Det är slut och nu sitter jag med ångestklump i magen och sliter med att inte höra av mig och vilja gråta och be på mina bara knän att hon ska ta mig tillbaka.
Det är något som händer med mig när jag blir dumpad, tappar all självkänsla och känner mig helt värdelös.
Vi vara bara ett par i 9 månader men hade snackat om barn, att vi skulle gifta oss och att hon ville att jag skulle fria på ett sätt som överraskade henne.
Helgen som var skulle jag och hon spendera tillsammans hos hennes farmor och jag reste dit, det var meningen att hennes familj skulle få lära känna mig då det var en sån helg då familjen samlas och umgås med lite mat, öl och grillning och första kvällen hade jag jättetrevligt och familjen verkade gilla mig.
Dagen därpå så skulle jag få träffa några av hennes barndomskamrater och vi skulle alla åka till en sjö och bada, grilla och dricka öl.
Vi var 5 killar och 3 tjejer med blandade åldrar och vi kom fram, bra väder en filt, lite öl och kött och allt var upplagt för en toppendag antar jag.
Men en av killarna där vet jag har varit efter henne förut och jag tyckte att han var lite väl "på" hela tiden i hasorna på henne och tog på henne så där "oskyldigt" och jag kände att mitt humör dalade i takt med att min tjej tindrade med ögonen mot honom och mer eller mindre ignorerade mig.
Så där satt jag, ute på landet med ett gäng bondlurkar och mina öl i solen och tänkte kanske att det var något slags test, gav dom väl en eller annan sur blick men tänkte att det kanske var jag som bara inbillade mig, ärligt talat så kanske det inte var något men jag kände mig ändå jäkligt utanför.
Hur fan ska man bete sig i en sån situation? Grottmänniskan i mig sa att jag borde ge honom en roundkick i huvudet, men jag är en rätt fredlig person (även om jag sysslar med kampsport) och jag är smart nog att inse att det skulle kunna få konsekvenser jag inte vill ta itu med.
Pga solen så flyttade vi på bilen, i den vevan så verkar det som om hennes glasögon blev helt trashade, eller kronologiskt, hon letade efter sina glasögon, vi hjälpte alla till att leta och jag fann dom bakom bilen som nyss blev flyttad på helt mosade.
Då får jag höra att det måste vara jag som trashat dom pga att jag hade suttit där och surat... jag blir helt stum och vet fan inte vad jag ska säga. Jag häver iaf ur mig att jag absolut inte har rört dom och jag har absolut ingen aning om vad som kan ha hänt.
Hon är förbannad, jag är ännu mer förbannad, jag går ner och svalkar mig i sjön men känner mig rejält knäckt och går upp o sätter mig i bilen bara för att få vara i fred. Det är hennes bil vi har åkt till sjön i och hon kommer, är fortfarande förbannad, jag är inte på mitt bästa humör heller men jag har satt mig där för att bara få svalka ner humöret.
Hon säger -Ut ur bilen, du ska inte sitta där i dina "blöta" badbyxor och förstöra min bil, jag tycker att det är nog nu och blåvägrar jag har nått min limit för vad jag orkar med just nu...
-Det är slut skriker hon då och pinnar iväg rosenrasande!
En stund senare åker vi tillbaka till hennes farmor och hennes familj och håller väl skenet uppe resten av kvällen och dagen därpå försöker jag snacka med henne men hon är väldigt avvaktande och kall men det känns ändå inte helt hopplöst. Lite hopp finns.
Jag packar iaf mina grejor för att åka hem från farmodern, som ger mig en kram och verkar verkligen gilla mig i all min hopplöshet. (och nej hon är inte singel om ni undrar era pervon)
Åker de milen hem till mig, låser upp dörren och loggar in på skype... hon är där och jag känner att jag bara måste fråga, om det är så att hon har känslor för någon "annan"
Hon nekar givetvis, men kontrar med att det är möjligt att hon inte har kvar sina känslor för mig, hon vet inte om hon vill ha en "man" som beter sig på det viset när han dricker öl...
Hon behöver tid att tänka...
Hon vill känna efter...
Vill vara fri...
Så vad fan skull jag dit att göra då???
Efter den konversationen som var på Skype, Söndag kväll har jag inte hört av mig, mår tjyvens och hon strödde extra salt i såren genam att göra en modern klassiker, en Facebook status som löd "It´s over and out"
Ska väl tilläggas att jag har aldrig upplev något liknande från hennes sida förut och sitter här med en känsla av "dumstrut" och pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Jag vet fan varken ut eller in... jag älskar verkligen henne men just nu är jag bara tom.
