Citat:
Ursprungligen postat av Monsieur Arshloch
Det fanns, en helt övergiven by; Knäbäckshusen , mååånga hus osv på ravlunda skjutfält mellan kristianstad och ystad. Den blev evakuerad pga att militären fick nya stridsvagnar, och byn hamnade inom riskzonen. Det var reportage om den i TV för inte så länge sedan. De flesta husen skall ha brunnit ned men några lär finnas kvar.
Ernst Busch är tillbaka för att bringa lite ordning hos den okunniga massan
Knäbäckshusen låg ursprungligen vid ån Knäbäck vid Ravlunda skjutfält. På 50-talet bestämde sig militären för att utvidga skjutfältet vilket ledde till att byn skulle bli en del av övningsområdet och alltså brännas ned. Få protesterade, miljörörelsen var knappt uppfunnen och urinvånarna var väldigt fattiga fiskare (man måste ha i beaktning att Österlen ännu inte var det "turistparadis" det är idag och ej heller så exploaterat) så ingen protesterade.
Då kom en byggmästare från närliggande Vitaby på en briljant idé. Varför inte montera ned de bästa husen från Knäbäckshusen och uppföra dem på en annan plats längs kusten och sälja dem som sommargästbostäder?
Så våren 1958 monterades ungefär hälften av byns hus, de hus som ansågs mest bevarandsvärda, ned och skickades ned till en plats utanför Rörums by nära Stenshuvud. Dessa monterades då upp igen och försågs med en standard som vida överträffade de flesta sommarhusen på den tiden, el och avlopp. Nya golv lades ochså, men i övrigt behölls husen som de var innan de hade packats ned. De övriga husen som fanns kvar på Haväng stacks i brand under en fältövning. Militären hade sålt husen till byggmästaren för en krona stycket ungefär och husen som såldes till sommargästerna (husen såldes inte via annons/auktion utan ryktesvägen; bara det anmärkningsvärt i sig!) för omkring 7500-20000 kronor har jag för mig, minns ej summan exakt. Det var mycket pengar på den tiden.
Så byn Knäbäckshusen blev byn som återuppstod om än att de gamla ägarna inte fick med så fick man med byamiljön från den gamla tiden. Helt autentiskt är det dock inte heller. Våren 1959 inträffade en brand som ödelade sju av husen (man misstänker en cigarettfimp som hade slängts iväg vid en byggarbetsplats som fanns där då) och fick förödande konsekvenser. Turligt nog byggdes alla husen upp igen som de såg ut innan de brann ned (om än försedda med tegel- och inte halmtak) utom ett hus där ägaren till tomten var motstridig innan han så småningom sålde tomten till en man som byggde ett nytt hus där för omkring tio år sedan.
Min mor tillbringade många somrar där som ung och även undertecknad har sommarbott där. Det är en underbar miljö med kritvita stränder inom några meters avstånd, enorma sandiga hedar och Stenshoe in på knutarna. Vad de ursprungliga byinvånarna gör idag är det få som vet utom de själva men gissningsvis tvingades de in till ett fabriksjobb i en stad. Ingen följde med flytten i alla fall som många felaktigt tror.
