Citat:
Ursprungligen postat av Drakula09
Mina tankar och lite tips till TS:
För ett tag sedan läste jag ett bra inlägg här på psykologsektionen. I princip var budskapet: om du nu ändå ska ta ditt liv kvittar det ju hur du lever medan du lever. Och det ligger faktiskt en hel del i det. Man har nått en smärtpunkt i livet då allt kvittar. Men istället för att checka ut kan man nu göra exakt vad man vill. Varför ska man till exempel oroa sig för fängelse? I fängelset kan man också ta livet av sig. Make sense? Vidare kvittar det om man dör en naturlig död eller blir mördad. För mig innebär enbart denna insikt en viss grad av frihet. Nu skiter jag i vad andra tycker om min livsstil. Jag gör det jag vill, hur jag vill och när jag vill. Men än så länge har jag inte gjort något olagligt och jag uppmanar inte dig till något. Jag vill bara få dig att fatta att du kan sticka i princip vart du vill och leva exakt hur du vill.
På något vis blir den insikten en nystart i livet. Så om vi applicerar det tänket på din situation. Rent hypotetiskt har du ju förutsättningarna för att leva ett Snabba Cash-liv och sedan dra iväg. Jag tänker främst på att du bor i en förort i Sthlm. Jag uppmanar som sagt inte till brott. Men rent hypotetiskt skulle du kunna maxa resterande tid på jorden. Eller minimera den och ligga på soffan framför Two and a half men. Lev ut det hur du än vill! Kanske blir du mer levande än någonsin genom detta tänk. Vad vet jag.
För min del har det dragit igång en hel del som håller mig vid liv i alla fall. Och jag vet att jag när som helst kan ta mitt liv. Det är min trygghet. Ifall det fuckar sig ordentligt kan jag checka ut när som helst. Kanske är det tragiskt, men även relativt realistiskt när man tänker efter.
Sedan vet jag inte om det är ett bra sätt att ta sig av daga så som du beskriver. Det verkar vara relativt svårt att testa och sedan komma med betyg på hur det var. Men låt oss säga såhär. Ett välplacerat skott under euforirus genom diverse droger lär nog vara rätt smärtfritt. Sålänge man inte får värsta snetändningen och börjar hallucinera i negativ manér.
Tack för mycket intressant svar, jag fick faktiskt en känsla av lättnad när jag började tänka tanken att nu skiter jag i vad andra tycker och tänker. Jag har som sagt varit en riktig fegis i stort sett hela mitt liv, tagit den enklaste vägen (självmord är väl kulmen på det). Det jag dock har svårt att acceptera är mina "issues" som orsakat mitt dubbelliv, jag vet att man inte är sina handlingar o.s.v. men det är ibland tröttsamt att ha ryggsäcken med skit hängandes. Jag kommer ju inte ta några förhastade beslut i det här (rent praktiskt krävs det ju ganska mycket förberedelser).
