Jag antar att mamman är föräldraledig. Då är det hennes "ansvar" att ta nätterna, tycker jag. (På helgerna kan man ta varsin sovmorgon imo)
Jag har haft napp-barn och icke napp-barn och jag gjorde så att jag ställde spjälsängen mot min säng och tog bort fronten på den, så att det blev som en "förlängning" av min säng. Då hade liten en egen plats att sova på men ändå närheten och det var lätt att nå för att trösta/ge napp etc.
Och givetvis hade jag ett lager av nappar som var "godkända" av barnet inom räckhåll för min hand, så jag behövde knappast vakna för mycket för att åtgärda napproblemet, eller för att "buffa" lite på rumpan på sovande bebis så att sömnen och tryggheten återställdes.
Napp i snöre ska man inte ha i sängen. Möjligen napp i klämma när barnet sitter i vagnen om man måste ha napp när barnet är vaket (Vilket jag personligen tycker man kan låta bli, det tar bort en dimension för undersökande hos en bebis)
Frågan om huruvida napp var bra eller inte, eller om ni hade sluppit detta problem om pojken inte varit van vid napp är... ickekonstruktiv. Det kastar bara skit er emellan och vad leder det till förutom sura miner och ovänskap? "Ja hade DU gjort som JAG sa så hade INTE det här hänt" är knappast en väg till att lösa problemet, right?
Frågan är om det bara är nappen som är problemet, somliga barn sover mindre och andra sover mer. Är han aktiv om dagarna, ute i friska luften och får han vara med och utforska leksaker, världen osv? Ligga på en filt och undersöka saker, sitta i gåstol sparka sig fram?
En aktiv dag ger ofta lugn sömn. (Men FÖR aktiva dagar kan tvärtom ge orolig sömn...)
Jag har haft napp-barn och icke napp-barn och jag gjorde så att jag ställde spjälsängen mot min säng och tog bort fronten på den, så att det blev som en "förlängning" av min säng. Då hade liten en egen plats att sova på men ändå närheten och det var lätt att nå för att trösta/ge napp etc.
Och givetvis hade jag ett lager av nappar som var "godkända" av barnet inom räckhåll för min hand, så jag behövde knappast vakna för mycket för att åtgärda napproblemet, eller för att "buffa" lite på rumpan på sovande bebis så att sömnen och tryggheten återställdes.
Napp i snöre ska man inte ha i sängen. Möjligen napp i klämma när barnet sitter i vagnen om man måste ha napp när barnet är vaket (Vilket jag personligen tycker man kan låta bli, det tar bort en dimension för undersökande hos en bebis)
Frågan om huruvida napp var bra eller inte, eller om ni hade sluppit detta problem om pojken inte varit van vid napp är... ickekonstruktiv. Det kastar bara skit er emellan och vad leder det till förutom sura miner och ovänskap? "Ja hade DU gjort som JAG sa så hade INTE det här hänt" är knappast en väg till att lösa problemet, right?
Frågan är om det bara är nappen som är problemet, somliga barn sover mindre och andra sover mer. Är han aktiv om dagarna, ute i friska luften och får han vara med och utforska leksaker, världen osv? Ligga på en filt och undersöka saker, sitta i gåstol sparka sig fram?
En aktiv dag ger ofta lugn sömn. (Men FÖR aktiva dagar kan tvärtom ge orolig sömn...)


