Språkkunskap

Är det möjligt att lära sig ett språk så man kan det flytande när det gäller att skriva men att man inte kan uttala orden korrekt när man pratar?

Börja med klassiskt latin, det är nog det lättaste med de förutsättningarna.

Carl von Linné var en dängare på att skriva latin, också att tala sort of latin. Men brukarna av vulgärlatin skulle nog inte kunnat förstå smålänningen i fråga.

Ja, det är särskillt vanligt med latin. Nästan all latinundervisning handlar om att läsa akademiska texter, väldigt lite satsas på att lära sig romerskt vardagsspråk.

Edit: Egon hann före.

Men alltså nu syftar jag mest på tyska :P
Finns det möjlighet att nån här i världen skulle kunna flytande tyska när den skriver men att den inte kan uttala ens HÄLFTEN av allt den kan? Eller lär man sig automatiskt att uttala orden om man kan stava orden?

Hur skulle man kunna göra det? Om man aldrig får reda på hur tysk stavning stämmer överens med uttal kan man ju bara gissa sig fram.

Frågan besvarar väl sig själv om man tänker på att det finns människor som är döva från födseln och trots det lär sig skriva och läsa flytande på ett eller flera språk?

Har hört om folk som lärt sig språk flytande i enbart skrift genom chatter och communities på nätet. Låter inte helt otänkbart i mina öron, även om jag aldrig träffat någon som sagt sig kunna något språk flytande i enbart skrift.

Hade en ytligt bekant på gymnasiet som kunde läsa en del japanska efter idogt hängande på något anime-forum.

Absolut! Tal och skrift är två skilda "grenar" inom språkkunskap, liksom förståelse och produktion. Generellt brukar man säga att det är lättare att lära sig förstå ett språk än att lära sig producera det, dvs prata eller skriva på det, och att skrift är lättare än tal. När man läser och skriver kan man ju göra det i sin egen takt och gå tillbaka och rätta/kolla, men tal går fort och går inte att spola tillbaka. Så ja, det är vare sig orimligt eller ovanligt att kunna skriva mycket bra på ett främmandespråk men vara ganska dålig på att tala det.

Å andra sidan kräver ofta det skrivna språket en högre nivå, både språkligt och stilistiskt, medan man i talspråk kan komma undan med grundläggande konstruktioner, förenklingar, omtagningar osv. eftersom man kan diskutera sig fram till det budskap man vill få fram. Den typen av "pratighet" märks direkt i skrift som bristande språkbehärskning där kraven på klarhet, precision och rätt konstruktion är mycket högre.

Sant, men nu rörde ju TS' fråga främmandespråk, och då är det riktigt svårt för de flesta att lära sig tala "flytande", alltså in till förväxling likt en modersmålstalare. Det krävs betydligt mindre jobb för att lära sig skriva som en inföding - man slipper ju allt meck med uttal och betoningsmönster. Dessutom innehåller talspråket väldigt många nyanser som kan vara svåra att lära sig. Pröva att bli riktigt förbannad och gräla på ett främmande språk. Det är jättesvårt att göra't som en inföding! Starka känslor (och tydligen att räkna) gör att man glider tillbaka till modersmålet.

Jag kan läsa enklare texter på kinesiska eftersom jag kan läsa japanska. Som det är nu kan jag även tala lite, efter att ha lyssnat igenom en kurs av Michel Thomas, men också tidigare kunde jag läsa och skriva (mycket) lite.
Är det ett tecken jag inte kan det kinesiska (mandarinska?) uttalet på läser jag det på japanska, och försöker sedan klura ut den kinesiska meningen. Ibland går det, oftast inte. Jag tror nog att jag i teorin skulle kunna lära mig att läsa kinesiska utan att lära mig tala det, men inte i praktiken eftersom jag skulle vilja lära mig uttalet ändå.

Jag tror absolut att det går att lära sig att läsa och skriva ett språk utan att lära sig tala det, men det blir svårt när man ska läsa talspråk.