Citat:
Ursprungligen postat av
nickorut
Jag sökte, men hittade ingen liknande tråd. Om det finns så är det bara att slänga denna.
I alla fall.
Sverige var för tio år sedan på väg att växa till en i alla fall medelstor europeisk fotbollsnation. Vi hade ett bra publiksnitt som växte för varje år och derbyn i såväl stockholm som i göteborg och även i viss mån i skåne som hade en inramning som påminde om att vår fotboll faktiskt var på riktigt. Men det som som skedde efter 2002-2003 någonstans var att SvFF började se på storstadslagen som ett problem snarare än en tillgång både vad gäller deras publik och klubbarna i sig som ville ha ett ökat inflytande.
Det har länge gjorts försök att problematisera och bryta ner framgångsrika klubbar och spelare i Sverige. Om man skall skylla mest på Svenska Fotbollförbundet eller svenska sportjournalister vet jag inte.
I mitten och slutet av 1970-alet var det Malmö FF, som tog de tidiga stegen mot heltidsprofessionell fotboll i Sverige. Det var fult, det skulle vara amatörer, eller halvtidsprofessionella som hade blivit vanligt då, och Sverige var ett litet land.
Från slutet av 1970-talet och slutet av 1990-talet var IFK Göteborg som betraktades som problemet. De vann ofta Svenska mästerskapet två slutsegrar i UEFA-cupen. De köpte flera av de bästa spelarna.
I början av 2000-talet var det storstadsklubbar i Stockholm, Solna, Göteborg och Malmö som var problemet. Själv har jag många fina fotbollsminne från cirka 1998–2010, när Sverige alltmer integrerades i det öppna och liberala Europa (utan Berlinmuren), så även fotbollsmässigt.
Samma sak gäller spelare. Sverige gnäller bara att alla måste vara defensiva lagspelare, men i deras frånvaro gnälls det:
Zlatan Ibrahimović, varför är du inte där och avgör matchen med tre mål så Sverige vinner?
