Dödshjälp, aktiv dödshjälp, eutanasi - samlingstråd

Personen som vill dö kanske?


det är kanske inte ett tilltalande jobb för dig, men tänk på andra "osmakliga" yrken, som tandläkare, gynekologer, proktologer, ja, i princip alla vårdyrken. jag känner själv folk inom vården som är ledsna över att de inte kan hjälpta till att uppfylla vårdtagarens önskan att dö utan att själva hamna i trubbel.

Om jag har MS och ligger för döden, vill jag gärna att någon hjälper till att skynda på processen.

Nog för att livet är lidande, men till och med Buddha var emot asketism.

Jag brukar be mina flickvänner om det här,
men då brukar dom bara börja gråta...
Jag antar att att dom inte bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig om dom,
om man nu kan mäta något sånt...

edit:
i och för sig, skulle man likagärna kunna frysa ner personen eller nåt.
Man vet aldrig om dom hittar ett botemedel i framtiden.
(Samma argument som det mot självmord)

Dödshjälp skall givetvis tillåtas om personen så önskar; det finns inga skäl att förvägra henne en så pass intim och personlig sak - om man inte är sadist förstås och det är ju staten.

Människor som är mot aktiv dödshjälp är vidriga människor, nästan på samma nivå som riktiga mördare. Dom orsakar ofattbart lidande och plågsamma dödsfall för att mätta sin egen vridna moral. Allmänheten/samhället har ingen rätt att avgöra vad jag gör med mitt liv. Det är mitt, ingen annans.

Vi har lämnat bibeln, med dess moralkakor, bakom oss och borde vara myndigförklarade. Att det här fortfarande är en fråga är sjukt.

Varför skall en psyksjuk person inte få dödshjälp om hon är vid sina sinnens fulla bruk och vill dö? Jag håller inte med. Om sjukdomen råkar sitta i hjärnan istället för någon annanstans i kroppen skall inte påverka rätten till dödshjälp.

Dödshjälp om utvärderas (dvs inte någon tomte som tar livet av alla som säger "jag vill dööööö ) är bra. Dvs om man är 90 år, lider och det omöjligen skulle finnas någonting som gör ens liv bra - fine. Då är det bättre att dö.

Men om man är 30 år, i någonslags mid-life-crysis, blev dumpad av tjejen, förlorade jobbet, är pank... Så finns det en chans att man någon gång kommer bli lycklig igen och därmed är döden inte rätt alternativ.

Ja till seriös dödshjälp.

Tycker det självklart borde finnas tillängligt till de som verkligen önskar det men att det kanske skulle igenom gå något slags test/terapi/möte för att kunna godkännas.

Hade du läst hela mitt inlägg istället för att koncentrera dig på en liten del hade du förstått vad jag skrev (förmodligen).

Med andra ord var syftet med "psykiskt sjuk" att omyndighetsförklara personen på ett sätt att denne inte är kapabel att göra beslut baserat på sitt eget bästa. Fall med tillfällig depression och dylikt.

Finns ju riktigt patetiska liv osv.. downisar, efterblifna, asfula djupt deprimerande fetton och såntdär... osv osv osv.. tycker inte att de ska behöva lida; det är ganska smärtsamt. Så där bör dödshjälp finnas.

MEN inte vill man heller att några riktiga skummisar skaffar sig licens, åker runt på hembesök och slarvar en massa; inte heller att dessa människor gör det för nöjes skull. Det ska inte ha något som helst med "doktorns" nöje/specialintresse att göra eller vara kommersiellt på något sätt.

Och det ska vara upp till andra att avgöra? Du anser dig kunna bestämma över liv och död? Ska man tvinga någon till lidande bara för att chansen finns att personen kanske hinner uppleva något lyckligt ögonblick innan kroppen är förbrukad?
Visst ska det vara en viss väntetid där man får tänka över saken, samt en hel del psykologsamtal för att undvika att någon bara handlar på en impuls. Man måste också ta stor hänsyn till anhöriga, men i slutändan måste det vara upp till den lidande att avgöra om det är värt att fortsätta leva.

Ja. Och jag ifrågasatte att psyksjuka automatiskt skall omydighetsförklaras, vilket man kunde tro att du förespråkade.

Självklart borde dödshjälp vara lagligt. Jag har själv slutit pakter med mina närmaste för att slippa ligga förlamad och lida om det nu skulle hända.

Att det finns gränsdragningsproblem är inget orsak för att strunta i att införa det. Det får experterna reda ut. Jag anser att det hör till ett civiliserat samhälle att få hjälp med ett självmord man av praktiska skäl inte kan klara själv. Och det ska inte krävas alltför mycket utvärdering. En psykiater ska inte få neka mig att dö för att jag är deprimerad eller odeprimerad. En läkare ska inte få uttala sig om hur mycket eller lite smärta jag känner. Och man ska på nåt sätt kunna få skriva en önskan i förväg (i stil med organdonationskortet) om att man vill dö om man senare skulle råka hamna i grönsakstillstånd.

Tyvärr är döden så otroligt tabu i Sverige att en legalisering lär dröja.