Citat:
Ursprungligen postat av Andraandningen
Jag tror din förklaring stämmer. Vi kan tänka oss en värld där osäkerhetsrelationen inte stämmer. Varje partikel, oavsett hur liten har en exakt position och hastighet (även om det naturligtvis är svårt att mäta den). När jag då sätter mig på stolen så är det som att sätta sig i tomma luften eftersom stolen nästen enbart består av tomrum.
Men i vår värld gäller osäkerhetsrelationen. Elektronerna i förhållande till atomkärnan befinner sig på miljarder olika ställen på samma gång med olika grad av sannolikhet. Därmed kan man tala om atomskal och atomer som fasta objekt.
Klumpigt förklarat kanske, men jag tror jag fattar.
Säg att den inte stämmer, och förklaringen med banor likt ett solsystem stämmer. Då kommer elektronerna dels vara så många, dels röra sig så snabbt, och dels finnas så många atomer att det oavsett hur man sätter sig kommer finnas en mängd elektroner som är tillräckligt nära varandra för att repellera varandra, varmed vi kan sitta på stolen.
Sedan spelar det ingen roll att det till största del är tomrum om man ser på själva rummet, för det är inte att vi krockar med elektronerna i stolen som gör att vi kan sitta, det är att de negativa laddningarna hos våra elektroner och stolens elektroner krockar med varandra som gör att vi kan sitta. Dessa fält har självklart en mycket större utbredning än själva elektronernas rumsliga (hade de inte haft någon utbredning hade inte elektroner kunna befinna sig på ett avstånd ifrån atomkärnorna).
Jag ser alltså inte vad i din förklaring, som omöjliggör "solsystemsmodellen".