Det är något som händer med mig när jag blir dumpad, tappar all självkänsla och känner mig helt värdelös.
Vi vara bara ett par i 9 månader men hade snackat om barn, att vi skulle gifta oss och att hon ville att jag skulle fria på ett sätt som överraskade henne.
Helgen som var skulle jag och hon spendera tillsammans hos hennes farmor och jag reste dit, det var meningen att hennes familj skulle få lära känna mig då det var en sån helg då familjen samlas och umgås med lite mat, öl och grillning och första kvällen hade jag jättetrevligt och familjen verkade gilla mig.
Dagen därpå så skulle jag få träffa några av hennes barndomskamrater och vi skulle alla åka till en sjö och bada, grilla och dricka öl.
Vi var 5 killar och 3 tjejer med blandade åldrar och vi kom fram, bra väder en filt, lite öl och kött och allt var upplagt för en toppendag antar jag.
Men en av killarna där vet jag har varit efter henne förut och jag tyckte att han var lite väl "på" hela tiden i hasorna på henne och tog på henne så där "oskyldigt" och jag kände att mitt humör dalade i takt med att min tjej tindrade med ögonen mot honom och mer eller mindre ignorerade mig.
Så där satt jag, ute på landet med ett gäng bondlurkar och mina öl i solen och tänkte kanske att det var något slags test, gav dom väl en eller annan sur blick men tänkte att det kanske var jag som bara inbillade mig, ärligt talat så kanske det inte var något men jag kände mig ändå jäkligt utanför.
Hur fan ska man bete sig i en sån situation? Grottmänniskan i mig sa att jag borde ge honom en roundkick i huvudet, men jag är en rätt fredlig person (även om jag sysslar med kampsport) och jag är smart nog att inse att det skulle kunna få konsekvenser jag inte vill ta itu med.
Pga solen så flyttade vi på bilen, i den vevan så verkar det som om hennes glasögon blev helt trashade, eller kronologiskt, hon letade efter sina glasögon, vi hjälpte alla till att leta och jag fann dom bakom bilen som nyss blev flyttad på helt mosade.
Då får jag höra att det måste vara jag som trashat dom pga att jag hade suttit där och surat... jag blir helt stum och vet fan inte vad jag ska säga. Jag häver iaf ur mig att jag absolut inte har rört dom och jag har absolut ingen aning om vad som kan ha hänt.
Hon är förbannad, jag är ännu mer förbannad, jag går ner och svalkar mig i sjön men känner mig rejält knäckt och går upp o sätter mig i bilen bara för att få vara i fred. Det är hennes bil vi har åkt till sjön i och hon kommer, är fortfarande förbannad, jag är inte på mitt bästa humör heller men jag har satt mig där för att bara få svalka ner humöret.
Hon säger -Ut ur bilen, du ska inte sitta där i dina "blöta" badbyxor och förstöra min bil, jag tycker att det är nog nu och blåvägrar jag har nått min limit för vad jag orkar med just nu...
-Det är slut skriker hon då och pinnar iväg rosenrasande!
En stund senare åker vi tillbaka till hennes farmor och hennes familj och håller väl skenet uppe resten av kvällen och dagen därpå försöker jag snacka med henne men hon är väldigt avvaktande och kall men det känns ändå inte helt hopplöst. Lite hopp finns.
Jag packar iaf mina grejor för att åka hem från farmodern, som ger mig en kram och verkar verkligen gilla mig i all min hopplöshet. (och nej hon är inte singel om ni undrar era pervon)
Åker de milen hem till mig, låser upp dörren och loggar in på skype... hon är där och jag känner att jag bara måste fråga, om det är så att hon har känslor för någon "annan"
Hon nekar givetvis, men kontrar med att det är möjligt att hon inte har kvar sina känslor för mig, hon vet inte om hon vill ha en "man" som beter sig på det viset när han dricker öl...
Hon behöver tid att tänka...
Hon vill känna efter...
Vill vara fri...
Så vad fan skull jag dit att göra då???
Efter den konversationen som var på Skype, Söndag kväll har jag inte hört av mig, mår tjyvens och hon strödde extra salt i såren genam att göra en modern klassiker, en Facebook status som löd "It´s over and out"
Ska väl tilläggas att jag har aldrig upplev något liknande från hennes sida förut och sitter här med en känsla av "dumstrut" och pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Jag vet fan varken ut eller in... jag älskar verkligen henne men just nu är jag bara tom.
