Citat:
Ursprungligen postat av Seburo C-X
Det är klart du kan ha "mode-koll"

. Fast jag känner att ju mer jag begriper mig på hur betydelsefulla filosofins frågor är desto mer flyttas intresset från det flyktiga livet till det beständiga, och då blir man ju lite disträ inför vardagslivet. Men jag är ingen filosof, långt ifrån, utan bara intresserad.
Det finns ju filosofer som är helt clueless om det som du undrar över, som exempelvis Keith DeRose verkar vara
http://pantheon.yale.edu/~kd47/, men när det gäller studerande är mina erfarenheter att det finns alla typer. En intressant grej med filosofistuderande är att det finns både humaniora-bakgrunder och naturvetenskapliga bakgrunder, det ger intressanta perspektiv. De flesta av de stora filosoferna har däremot något gemensamt och det är att de ändat livet barnlösa.
Att ända livet barnlös, fel, att leva livet barnlöst synes mig som ett slöseri med liv. Den intellektuella nyfikenheten i all ära, varför inte unna sig den kanske största av livets lyckor och ibland tragedier? Generellt tycker jag att filosofi är som bäst när den är brutalt och ärligt förankrad i verkligheten.
Jag kan inte tänka mig att man skulle ha en mindre önskan till närhet bara för att man är en filosof, så därför tror jag även att personer som är djupt involverade i filosofin också gör sig fina för att få just detta.
Om man nu är en filosof, bör man ha nog med vett för att förstå att det finns en plats och en tid för allting. Självvald olycka ser jag som ointressant, infantilt och arrogant - med det inte sagt att alla barnlösa är olyckliga eller att valet att förbli barnlös på något sätt är fel.