Invandring i vardagen. Se hit!

Goder afton min käre följeslagare!

Jag har tänk på detta som jag kommer att ta upp nu ett ganska bra tag. Jag vet egentligen inte vad det skulle kunna tankas vara för disskussions underlag. Jag vill ha detta sagt, jag vill se om det finns folk som håller med och delar mina tankar.
Jag bor i en mindre stad någonstans i sverige. Det är en helt vanlig svensson svensson håla där majoriteten främst jobbar inom industri. Kommunen har ungefär 30 000 invånare så att ni får ett perspektiv på det hela. Det finns väl inte jätte mycket invandrare, men vi har i alla fall vårat lilla ”ghetto” om man säger så. Inte medat att kränka med ordet ghetto, men i brist på bättre ord.

Jag är inte rasist. Har aldrig varit och kommer väl förhoppningsvis att behålla den synpunkten. Att Tycka att folk är mindre värda/sämre etc pga en hudfärg är helt enkelt befängt, klockren idioti till en sådan nivå att jag inte ens kommer att nämna det vidare. Men det finns något som skrämmer mig mer än allt annat just nu. Jag är otroligt frusterad och om inte annat oroad. Jag tror faktiskt att jag, utan mening, är lite lite smyg rasist. Inte på det sättet att jag tycker dem är sämre än mig, utan just att jag har otroliga fördommar. Står det t ex på aftonbladet om en våldtänkt, personrån eller våld mot äldre, är det just invandrare som slår mig direkt. Detta bygger upp ett väldigt obehägligt hat som jag inte vill kännas vid. Jag menar, jag är ju absolut inte rasist?

För att förtydiga. Jag är en vanlig ung man. Helt vanligt. Varken rik eller fattig, klär mig som en normal människa, respekterar samhället och sköter mitt skolarbete bra. Men jag blir bara mer och mer oroad. Låt oss säga att jag utav någon meningslös anledning står på stan en Fredag 17.34. I mitt undermedvetna blir jag väldigt alert så fort det är en invandrare i närheten. Jag hyser inte agg, men det är som en försvarsmekanism. Kanske är det att , man är lite små skraj inför det man inte vet så mycket om? Ser jag en kvinna i burka undrar jag lite vad i helvete det är frågan om och undrar om jag skall falla ned på knä inför firandet utav jesu kristus uppståndelse. Att vara lite mer alert på det okända eller något man inte är van vid tror jag inte jag är ensam om alls.

För att återgå till senariot Fredagen 17.34. Låt oss säga att det kommer fram en invandrare och frågar vad klockan är, vägen till stans livsmedelsbutik eller dylikt. Givetvis hjälper jag honom av ren artighet, uppfostran och medmänsklighet, något annat alternativ finns ju inte. Samma kväll går jag på fest. Allt är i sin ordning. Ni vet hur det är. Den stupfulla blondinen som inte är stupfull. Den lokala fjortisföreningen , raggarna samt våra kära pommes blattar. Antar att majoriteten vet hur det funkar. Pommes blattarna kommer givetvis in och för ett jävla liv. Fine, jag klarar mig, personligen är jag killen som låter högt, skämtar och studsar runt själv. De blir väl lite tjabb med dem på något håll och dem tjatar om sin ihärdiga respekt, någon respekt från deras håll finns inte att finna. De är jämt de som vill bråka. Jag har också varit utsatt även att jag så oskyldigt egentligen inte gjort något. Man kommer få höra att de hatar sverige , det är ett fittland osv osv. Staten lägger ner massor med pengar på att inte dessa IQ och socialt berfriade idioterna ska få komma hit för att inte bli avrättade och begravda i en jävla massgrav någonstans i serbien. Skiter i vilket. Jag undrar bara hur dem tänker. Och därav även kanske en lite lite gnymta av disskussions underlag.

- Är du en ”pommesblatte?” Varför beteer ni er så som ni gör, varför tjatar ni om att få respekt när ni inte ens bessitter förmågan att respektera andra.
- Delar någon samma uppfattning som jag? Bidra med en vänlig kommentar, historia eller vad du vill. Allting uppskattas.
- Är du rasist? Vad fick dig att ge upp hoppet om dem för att sedan aktivt kunna kalla dig rasist. Detta betyder givetvis inte att du vållat fysisk skada. Bara din åsikt.
- Tråden är relativt öppen. Passar du inte in på de ovan nämnda får du givetvis lägga en kommentar. Det är bara trevligt i allra högsta grad.

I allmänhet ber jag er förja forumets regeler givetvis. Gå inte OT, och allt tjabb undanbedes såvida det inte är en disskussion. Rasistiska kommentarer så som ”negerjävlar” och ”svennefittor” undanbedes också. Med det tackar jag för mig
// MvH

Ja du, svenskarna har förtryck invandrare och blattar en längre tid nu, därför har dom tappat en del respekt för svenskarna. sen har en blatte alltid mer stolthet än en svensk, och står på sig i många situvationer som en svensk t.ex skulle vika sig i..

Mitt råd till dig att flytta till ett land där DU blir offret (i detta fall invandrare) så får du känna på känslan

Hehe, är inte ute efter någon känsla Menar mer enkla grejor som att de kommer fram och börjar mucka utan anledning. Vad försöker dem bevisa? Jag har inte uttryckt mig kränkade

Det låter mest som att du har hamnat i början utav ditt uppvaknande. Folk blir inte nazister/rasister över en dag utan det är en långsam process för många där man benar ut sina åsikter ifrågasätter det man har blivit lärd. Det där hatet du känner bar jag också på förut men det försvinner när man ersätter det med andra saker. Den världsbild man har lärt sig ifrån skola, TV, tidningar och böcker är väldigt tvådimensionell och så fort man börjar ifrågasätta så spricker fundamenten.

