OM det gick att resa i ljusets hastighet...

Jag må ha formulerat mig klumpigt i frågeställningen.
Med verklighet menar jag naturligtvis inte ett annat stadium av existens, utan en olik uppfattning om tid jämfört med någon som inte färdas i samma hastigheter.

Relativitetsteorin säger ju mer eller mindre att man kan resa framåt i tiden om man uppnår hastigheter som är nära hastigheten som ljuset färdas i.

Men om man skulle uppnå samma hastighet som ljuset så bör alltså tiden för allt som inte färdas i samma hastighet nåt oädlighet i samma tidpunkt som du uppnått ljusets hastighet...?

Av den anledningen bör det heller inte spela någon roll hur länge man färdas i ljusets hastighet för att nå oändligt långt fram i tiden ur ett perspektiv sett från t.ex. en stillastående person.

Relativitetsteorin säger också att det krävs oändligt mycket energi för att nå ljusets hastighet. Det går inte. Alltså går det inte att svara på hur tiden betett sig om man färdats i ljusets hastighet. Punkt.

^Jävla gnällsvar.^

Ja, rent matematiskt/teoretiskt/filosofiskt, kalla det vadfan som helst, så blir det så pönosht. I samma ögonblick som du "når" ljushastigheten så kommer oändligt med tid att ha passerat.

Jag har för mig att det ska finnar objekt som rör sig snabbare än ljuset, och därmed åker åt "fel" håll i tiden. Orkar inte hitta referensen nu, men något att tänka på i alla fall nu när klockan snart är 03.

Tachyoner.

Notera dock att Takionerna är hypotetiska och inte på något vis verkliga.

Näää, nära ljusets hastighet sker allt i ett "nafs" (= nu = på en gång) oavsett om det är en millisekund eller 10 miljarder år!

PS! Om du menar att den stillastående personen följer med i färden skulle det vara rätt. Att titta på någon som färdas mycket långt i rymden blir annars enormt långtråkigt för en stillastående person och kräver ett längre liv än vad vi har.

Måste passa på att ställa en fråga här ang tidsdilatation.

Om man åkte med ett rymdskepp fram och tillbaka till solen med nära ljushastigheten, så kan vi säga att det skulle ta >16 min (8 ljusminuter * 2) för skeppet att färdas denna sträcka. Skulle det inte upplevas som 16 minuter för männen ombord skeppet, lika mycket som vi skulle observera det som 16 minuter? Tidsdilatationen säger väl att vi skulle uppleva att tiden gick mycket långsammare på skeppet som observatörer. Men... om vi på jorden har åldrats 10 år medans de var borta.. då finns det ju ingen poäng att skicka iväg skepp med den farten, om det ändå kommer ta 10 år innan man får kontakt.

Skillnaden ligger i att snubbarna på skeppet måste vända för att komma tillbaka. När de vänder så accelererar de. Då gäller inte längre speciella relativitetsteorin, den allmänna måste dras fram. I korthet kommer den att säga att de på skeppet åldras mindre.

Inte helt sant. Om vi struntar i att accelerationen vid vändningen och på jorden påverkar tiden så går speciella relativitetsteorin fortfarande att använda men man kan inte inte bara sätta in hastighet och tid i tidsdilatationsformeln utan man måste även ta in effekten av inertialsystemsbytet.

Eftersom tiden stannar när man uppnår ljushastigheten kommer man heller aldrig fram.

Det finns en bok med exakt det temat.
40-50 år gammal scifi.

Handlar om rymdskepp som trafikerar jorden-närbelägen stjärna.
De var tvungna att manuellt hålla hastigheten nära men inte på ljusets hastighet.
Om de hamnar på ljusets hastighet så fastnar de där.

Minns inte vad boken heter.