Hur är det att vara arbetslös?

Inte är de kul. Men funkat har de gjort under sommaren.
Har haft mycket att grejat med hemma o fixat och så. Nu när hösten o vintern kommer lär de bli mkt jobbigare. Har varit arbetslös i runt 3 månader nu.

Ett tag sen jag var arbetslös men tyckte det var rätt skönt så länge man såg till att ha aktiviteter. Jag är ju lite av en ensamvarg så var mycket på biblioteket och läste tidningar samt lånade böcker, brukade gå långpromenader osv sen på kvällen/helger så var ju oftast ens vänner lediga så då kunde man umgås med dom. Trivdes väldigt bra när jag var arbetslös med ett par nackdelar som att man hade ju inte allt för mycket pengar att röra sig med och att behöva gå på intervjuer (rätt blyg så hatar gå på sådant).


Vem tror att ungdomar behöver mindre pengar? En vuxen får inte ett öre för att anmäla sig hos AF. Antingen måste man ha varit med i akassan vilket såväl ungdomar som vuxna kan eller så får man gå till soc vilket också ungdomar som vuxna kan. Så ungdomar får ju inte mindre än vuxna. Hade du gått till soc hade du fått pengar från dag ett.

Tog studenten i juni så arbetslös sedan dess.
Är nyfyllda 19 år och har aldrig jobbat eller sommarjobbat tidigare.

Det lät skönt att vara arbetslös när jag gick i skolan, men i verkligheten suger det.
Har ingen motivation till något och mest sitter och glor hela dagarna.
Allt känns så meningslöst och jag bara längtar till ett jobb.
Har inga pengar att röra sig med heller.

Tog precis körkort, vilket var mitt mål innan jag skaffade ett jobb.
Så nu blir det att fixa näst intill vilket jobb som helst så fort som möjligt, för att sedan sedan flytta hemifrån och börja livet.

Ps. Utan flashback hade nog många av oss arbetslösa gått i väggen

Varit arbetslös många år sen men gick många år utan jobb, som du säger tror alla det är skönt ha semester, ja kanske första månaden, men sen när pengarna är slut och man har hur mycket fritid som helst och inga pengar så är fritid bara ett helvete som gör att man bara går väntar på jobb hela dagarna.

Förbrukade nog två Treo rör i veckan av bara den där jävla stressen hela tiden på att få jobben man sökte.

Hoppas aldrig jag blir arbetslös igen, dessutom har jag aldrig mått så jävla dåligt i kroppen, hade ont i muskler jämt efter första året och sen detta med pengar, ett helvete rent sagt.

Enda sättet få jobb för mig var att ljuga mig ur situationen att jag inte var arbetslös, om man sa man var arbetslös var man död enligt arbetsgivaren

Det känns faktiskt som att du har rätt där. De som har jobb kan enkelt byta upp sig, men de som inte har jobb ses som odugliga, arbetsgivaren tror inte att man klarar av det och vågar inte ta risken.

Hur lyckades du ljuga? De ville inte ha referenser från din förra arbetsgivare eller så?

Vuxna får också aktivitetsersättning/aktivitetsstöd. Men ungdomar får vänta 90 dagar, inte vuxna. Jag vet för att farsan gick samma process som mig.

Jag gick till soc, men det tog längre än 90 dagar att lösa allt där med, systemet är så sjukt dåligt.

Jag fick ingen aktivitetsersättning fören efter 13mån när min akassa tog slut. Så man kan få det från dag ett om man inte har rätt till akassa?

Synd att soc strula så men du borde väl fått pengar därifrån iallafall? När jag gick till soc för väldigt många år sen fick man en tid efter 1-2v sen på det mötet bestämde dom om man fick pengar eller ej sen fick man det insatt med en gång.

Till Ramaskriet:

Intressant tråd du skapade. Kan det vara så att en arbetslös individ, för att överleva skapar sig en tillvaro fylld av vissa skyddsrutiner eller hur man ska kalla dem. En kan vara att vara väldigt aktiv på kväller och nätter för att sova bort en trist vardag mellan 08 och 17. Åtminstone har jag själv pratat med unga som resonerar så: "vad har jag för anledning till att gå upp tidigt på morgnarna, alla dem jag känner arbetar på dagarna". Visst, särskilt produktivt är det ju inte. Jag menar arbetsgivarna har ju i regel "öppet" mellan 08 och 17. Det är en hård tillvaro att gå utan jobb och det gäller såväl för ung som gammal. Därför gäller det att man jobbar stenhårt med sig själv, samt att även de serviceinstanser som ska hjälpa arbetslösa, även de jobbar på rätt sätt. Tyvärr har vi även en arbetsförmedling som inte tycks locka unga arbetslösa i någon högre grad och det kan ju bidra till att man går hemma hos sina föräldrar och söker jobb på eget sätt och kanske "mår gott i godan ro".

När jag var arbetslös lärde jag mig spela piano, läste hundratals böcker, skrev en egen bok, målade gulliga tavlor, osv. Kände mig aldrig understimulerad eller "förslöad". Tvärtom.

Nu när jag har jobb finns det knappt tid eller ork till någonting. Men jag har ju pengar!

Jag hade tidigare arbetskollegor som hade jobb som täckte upp för mig som referenser och en rekryterare ringer aldrig en blivande arbetsgivare om du fortfarande jobbar där

Dock är det värre när man söker en statlig tjänst då tjänsten är Säkerhetsklassad med registerkontroll, då rotar dom i registren och då kan man inte ljuga tyvärr för då är man bara dum

Visst vill man helst vara ärlig men vad gör man när attityden bland människor därute är så rutten och fördomsfull, men ibland möter man chefer som själva varit arbetslösa i livet en gång och de har empati för att vem som helst kan drabbas och ser helt annorlunda på det hela.

Nu är inte jag arbetslös utan har fast tjänst sen 3 år tillbaka men innan detta säsongsjobbade som asfaltsläggare i flera år. Nu bor jag ganska långt norrut vilket betyder det var ganska korta säsonger där jag arbetade Maj-November och stämplade sen där emellan.

Tycker det var helt underbart att veta när man gick av i November att man skulle få vara ledig några månader framåt. Det var heller aldrig tjafs med af eftersom dom visste jag skulle börja jobba snart igen. Jag såg det som en lång semester. Det var även skönt att veta när man körde igång jobbet till sommaren att det är bara några månader sen är man ledig igen

Jag hade då inge problem med att fördriva dagarna som arbetslös. Jag tränade, spelade tvspel mm och allt annat som man inte hinner med när man jobbar.

Nu kanske det inte är helt rättvist att jämföra med dom som går hemma i flera år eftersom jag aldrig hade problem med pengar och visste jag hade ett jobb som väntade som gjorde att jag skulle få nya stämplingsdagar.
Nu har jag jobbat heltid i några år och jag måste erkänna jag är spyless på detta. Det känns inte som man hinner med nåt och man är jämt trött. Jag tänker faktiskt ofta tillbaka på guldåren då jag gick arbetslös några månader varje år.

Mer eller mindre unik situation. Några av de som jobbar på havet har ju liknande villkor och det måste kännas rätt skönt att spela tv-spel om man vet att man har jobb sen. Det borde startas en tråd på FB om säsongsjobb där man listar alla tänkbara anställningar med 6 månaders "semester".