De flesta skulle påpeka att främlingsfientlighet, rasism och nazism är bäddat i en rädsla för det okända. När man möter ett nytt kulturuttryck så skräms man och börjar hata det. Självfallet stämmer inte det. Du märker ju själv att du får lite konstiga tankar när det kommer till invandrare. De frågor du ställer dig härstammar ifrån det beteende som de har uppvisat. Det är inte konstigt att de som bor mitt i ghetton, de som utsätts för "kulturberikning" är de som också börjar ifrågasätta invandringspolitiken. Skulle man vara rädd för det okända skulle de värsta rasistnazisthatarknarkmaffiamördarna sitta någonstans i Norrbotten och hata allting.

Jag är rasist och då menar jag att jag anser att det finns genetiska skillnader mellan olika raser. Många skulle skylla på att t.ex. en religion gör att människor beter sig illa och visst kan det ligga mycket i det. Men det är konstigt hur personer ifrån vissa områden kan bete sig exakt lika destruktivt oavsett om de är kristna eller muslimer. En förklaring skulle kunna ligga i att det finns genetiska skillnader mellan olika folkgrupper. Beteende styrs till viss del utifrån genetiska delar. Att kartlägga dessa görs inom behavioral genomics. Du märker ju t.ex. att en person med ADHD kanske är väldigt hyperaktiv.

Vi i väst brukar ju även bedyra evolutionsteorin men vi vägrar att applicera den till oss själva. Darwin iakttog fåglar ifrån Galapagosöarna och noterade att de skiljde sig ifrån varandra. De hade unikt formade näbbar. Dessa hade utvecklats för att anpassa sig till sin speciella miljö genom genetisk isolation. På samma sätt så har vi människor isolerat oss genetisk med endast litet genetiskt utbyte med t.ex. Afrika eller Asien. Vi kan skåda t.ex. att hudfärgen skiljer sig om man ser till de fenotypiska dragen. Hudfärgen är ju en respons för att minska skadan ifrån mutagen UVstrålning ifrån solen.

Att vi kan skåda utseendemässiga skillnader är en sak. Ponera nu istället en schimpans. Föreställ dig hur den beter sig och jämför den med en människa. Ser du någon skillnad i beteende? Någonstans under evolutionen så måste även de psykiska aspekterna ha påverkats och beteendet förändrats i jämförelse med primaten som vi härstammar ifrån. Det är just vid den här punkten som folk börjar slå bakut. De kan acceptera att en mörkhyad person skiljer sig ifrån en vit för de kan se skillnaden. Men kan vi säga att den psykiska delen har stått utanför evolutionens tryck? Är det inte olika psykiska förutsättningar som ligger till grund om man vill överleva i Afrika än i Norden? Skiljer sig inte klimatet otroligt mycket? Kalla vintrar här t.ex. som skulle ta död på oss om vi inte utvecklade en förmåga att spara inför framtiden (uppskjuten njutning) istället för att äta all mat när vi samlar in den? (tillfällig njutning).


Man känner sig rätt så ond under uppvaknandet och man skäms ibland för sina tankar. Media har bombarderat att det man tycker är fel men samtidigt så säger hjärnan att de slutsatser man har kommit fram till är helt logiska. Jag antar att man väljer om man litar på sitt förnuft eller på sina känslor. Jag gav upp hoppet på andra människor när jag insåg att "alla människor är lika, det enda som skiljer sig är hudfärgen" inte stämde. Alla egna iakttagelser motbevisade detta och det gick helt enkelt inte att hålla kvar den åsikten när jag hade börjat mitt uppvaknande.

Men snälla människa, stå för att du är rasist istället, man märker ju av texten att döma att du börjat inse vad detta med invandring betyder. Eller vågar du inte stå för det? Har du blivit så skrämd av media?

Respekt = makt
De är naturligt födda fascister. Har du inte undrat över varför det alltid är krig och diktatur i deras länder. Dom kommer hit för de tror de flyr krig. Vad de inte fattar är att de flyr från sej själva. Det är därför vi inte skall ha dem här.

Skrämd av media.. Vad kan hända, det är inte så att jag har svårt att direkt inse saker, jag mer bara undrar vad det är som är så fel med dem, och varför det ständigt ska vara så synd om dem. Jag hatar inte nån invandrare, för att de är mörka, men man börjar ju se ett visst drag och blir ju lite mer fundersam. Även om det må vara mer mänskligt ta in invandrare från vissa områden, så måste jag ju säga att det bådar ju inte BARA väl för sverige, våldsbrott , våldtäckter ökar. faktiskt. sorgligt men sant, det är inte bara bra arbetskraft.


Hm, aldrig tänk på det på det viset en liten funderare på det här.

Inte för att jag är din följeslagare, men dina upplevelser tror jag delas av väldigt många svenska män ute i vardagslivet. Skillnaden ligger i hur man hanterar blattarnas upplevda lägre status, och när min status är så självklart mycket högre; uppstår sällan några större problem på ex.vis en fest där svenskar och invandrare möts.
När man som jag genomgått div. passageriter likt militärtjänst, naturvetenskapligt gymnasium och universitetsstudier; uppstår en naturlig rangordning i vardagen och endast i undantagsfall behöver man markera sina positioner.

Det språkliga övertaget är det i samhället accepterade sättet att markera sin status, och endast när den utmanas behöver man gå över på fysisk strid.