Filosofi-forumet föredrar: Friedrich Nietzsche [avslutad omröstning]

Asså du kan ju självklart märka på student nivå att någon är bättre än andra. Men du kan inte förutse därifrån att hxn kommer bli nästa "vemsomhelst". Kanske bland doktoranderna kan du se ifall någon kommer utgöra storheter.

Universiteten är de härbärgen där de skarpa människorna söker sig för att få intellektuellt utspel. Så där ska du nog leta. Sen är vissa universitet bättre än andra på att skörda skarpa ungdomar.

Absolut. Jag försökte mest insinuera att det för mig är något oklart vad man lär sig av att studera filosofi på universitetsnivå, samt hur mycket naturvetenskap som ligger till grund för diskussionerna, men det är nog något OT för den här tråden. Nåja, för att inte framstå som alltför fyrkantig vill jag ändå poängtera att jag inte på något vis är emot studier av vad som helst enbart för studiernas skull, kunskap för kunskapens skull - men jag anser det viktigt att kunskapen vilar på korrekta premisser för om den inte gör det så kan det ha en motsatt effekt.

Det är klart att vetenskaperna måste se på varandra och anpassa sig efter de framsteg som görs inom andra områden.
Sedan tror jag att det är viktigt att skilja på ämnena filosofi och idéhistoria då det sistnämnda helt och hållet är ämnat studiet av gamla tänkare.

Vidare är det ju som något redan påpekat så att filosofin sysselsätter sig med frågan om vad det innebär att vara människa och de grundläggande förutsättningarna för mänskligt liv har ju inte, på någon grundläggande nivå, ändrats.

Sedan är det ju precis som inom naturvetenskaperna ytterst sällan som universiteten lyckas producera någon paradigm-skiftare.

Sen är det säkert så att biologin, fysiken och sociobiologin kommer att kunna svara på alla frågor i framtiden, men vi måste ju för guds skull ha något att göra tills dess!

Det är kanske trots allt precis som Céline skrev: "Filosofera är bara ett annat sätt att vara rädd och leder knappast till annat än fega undanflykter."

Haha, väl skrivet!

Jag är intresserad av tvärvetenskap och ser en potentiellt synergisk effekt i kombinationen av filosofer och naturvetare. Eller inte en potentiell - en i allra högsta grad observerad effekt! Kanske ska starta en tråd om detta om jag hittar en vettig och måhända fruktbärande vinkel på det.

Det är något du aldrig kan vara säker på förens efteråt. Inte direkt så John Rawls menade kanske men slöjan av okunnighet lyfts aldrig förens "whats done is done" och inte förens då kan du veta ifall det va bra eller dåligt.

Efter vadå? Jag talar om naturvetenskap, att kunskapen vilar på naturvetenskap. Det finns ett par saker vi är säkra på i det fältet som ger en lätt absurd effekt att förbise.

Efter att man forskat enligt de premisserna man forskar med. Vi kan ju inte veta ifall det om mellan 1 till 10 år kanske kommer någon med bevis som omkullkastar vissa grundstenar vi forskar enligt idag. Fast detta är nog också inte lämpat för tråden då det är mer diskussioner kring paradigmer osv.

Ja, precis som "Minervas uggla".

Men inom paradigmet vi befinner oss i så får vi väl rätta oss efter det. Det är ju ändå de "senaste" s.a.s
Oavsett huruvida man anser att någon objektiv sanning existera eller ej så tycker i alla fall jag att man av rent pragmatiska och konventionella skäl måste försanthålla vissa grundläggande förutsättningar.

Ett totalt relativiserade av sanningsbegreppet ser jag som dårskap. T.ex. "Gud kanske inte finns för dig, men för mig så är gud sann". Det går emot allt sunt förnuft. För att vi ska kunna leva tillsammans så måste vi, i någon mån, ha en gemensam syn. I alla fall när det gäller det mest grundläggande.

Visserligen så kanske vi avviker något från topic, fast o andra sidan skulle man med lite god vilja kunna hävda att vi med avstamp i en dialog om äldre filosofer nu diskuterar filosofins förutsättning i den modern kontext.

Paradigmet skapas på grund av att någon med tillräckligt stort inflytande på den vetenskapliga världen kommit med ett nytt koncept som är mer "rationellt" och verkar mer logiskt än de tidigare, till den nivån att majoriteten av den vetenskapliga världen håller med honom. Det blir oftast väldigt svårt att inte kunna hålla med om de koncepten och att inte följa den nya "logiken", eftersom de blir det "senaste" på oftast ganska bra anledningar.
Det sunda förnuftet är nyckeln därefter. Hittar du en bra anledning att gå mot paradigmet så visst kan det vara bra(kan ju till och med vara det första steget till nästa paradigmskiftande koncept).

Fast det är inget man borde säga till vem som helst då vissa kan tolka sådant fel och göra det för flummigt, för att dem vet för lite. Men som innan, sunda förnuftet är nyckeln.

Ja visst, men man skall vara medveten om att kunskapen är relativ i slutändan, fast man skall samtidigt vara medveten om att detta är saker som bör hållas på en privat, teoretiserandes vardagsfilosofinivå och inget man bör lägga för mycket energi utan att bara vara medveten om det, inte börja sin avhandling med direkt.

Hade en lärare som berättade om när han va i USA och lyssande på en fysiker som berättade om lite upptäckter osvosv. Den fysikern påstod även att detta är den ultimata slutgiltiga sanningen inom detta området, att man bara kan forska kring detta nu, att det du aldrig kan hitta något mer rationellt alternativ till det, trots det så satt alla i publiken och bara nickade blint som de va gud som talade, medens min professor satt och rynkade pannan och frågade sigsjälv ifall han verkligen hörde rätt.
Att blind påstå sådant är detsamma(IMO) som att säga "Gud finns" eller "Gud finns inte".
Det är egentligen problem man inte bör lägga för mycket tanke över då det är typ mer som hjärnans pissoar. Om metaforen hitta hem?

Jag vet inte om jag kom i håg att rösta. Jag är dock lite besviken på att mister Nietzsche tog segren. Jag tror jag minns att han har vunnit en liknande tävling inna?

Dessutom: Det verkar som om att ni diskuterar en mycket avgränsat del av filosofin, och inte filosofin i allmänhet. Det finns ju vissa områden som inte går att reducera till naturvetenskapliga termer - till exempel tror jag inte att alla språkfilosofins (eller matematikens) frågor kan besvaras så. Såklart måste (eller kan) man, tror jag, ha ett naturvetenskapligt skelett i de olika filosofiska områden, men det finns mycket som naturvetenskapen inte nödvändigtvis kommer förklara.

Försök att förklara ett spel poker med en fysikers terminologi. Såklart skulle man kunna beskriva korten, alla dragen, hjärnans olika tillstånd etc., men det framgår lika lite att det är ett spel poker som pågår, om inte man säger: Det och det tillstånd koder för det och det. Och man har då inte förklarat pokerspelet, utan närmare "hittat" det. Om ni fattar vart jag vill hän.

På tal om framsteg inom filosofin, så satt jag just och läste en artikel om just detta. Författaren påstår att det är ett vanligt misstag att anta att filosofin står still, och att det är absolut kaos. Enligt författaren, så är detta inte fallet. Om man kollar på de aktuella filosofiska verken, så finns det en enstämmig filosofisk metodologi, och en del grundsanningar. Jag ska försöka länka till artikeln om ni vill.

Stämmer: https://www.flashback.org/t371050

Ja tack!