Andra skandinaviska ord ni vill se i svenska?

Om ni fick importera andra skandinaviska ord till svenska, vilka hade ni gått på?

Ett par av mina val:

Torden/tordön (åska) - Ett gammalt fint fornnordiskt ord som förtjänar att konkurrera ut tråkiga gamla "åska". Blir inte mycket mer målande än så här. Och det finns väl redan i gammal svenska?

Rolig (lugn) - Den självklara motsatsen till orolig. Jämför även med ro. Blir väl inte mer logiskt än så?

Danska "lyn" med försvenskningen »lynn« = åskblixt kan väl vara en bubblare. Vi säger ibland att blixtarna ljungar, och ljungeld för blixt finns i ordboken. Både Vera Lynn och Loretta Lynn skrivs -nn så det kan väl vi göra också. Dock har vi något av ett dilemma med genus på »lynn«. Dansk "lyn" är neutrum.

– Vivans lynne växlade, ett utbrott kunde komma som ett lynn från klar himmel.

Kæreste och kjæreste tycker jag är bättre ord än pojkvän och flickvän för folk som har ett förhållande utan att ha några formella band. De svenska orden låter småfåniga, särskilt när man använder dem om äldre personer. Käresta och käraste finns ju men används väl knappt. Ett könsneutralt käraste vore bäst.

http://da.wikipedia.org/wiki/K%C3%A6reste
http://no.wikipedia.org/wiki/Kj%C3%A6reste

+1

Undrar hur klimatet är för att övertala danskar och norrmän till att använda ä och ö efter tysk och svensk modell.

+1

Det skånska adverbet "nim, nimt" i betydelsen enkelt, smidigt; som engelskans "nimble".

Slik, 'sådan', borde få en renässans.

Adjektiv, tillika adverb för formen »nimt« om man skall vara noga. I höjd med Varberg har de längre adjektivformerna »nimmen« / »nimm« noterats med stavningen »nimm« analogt med lamm och damm. I Västergötland var det nog »nimmer«. Ordet har släktskap med förnimma och tyska verbet "nehmen".

Mina äldre släktingar kunde tala om »en nimmen hammer«. Med tanke på engelska "a nimble hammer" förstår man hur stark språktraditionen var runt Nordsjön ända tills Timell började härja med hantverkstermerna. För övrigt kunde även en person vara »nimmen« vilket betydde kvick i huvudet (det egna).

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/165/205.html
http://ordnet.dk/ods/opslag?opslag=nem
http://dictionary.reference.com/browse/nimble

---
En gör vad en kan. I uppåt ½ ‰ av sidotecknads inlägg förkommer slik OR slikt OR slika.

Finns det något svenskt ord för selvhöjtidelig? Lite otympligt ord men smidigare än "ta sig själv på för stort allvar".

Edit: Hittade 1100 träffar på självhögtidlig på google. Har aldrig hört det användas dock. Och i jämförelse med danskarnas 22 500 träffar så är det ju rätt ovanligt...

Vet inte om något exakt motsvarar, men självbelåten, självgod, självrättfärdig och självupptagen finns ju. Hittar dessutom självhärlig i min ordbok, vilket jag inte hade hört förut.

Vi har ju redan ordet "lynnig". Vivan är lynnig.
En fundering: hur skulle man uttrycka, att någon är blixtrande kvick?: "lynnkvick" eller "lynnigt kvick"?
M V H

Petter Eremiten

Självhögtidlig finns inte med i SAOB, så det kan aldrig ha varit särskilt vanligt (artikeln det skulle stått med i är från 1969). Ett ord i samma stil som jag missade ovan är självtillräcklig.

Bra förslag! Konstigt att det inte används mer frekvent redan. För som du påpekar: vad kallar man varandra för i ett förhållande låt oss säga från medelåldern och uppåt? En 65-åring kan knappast kalla sin käresta för "flickvän" om de nu inte är förlovade eller sambor, vilket underlättar benämningsfrågan; särbo är ju inget roligt ord...