Sa eller sade?

Medan vi snackar språk kanske någon kan hjälpa mig? Jag skriver en bok och har under tiden förstått skillnaden mellan ända/enda och de/dem MEN nu fundera jag på ifall man ska skriva sa ELLER sade. Jag har ju förstått att vissa ord är "Tabu" att skriva....

"Klockan är mycket" sade han. De kom överens om att ses imorgon sig och sade godnatt..

eller:

"Klockan är mycket" sa han. De kom överens om att ses imorgon och sa godnatt.

Kanske inte de bästa meningarna men ni förstår nog...

Det handlar mest om att hålla en enhetlig stilnivå, och då nu 'sa' inte ses så fel blir det nog ett enklare val för den som just "förstått skillnaden mellan ända/enda och de/dem ".

tackar =) så det borde funka vilket som?
Hur är det med la/lade?

Hon la handen på hans knä.

Hon lade handen på hans knä.

Sa har hunnit någon Ångström längre på vägen mot neutral stil och man bör inte förvånas över om man hittar en bok som innehåller både sa och lade.

Tråd utbruten från Den stora tråden om de och dem.
/Mod.

Men Eric Saade till mig att bebisar kom från...

Med andra ord, när man har beslutat sig för att ge sig ut på det sluttande planet, då skall man ändå välja var man vill stanna. På det sluttande planet är vi förresten alla, nu när lagstiftaren föreskriver »ska« och inte det stramare »skall«. Skriver man »sa« i preteritum så kan man skriva »säjer« i presens. Nyaste stora ordboken jämställer i varje fall de båda formerna som vardagliga skrivsätt. Samma gäller »la« som preteritum av »lägga«.

Själv kommer jag att vägra »la« i det längsta. Romanska feminina bestämda artiklar är såpass vanliga att det blir kollision. Dessutom har vi i väster det behändiga adverbet la (=välan):

– Har du sett till Birgit Nilssons självbiografi?
– Du la la La Nilsson på balkongen.

När det gäller mej, dej, och sej är vi räddade av den stackars firren som nu hänger på tork. 1970-talets »dom« kom av sig. Tokliberaliseringar ä bäst när dom kommer å sej.

För mig är "Sa" talspråk medan "Sade" skriftspråk. Jag tycker ändå att man kan använda "Sa" i skönlitteratur om man gillar det, och absolut om man beskriver en talspråkssituation, till exempel beskriver två karaktärer som talar med varandra - X: "Hon sa .. " I en akademisk text eller liknande så passar nog sade ändå bäst.

Det här undrar jag över. Jag är säker på att en korpusundersökning av modernt språk skulle ge vid handen att andelen "sa" är betydligt mycket större än andelen "säjer". Man hittar ju "sa" i många olika sammanhang nuförtiden, även i t.ex. domstolsprotokoll, medan "säjer" känns som betydligt ovanligare.

Om inte boken ska vara alltför högtravande så är det helt okej att skriva "sa".

Sa ser konstigt ut på samma sätt som ta eller la. Bäst att hålla sig till traditionerna.

"Ska" och "skall" har exakt samma betydelse. "Skall" är inte är stramare, dock håller det på att bli mer strängt för att stora delar av det svenska folket tycker att det låter mer strängt. Vad det beror på vet jag inte. Har för mig att i en artikel jag har läst så stod det att "skall" rekommenderas i lagtexter och mer faktabaserad text och att "ska" rekommenderas i Skönlitteratur. Men det finns inget rätt eller fel.
Men om du i en novell som du skriver och skriver ordet "skall" så ska du vara konsekvent. Om det inte är talspråk, det vill säga att du skriver någon typ dialog. Då är det okej att byta form av ordet "skall".

Vid lusläsning av artikeln säga i Svensk ordbok (2009) ser jag att man graderar »sa« kontra »säjer« på ett stillsamt sätt, nämligen som eller-form respektive även-form. Med förenklad typografi, och med reservation för OCR:

säga ... äv. vard. säja verb sade el. vard. sa, sagt, pres. säger äv. vard. säjer ...

Men som redan antytt, är man på det sluttande planet så är det bara ett tuppfjät från eller-ledig till även-ledig form.