Angående koppel vs inget koppel

Jag är sällskap till bl.a en liten herre som är snart 7 år. Han är världens snällaste, men har svårt för större hanar när han är i koppel, vilket jag försöker dämpa och tona ner, men samtidigt är så många av dessa utan koppel.

Det måste jag säga, att det är ingen trevlig situation för någon av oss när någon lös hund kommer fram. Han kan morra och trigga. Den enda gång min hund blivit anfallen är när han haft koppel och en annan varit lös. Han blev illa biten i halsen.

Så jag tänkte bara fråga, vad tänker man när man har en lös hund i stan?

På vilka villkor är det för er? Hur tänker ni?

Nu är det förvisso koppeltvång, men likförbannat träffar jag dessa koppellösa hundar där deras ägare bara "vill att de ska leva livet". Jag släpper bara loss just denna hund där jag VET att ingen konfrontation kommer att ske och där det är inhägnat och okej för alla grannar.

Så, vad tycker ni? Hur gör ni? Koppelsituation, intekoppel?

Jag tycker det självklart beror på hunden.

I våran familj har vi en labrador tik som är en riktigt slö hund. Andra djur/människor intresserar den inte alls, förutom om en person börjar hälsa på den. När jag går ut med henne så får hon själv hålla i kopplet i käften. Jag eller någon annan i min familj har inte sött på några problem alls under dom år vi har haft henne. Men ifall man vet att ens hund gillar att hälsa på folk/andra hundar och kan springa iväg om den har fått känn på någon lukt så ska den vara kopplad tycker jag

Har nästan alltid min hund (3-årig labradortik) lös när jag bara tar med henne ut i parken utanför mitt hus. Väldigt ofta är det andra hundar där, men då står hon bara och tittar på dem. Ibland vill hon såklart tämja på mina regler och försöker smyga iväg till andra hundar, men det räcker med att jag säger hennes namn så följer hon efter mig istället. Är jag ute på promenad på gångvägar osv (eller om jag ska gå över vägar / ställen med mycket människor) så har jag alltid henne kopplad - just för att hon inte ska få för sig att hälsa på andra hundar eller människor, även fast hon vet att hon inte får det.

Jag sa till mig själv att jag inte skulle ha min hund lös förens jag kunde hantera henne till fullo - precis som jag vill att andra hundägare ska göra. Även om hon fortfarande är lite valpig så vet hon vem som bestämmer - men det brukar inte vara fallet när man träffar andra lösa hundar.

De flesta lösa hundar jag träffat med min hund ska fram och hälsa, och oftast är min hund kopplad när hon hälsar på andra hundar. Gång på gång träffar jag hundar som tagit kontrollen över sin ägare, hunden springer fram till min hund, ägaren gapar och skriker. Oftast är det äldre människor (enligt mig) som har problem med sin hund - eller kvinnor 30+. Finns såklart undantag, har en granne som säkert är 60 bast som är ute med sin tax och kastar boll flera timmar i veckan - den taxen märker såklart av andra hundar, men fokuserar på sin husse.

Kan man inte hantera jycken ska man inte ha den lös - problemet är väl att de flesta tror att de har kontroll, när en annan ser att så inte är fallet.

Mina hundar får alltid springa fritt, sen kan jag koppla om jag möter andra hundar eller löst folk eller bara för att jag vill ha dom kopplade en del av promenaden.

Men så bor jag också åt helvete

Nu är det inte koppeltvång där jag bor så min ena hund är helt enkelt lös för att hon klarar av att vara lös utan att springa fram till hundar och människor hon inte känner. Av samma anledning är min andra hund inte lös eftersom han direkt skulle springa fram till hundar och människor. Ganska enkelt i min värld, tyvärr inte alltid lika enkelt i andras.

Man har inte en hund lös som kan störa andra...så enkelt är det!! Jag blir skitsur när andras hundar kommer fram till min om de är nonchiga...kommer de framrusande och ber om ursäkt så bryr jag mig inte...helst inte om hunden är ung. Skulle min hund bli attackerad av någon lös byracka när jag gick med henne kopplad så skulle jag bli fullständigt rabiat...

Jag hade en schäferhane för länge sedan, gick med honom kopplad och han var väldigt svår på att spänna upp sig emot andra i kopplet... Fram kommer en annan hane, hans matte står LÅÅÅÅÅÅÅNGT borta och ropar på honom...det skiter han fullständigt i. När hunden är nästan framme så pratar jag glatt med min hund och sedan släpper jag kopplet... De leker och har jättekul runt mina ben. Matten kommer flåsande efter en stund och skäller ut mig efter noter eftersom hennes hund inte får rymma och nu fick han leka som belöning... Jag blev så himla paff så jag sa nästan ingenting men efteråt blev jag så ARG, va fan...skulle jag stå där ensam med två hanar och tänka på att uppfostra hennes hund i första hand??? GAAAH, finns folk till allt!!

Du verkar vara en utav dem.

Vad har du gjort om hundarna small ihop ? Koppel ihop lindade runt benen osv, ah ingen lätt sits.. Bättre att ge den andra hunden en känga isf.

Det var en stor hund, min hund var en stor hund... Hade de rykt ihop så hade det knappast hjälpt att jag höll i kopplet på den ena, jag är ingent stor tjej och jag vet inte vad ni andra har för räckvidd och balans men jag kan då inte ge en effektiv känga samtidigt som jag håller i en rabiat hund! Chansen att de INTE rök ihop var BETYDLIGT större om jag släppte kopplet. Hunden som kom såg nyfiken ut...min hund hade garanterat gjort ett megautfall emot honom om jag hade hållt kvar i kopplet!

Jag tycker att man bör känna sin hund och handla utifrån det, med respekt för andra människor (det är bara du som älskar din hund) och med den insikten att alla andra hundar inte är vänligt inställda (- "men lille snuffe är så snäll, han vill bara hälsa", -"ja, men min buggo är en elak jävel så håll undan din juvel innan det smäller").

Dock fungerar världen inte så.

Spelar väl ingen roll om de springer fram och ber om ursäkt, de har ju fortfarande inte kunnat kontrollera sin hund. Visst är det bra att de ber om ursäkt men det är ju fortfarande en idiotisk hundägare som inte har vett att hålla sin hund kopplad.

Har gått med familjens hund lös i alla tider, då hon går fot, lyssnar på inkallning osv. Säger jag åt henne att sitta vid min sida, då flyttar hon sig inte. Kompisen hade sin schäfertik lös i stan när vi var ute och gick, hon gick på två meters avstånd som om hon var kopplad. Tittade inte ens åt andra hundar. DÅ är det okej. Men skulle inte drömma om att släppa en hund som jag är det minsta osäker på.

Så hur tränar du då?

Äh...vafan är det så allvarligt för? Jag har pli på mina hundar men inte fan blir jag skogstokig på andra lösa hundar såvida det inte är en helt vanskapt hund som vill komma fram och börja tugga, vilket har hänt det också.

Det är inte jordens undergång det handlar om.

Alltså, vet inte om jag igentligen kanske lyckats träna mina lite fel. Dom är ju unga än. Men befann mig i huvudstaden för några veckor sedan och hade de lösa i en park. Där fanns andra hundar och jag var inte hundra på hur dom skulle göra. Jag gjorde lite avledande manövrar och funkade fint, men vid ett tillfälle fick dom för sig att de skulle springa efter en amstaff tik som var kopplad. Dom ville hälsa. Jag lade benen på ryggen och sprang åt andra hållet och de sprang efter.

Han som hade staffen skrattade åt mig och menade att min teknik var effektiv! dock något udda.