Uttal: Grammatik, men gramMATTisk

Varför uttalar man grammatik, som grAmmatIIk, men grammatisk, som gramMATTIsk?

Vetefan hur man egentligen visar på fonologiska skillnader i skrift, men jag använde versaler, och ni hajar förmodligen vad jag menar

Det verkar helt ologiskt, enligt mig.

Det är åtminstone hur mina svensklärare uttalade orden under skoltiden.

Förstår uttalen, men det är väl inte så ovanligt att en ord helt ändrar betoning/uttal när man ändrar formen på det?

Jag tror för övrigt att mina lärare har sagt grAm-aa-tisk.

Varför det? Betoningsflytten är ju helt regelbunden och förutsägbar i ämnesord som slutar på betonat "ik":

teknik -> teknisk
matematik -> matematisk
motorik -> motorisk
fysik -> fysisk
lyrik -> lyrisk

osv, osv ...

Adjektivändelsen "isk" kan ju aldrig vara betonad och därför flyttas betoningen ett steg till vänster när substantivet blir ett adjektiv och "ik" ersätts med "isk". Alternativet hade ju varit att behålla båda ändelserna och säga: teknikisk, fysikisk, etc ...

Det oväntade är kanske snarare att det heter gramATTisk med kort vokal och lång konsonant i den betonade stavelsen till skillnad från exempelvis matemAAtisk och dramAAtisk.

Precis. Det har jag också undrat över faktiskt: varför säger man inte [gra'ma:tisk]?

Det är den versionen jag växt upp med :P
I Göteborgsområdet. Så det kanske är en skillnad på dialekt? Eller så är det som med "kex" ("kex" eller "chex"), lakrits (laaakrits eller lack-rits) osv... Bara hört någon enstaka säga gra"MATT"isk.

Kanske är det så enkelt som att grammatiker generellt är mer intresserade av historiskt motiverade vokalkvantiteter än dramatiker och matematiker är. Grekiska => latin => tyska => svenska är hållplatserna på ordets resa till svenskan och jag skulle gissa att det korta /a/:et i latinet har varit det mest avgörande.

Det gör jag, är det fel? Långt a i mitten och betoning på samma a.

Det är inte det standardspråkliga uttalet.