"Vi" när man egentligen menar "jag"

Och där är det, i mitt tycke, oftast löjligt. Det finns många utmärkta forskare som inte drar sig för att skriva i första person där det är befogat. Och det går ju dessutom bra att blanda, såsom här hos Gregory Nagy i Homeric Questions (s. 77-79): ”Drawing attention to the principle of unevenly weighted episodes in this description, I propose that the evolution of ancient Greek epic involved a progression from uneven weighting to even weighting. Let us take as our point of departure [...] For earlier stages of Homeric poetry, we may link [...] I propose now to refine this notion [...] Let us start with a comparative example ...”

Jag hör din åsikt. Frågan är dock om den kan anses spegla vad som egentligen är comme il faut, kanske är det så.

Det kan nog också bero en del på inom vilket ämnesområde du är verksam.

(Ifall det var någon som inte begrep det så ska naturligtvis "första person" i # 12 utläsas som "första person singular".)

Har du kunnat uppmärksamma någon skillnad mellan humanistiska och naturvetenskapliga discipliner?

Har du kunnat uppmärksamma någon skillnad mellan humanistiska och naturvetenskapliga discipliner?

Naturvetenskapliga vetenskapliga verk är ju nuförtiden oftast samförfattade, så att vi faller sig naturligt. Men åtminstone Nature, den kanske mest prestigefyllda naturvetenskapliga tidskriften öht, ändrar we till I i texten om denna bara har ett författarnamn.

Alternativet till "jag" blir att skriva i passiv form.