Dansk-svensk gårdshund - erfarenheter

Jag tänkte låna upplägget för tråden om erfarenheter av Jack Russel Terrier och använda den här i tråden om Dansk-svensk gårdshund.

Jag är medveten om att jag är långt ifrån objektiv när det gäller Dansk-svensk gårdshund då alla möten jag haft med denna hund varit odelat positiva och därför blivit en personlig favorit. I mina ögon är det den i det närmaste perfekta lilla hunden så länge den får vara med ägaren hela tiden. De egenskaper den behövt som gårdshund och det fortsatta sunda avelsarbetet har resulterat i en frisk ras både fysiskt och mentalt som passar mycket bra i de flesta aktiva människors liv oavsett om det är som gårdshund, jakt, sällskap eller hur man vill ha hunden. En balans som inte är det lättaste att hitta men det verkar som just den här rasen faktiskt lyckats.

Så jag efterlyser i den här tråden synpunkter från dig med erfarenheter av den här gårdshunden. Oavsett om det är bra eller dåliga erfarenheter, saker som kan vara bra att veta om rasen eller händelser du varit med om. Att vi som är nyfikna och vill veta mer om rasen ska kunna ta del av den här. Länkarna jag bifogat här under finns mer torr information för den intresserade men jag efterlyser alltså främst levande upplevelser.

Svenska kennel klubben
http://kennet.skk.se/skk/?id=515&sprak=sv

Officiell rasklubb
http://www.gardshund.com/
http://www.gardshund.com/rasinfo.pdf
http://www.gardshund.com/avelsstrategi.pdf

Wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dansk-svensk_g%C3%A5rdshund

Bra trådstart, passar mig väldigt bra också då jag börjat få upp ögonen för denna ras

När jag tänker efter så inser jag att jag aldrig träffat på en dansk-svensk gårdshund. Det som jag läst är väl som du säger att det verkar vara en väldigt frisk ras som inte har blivit "sönderavlad" som många andra raser.

Min polare hade en sådan, den brukade ligga under täcket i hans säng.

En dag så är jag och 2 andra polare hemma hos han och den ena polaren slänger sig i sängen och det enda man hör är ett litet *pip* sen sprang jycken iväg.

Inte helt omöjligt att du träffat på denna hund utan att veta om det då de kan variera i storlek och ett litet exemplar vara förvillande lik en Jack Russel. Det har hänt att personer som säger sig vara vana Jack Russel-ägare med bestämdhet påstått att det minsann är en Jack Russel trots att de får höra av ägaren att det faktiskt är en annan till utseendet liknande ras som heter Dansk-svensk gårdshund.

Har en släkting som har en. Pigg och glad. Tyvärr är i alla fall den helt hopplös med andra djur, det är ett jagande och stressande hela dagen lång.
Lite märkligt med tanke på namnet.

Jag tror den passar bättre som familjekompis och gärna ensam sådan.

Lustigt att du nämnde hunden som brukade ligga under täcket då jag har hört från andra liknande historier där hunden t.o.m. bäddat in sig själv i filt eller täcken. Undrar om det är något rasen generellt har fallenhet att göra och vad det i så fall kan grunda sig i… nåja jag riskerar att glida för långt ifrån ämnet om jag följer det spåret som snarare skulle höra hemma i närheten av beteende och biologi än just en tråd om Dansk-svensk gårdshund. Vill gärna höra fler exempel på såna här... "egenheter".



Jag håller med om att det låter märkligt speciellt med tanke på att den här hundens historiska användningsområden och det fortsatta avelsarbetet idag syftar på något helt annat. Det skulle vara intresserant att höra av fler om de har några liknande iakttagelser som dina. Jag hoppas att det inte är något som blivit utbrett bland rasen utan att din släktings erfarenheter hör till ovanligheten. Hundens karaktär beskrivs annars i det närmaste tvärtemot din bl.a så här (jag citerar ett del från rasbeskrivningen som finns på den officiella rasklubbens hemsida och länken dit finns i trådstarten):


Att jakten som varit en synnerligen viktigt del åtminstone i form av att hålla gården ren från råttor verkar vara tydlig då viljan att jaga små saker som rör sig snabbt är väldigt lättväckt. En egenskap som säkert oftast är helt positiv men jag kan även se hur det skulle kunna bli negativt om det inte går att hindra. Här skulle jag vilja höra fler erfarenheter. Själv har jag ett exempel där ägaren lärt in ett enkelt ligg som hunden skulle lyda oavsett situation, även under jakt på såna godsaker som sork eller skogsmöss. Hon behövde bara säga ett rappt ligg och hunden la sig i samma sekund platt som en vallhund. Något som imponerade oerhört på mig då jag trodde hunden var alltför fokuserad på rörelse och synintryck för att ta in mattes röst (hur trevlig den än var). Det förstärkte mitt positiva intryck för gårdshunden som ras ytterligare men det kanske inte alls är något generell egenskap utan ett undantag i kombination med god träning. Så fler iaktagelser och erfarenheter inom det här området skulle jag också vilja höra om.