redigerad av kreativtnamn123 2016-02-14 kl. 23:45.
Citera
2016-02-14, 23:44
  #74711
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av torvaldbjork
Är ingen matematiker, men jag har lärt mig att tangens är som vi vet ej def för 90 grader eller Pi/2, men om vi går oändligt nära 90 grader utan att komma fram antar tangens ett oändligt stort värde.

(någon får rätta mig om jag sitter här och ljuger)

Citat:
Ursprungligen postat av kreativtnamn123
Tan(x) = sin(x)/cos(x). När x → 90° så gäller sin(x) → 1 och cos(x) → 0. Det är alltså som du säger, kvoten kan anta ett godtyckligt stort värde då x närmar sig 0 och vid 90° blir kvoten odefinierad.

Tack för era svar!
Citera
2016-02-14, 23:47
  #74712
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av klas.svensson
Tack för era svar!

Du märkte förhoppningsvis att jag slarvade lite där, det skulle stå "cos(x) närmar sig 0" istället för "x närmar sig 0".
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in