Jag hade en tro på att Lambertz har mer integritet än journalistkåren, så jag trodde han hade en poäng.
Men nu när jag satt mig in i Lambertz version och motargumenten så är ju inte ens Lambertz bästa argument värda något alls.
Jämför följande två artiklar.
https://goranlambertz.se/articles/de-tio-punkterna-i-quickarendet/
https://www.dn.se/debatt/lambertz-tio-punkter-ar-provade-och-motbevisade/
Uppenbart är att Quick ofta gissar och ändrar sig. Att han ofta har helt fel vad gäller ett mord, men ibland säger något som med god vilja kan stämma.
Här är några av Lambertz 10 bästa argument enligt honom själv:
1. Vägbommen i Örjeskogen (angående mordet på den nioåriga norska flickan)
2. Sågbladet (den nioåriga norska flickan)
3. Pojken med den stickade tröjan (den 11-årige pojken)
4. Födelsemärket (den 11-årige pojken)
5. Fyndplatsen efter mordet på den unga norska kvinnan
6. Inristningen (den nioåriga norska flickan)
7. Ärrbildningen (den nioåriga norska flickan)
8. Dieselljudet (den 11-årige pojken)
9. Blodet på undertröjan (den unge israelen)
10. Kräkningen (den unga norska kvinnan)
Mina kommentarer.
1. Vi vet redan att Quick gav en helt felaktig beskrivning av hur flickan såg ut. Varför skulle Quick göra detta i en bekännelse? Sen när de är ute på vallning så säger Quick att "det gick ta sig förbi vägbommen". Som i artikeln i DN säger så är det ganska uppenbart varför Quick säger detta. Det har i efterhand visat sig att att vägbommen faktiskt kan ha varit uppfälld. Men det är ju ganska uppenbart att det inte kan vara bevis.
2. Quick säger en massa saker. Får veta de hittat en "såg" och börjar beskriva en slags såg. Men det var i själva verket en bågfil.
Alltså, Quick liknar inte någon annan mördare jag vet som bekänt sitt brott. Bekännelser brukar faktiskt veta vad de gjort. De brukar inte gissa fram och tillbaka, minnas fel, ändra sig, minnas fel igen, ändra sig.
De som beskrivit hur de mördat någon vet mycket väl hur personen såg ut och hur de dödade denne. Quicks minne är det sämsta jag någonsin sett hos en förmodad seriemördare.
Dessutom var Quick inte sexuellt intresserad av flickor eller kvinnor. Seriemördare har alltid en fixering och de är enbart och endast intresserade av denna fixering.
3. Generellt kan säga att Quick hela tiden fick information från förhörsledare, medvetet eller omedvetet, att man helt enkelt måste vara skeptisk till allt som Quick kunde beskriva i "förbluffande detalj".
Enligt Quick hade han läst en bok om pojken, därför visste han hur pojken var klädd i de sista förhören. Det var först efter sex år han kom på detaljer som den om tröjan....
Borde man inte nånstans resonera som så att om Quick velat erkänna, borde han sagt så mycket info som möjligt redan i början?
Problemet är hela tiden att Quick ger VÄLDIGT LITE konkret information. Det han ger får man dra ur honom. Efter åtskilliga felaktiga gissningar ger han något som man kunnat läsa sig till eller som råkar stämma.
Ungefär som videon på en häst som räknar (den slutar stampa när ägaren gör en rörelse).
4. Enligt ovan.
Dessutom är det ju märkligt att det som Lambertz såg som bästa beviset, likhunden, visade sig inte hålla eftersom Quick fått information från polisen innan. (tack till personer i tråden som postat länken)
Flickan behöver jag nu inte kommentera på mer för jag tycker det är så uppenbart att Lambertz misstagit sig.
8. Att Quick beskriver något slags dieselljud tycker alltså Lambertz är ett viktigt bevis. Det är så fånigt att jag inte ens vet om jag orkar kommentera.
Om Quick nu är en mördare som vill bekänna sina dåd, varför kan han inte rakt på sak säga något som stämmer? Det är så alla andra mördare har gjort, som jag sett på TV. Quick är den ende som antas så omtöcknad och förvirrad att han tillåts bli korrigerad gång på gång.
9. Quick säger något om att israelen fick en fläck på sin skjorta av blod. Oj! Wow! Det hade man ju aldrig kunnat räkna ut.
Visst hade Quick fel när det gäller israelens kroppsbehåring. Men det tycker inte Lambertz spelar någon roll.
10. Detta vet man att en journalist försa sig och råkade avslöja till Quick.
Lambertz skriver:
"Det tycks dock stämma att den norske journalisten råkade försäga sig. Men även då var det, som jag förstår det (saken bör undersökas vidare), Bergwall som först nämnde kräkningen genom att han sa att en kvinna han mördat hade kräkts, varpå journalisten frågade: ”Kan det vara Gry?”"
Jag förstår inte hur Lambertz kan ha så svårt att förstå att precis alla hans bevis tycks bygga på hörsägen, saker som uppenbart kunde ha avslöjats till Quick, eller gissningar som råkar stämma.
Jag har sett när de tagit ut andra seriemördare för att visa dem mord de erkänt. Ted Bundy exempelvis visade polisen förruttnade kroppar. (om jag inte förväxlar honom med någon annan) Quick lyckades inte med något alls. Borde inte någon av dessa klåpare i Quickgänget reagera på hur futtiga Quicks erkännande var? Det finns alltid något, även efter flera år: klädesplagg, nån tand, något ben. Ganska ofta även rester från mördaren som de tappat eller lämnat kvar.
Det är förstås inte omöjligt att Quick kan ha mördat någon. På den punkten har Lambertz rätt: Quick hade den bakgrund som seriemördare ofta har, med flera våldsdåd och sexuella övergrepp med våldsinslag. Men Lambertz kan inte hitta något enda konkret bevis. Jag trodde att han hade kunnat binda Quick till åtminstone något av morden men han lyckas inte ens skapa potential för det.
Men Lambertz ångar på. Dessutom är han numer övertygad om att de flesta är på hans sida, förutom de som är lite korkade.
Jag vågar påstå att alla någorlunda Quick-kunniga personer numera förstår att Sture Bergwall begick de mord som han dömdes för och att det alltså var en villfarelse som spreds när det på bred front framställdes som en rättsskandal att han dömdes.
https://goranlambertz.se/halvarsbetraktelse-om-quickarendet-2024/