Inte gråtit på, vet inte hur länge

Vet inte riktigt vad det är med mig, har många olika känslor inom mig som jag inte kan få ut.
Kris/krig inom släkten, litar inte på någon inte ens mina föräldrar.
Pappa är psykiskt sjuk och vägrar erkänna det för han är arbetsnarkoman,
han kan bli rosenrasande om man bara säger emot något.
Faktiskt, hela min familj mår skit...men min mellanbror verkar faktiskt må bra.
Umgås nog med Helt fel folk, men växt upp med dåligt umgänge och jag gillar det...
konstigt nog? Trivs.
Jag har gått på BUP (barn ungdom psyke) men det hjälpte inte ett skit
de trodde jag hade någon sjukdom och bara gjorde tester, sen slutade han som jag hade, fick ALDRIG prata om hur jag mådde.
Kan erkänna att jag röker på...händer att jag tar tabletter med.
Blivit misshandlad psykiskt jävligt mycket i mitt liv.

Vad ska jag göra?
Pratar aldrig med någon om mina problem, droger eller hur jag mår.
Vad är bäst för få mig känna mänsklig igen?

Mvh

Snacka om det med någon?

Besök psykolog och prata ut?

Du stänger in dina känslor för att överleva, det är väldigt vanligt.

Detta är ett tips från en bok om relationspsykologi som jag har lånat från biblioteket, den heter "Hemligheten" och är skriven av Dan Josefsson och Egil Linge.

Metoden kallas gör tvärt om-metoden:
När du får en idé som du tror bryter mot den person som du egentligen vill vara så gör du tvärt om. Låt oss säga att din kompis föreslår att ni röker på, din vanliga tanke är "inte igen men jag orkar inte säga emot så jag gör det ändå.", gör tvärt om, säg att du inte vill röka. Hur simpelt som helst men väldigt svårt i början. Våga uttrycka dina känslor trots att du är rädd för det.

Om du vill läsa mer så gå till biblioteket och läs/låna boken. Det står en hel om varför man utvecklar det beteende du har (att inte uttrycka känslor) och det finns fler metoder i boken som du kan använda dig av.

Eller gå till en psykolog.