Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Det framgår av journalerna på Säter.

Ja det är det för det har varit förevisat utdrag ur hans journal och den hade också Råstam tillgång till.
det var ju ett av problemen en person som är beroende har inget stopp.Stoppet skulle läkare och personal ha stårtt för istället delade de ut mer om han än kröp på golvet av ångest och skrek av vånda...utan att be om mer så fick han mer

Den dagsordination han hade var dessutom mycket över vad som är tillåtet uitan hans begäranden

Var inte ens medveten om att jag hade förnekat det, vart får du det ifrån?

Det som slår mig är att man inte bara kan hoppa in på sådana höga doser av benzo. Det tar lång tid innan kroppen klarar en hästdödar dos, hur länge droga dom han egentligen?

1992 till 2001

Jag är inte säker så jag kan ha fel men minst 7 år tror jag?????? Jag ser att jag hade fel det var 9 år

Den mannen blir inte gammal iaf, blire njurar eller lever som lägger av först? Hur fan kommer dom undan med det i nio år, det är ju en katastrof för säter.

Nertrappningen till drogfri var 8 månader

Bara som en liten parantes, så hittade jag den här artikeln av Claes Borgströms syster Kerstin Vinterhed. Den är skriven i maj 2008, alltså innan Bergwall tog tillbaka sina erkännanden:
"Jag påminner mig en intervju jag gjorde med seriemördaren Thomas Quick på åttiotalet då han berättade för mig om sitt sista brott, som var ett bankrån. Han begick det tillsammans med en manlig sambo, med vilken han levde i ett sadomasochistiskt förhållande, med det uttalade syftet att åka fast och förhoppningsvis komma under någon form av behandling. Rånet var ett desperat försök att bryta igenom en ohållbar situation.
Och denna gång hade Thomas Quick faktiskt tur. Han hade tidigare behandlats på olika psykiatriska sjukhus i samband med sexuella övergrepp, men det hade varit en helt stum behandling, uteslutande med psykofarmaka. Ingen hade pratat med honom om hans liv, ingen. Denna gång kom han till Huddinge sjukhus för rättspsykiatrisk undersökning och en kurator där började prata med honom om hans liv, och lyssna på honom. Det var början till den långvariga psykoterapi som Thomas Quick sedermera kommit i åtnjutande av på Säters sjukhus och som hjälpt honom att erkänna sina brott och förstå sina handlingar; om än aldrig försonas med sitt öde."
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/det-fula-lidandet
Vinterhed kan inte ha gjort den här intervjun på 80-talet, eftersom rånet ägde rum strax före jul 1990 och Bergwall kom till Säter 1991. Redan året därpå hade Quck börjat "minnas" mordet på Johan Asplund i terapin.
Vinterhed har därför med all säkerhet träffat Quick efter att hans terapi startat och han börjat erkänna morden. Och varför skulle annars en journalist på DN bemöda sig att träffa en psyksjuk bankrånare)

Bra jobbat! Igen!

Det är helt fantastiskt att här har vi hela Bergwalls motiv för alla dessa erkännanden.

Jag kommer ihåg att Vinterhed är nämnd hos Råstam (har inte boken tillgänglig just nu men tror det var någonstans i början), troligen är det väl den här intervjun det handlar om.

Jag antar, utan att veta, att det var för kodeinet (= ett morfinderivat, alltså ett slags opiat) som han fick allt det där smärtstillandet. Värt att nämna är att båda preparaten gavs i maxdos.