Följande historia är ganska svår att återberätta, dels för att ni måste känna till all bakgrundsfakta, men även för att jag ännu inte berättat hela historien. Inte ens för mig själv.
För enkelhetens skull kan vi kalla min reskamrat tillika klasskamrat för Stefan och vår gemensamma vän tilldelas pseudonymen Lars.
För snart en vecka sedan beslöt jag och Stefan att ta bussen upp för att hälsa på Lars i hans nya stad som var späckad med olika events denna helg. Vi hade alla tre pluggat på samma skola åren innan och därigenom lärt känna varandra. Lars beslöt sig för att hoppa av och prova vingarna i storstaden i början av årsskiftet och flyttade ifrån den mindre ort vi pluggade i. Tråkigt tyckte vi andra, men han hade bestämt sig.
Vår relation är ganska simpel, vanliga kompisar som snackar brudar, fotboll och utekvällar. På fritiden ägnade vi oss åt sportaktiviteter, festande, gå på stan, pokerkvällar, filmkvällar o.s.v. Det ska sagas att ingen av dem är några jag pratar kärleksbeymmer med, utan helt vanliga kompisar som jag ändå känt i över två år.
Vi kom fram till Lars på fredagsförmiddagen och planerade att stanna i två dagar. Vi inledde med ett par öl på hans balkong innan vi på eftermiddagen begav oss in till stan. Dagen var väldigt lyckad och vi bestämde oss för att gå ut runt tolvsnåret. Lars började visa upp sitt ohyggligt dåliga ölsinne. I nyktert tillstånd är Lars väldigt lugn och skötsam. I berusat tillstånd kan han ibland byta skepnad och bli otroligt jobbig. Han blir nästan för uppspelt för att det ens ska vara någon vits att umgås med honom.
En såndan kväll hade han natten till fredagen. Så jag och Stefan beslöt att vi skulle dra hem och sova även om det var relativt tidigt, något som förmodligen var rätt nödvändigt eftersom att Lars ramlat omkring och börjat skrika åt folk på gatan. Vi skulle dessutom upp ganska tidigt dagen efter.
Väl hemma lugnar han ner sig men är fortfarande jobbig. Det ska sägas att vi alla tre är väldigt berusade, men alla visar det som sagt på olika sätt.
Jag och Lars sov skavfötters i hans minimala 90-säng, precis som vi gjort ett par gånger tidigare efter sena utekvällar i vår förra stad. Stefan tog soffan.
Vi ligger och snackar skit i 15 minuter innan det blir tyst och alla somnar direkt.
Men då börjar det jobbiga.
Efter någon timmes sömn känner jag en hand på min höft. Jag vaknar till och ser att handen tillhör Lars. Undrar egentligen bara vad den gör där, men eftersom att sängen är så liten så kan väl händerna hamna lite varsomhelst. Jag tar bort hans hand och lägger mig på sidan när jag ett par timmar senare märker att Lars smeker mitt lår. –Vafan är det här, tanker jag snabbt, men är egentligen på tok för trött på att ens reflketera över det, tror nästan att jag bara drömmer.
Men så vaknar jag en sista gang, bara sekundrar innan väckarklockan ringer och då smekar han min rygg. Jag studsar upp i samband med att klockan ringer och förstår att jag inte drömt eller inbillat mig något. Försöker titta på Lars, men det verkar som att han sover. Jag går upp stänger av alarmet och går in på toaletten. –Vad var det som hände? Kan Lars allvarligt vara bög?
Kände mig äcklad och skulle ställa honom mot väggen. Men så började tankarna; Tänk om han drömde att han sov bredvid sitt ex? Höll han bara på och jävlades med mig?
Jag vet att han haft en relation tidigare och känner till tre andra tjejer han legat med så homosexuell är egentligen inte särskillt troligt.
Under lördagen var han helt normalt. En smula bakfull, men inga som helst indikationer på att någon inte stod rätt till.
Jag kände att han oavsett skulle totalneka och dumförklara mig om berättade vad jag upplevt under natten. Vad skulle Stefan dessutom säga?
Dagen gick och jag tänkte rätt mycket på vad som hänt. Hur jag kunnat missuppfatta en människa så grovt? Kan han ha någon psykisk störning? Under lördagen var han helt normal och det gick inte att urskilja något som helst skam, ånger eller blyghet i hans beteende. Var han för full för att komma ihåg?
Jag vill minnas att han någon gang under fredagskvällen sagt “vi känner inte varandra” och det kom även fram att han bott i sin lägenhet i fem månader i princip utan varken TV eller internetanslutning. Bara en sån sak är ju helt sjuk.
Sista natten bråkade jag och Stefan säkert 30 minuter om vem som skulle sova på soffan. Jag brukar sällan tycka att den här typen av små divideringar är särskillt viktiga, men just denna gång var den det. Tillslut vann jag, men Stefan kämpade emot så pass länge att jag nästan misstänker att han vet någon inte jag vet.
Fram till frågeställningen.
Drar jag för stora växlar av det som hände? Hur skulle ni agerat?
Ha i åtanke att jag verkligen trodde att jag kände den här personen. Men nu blir jag osäker. Om han skulle nämnt något om en konstig dröm et.c skulle jag bli mycket lungnare men nu var han helt normal dagen efter. Jag tror nästan att han inte kommer ihåg någonting. Råkade dessutom bjuda med honom på en resa senare i sommar. Bara att blåsa av den?
Har inte sagt något till våra andra gemensamma vänner. Jag måste även tillägga att jag omöjligt kan ha gjort några som helst indikationer på att jag själv skulle vara homosexuell och det är jag ganska säker på att han känner till.
Ställ gärna frågor och berätta hur ni skulle reagerat. Kanske är jag för feg, men har aldrig blivit utsatt för något liknande. Kanske drar jag för stora växlar.
Reserverar mig för eventuella stavfel. Har inte orkat korrekturläsa.
M.v.h
För enkelhetens skull kan vi kalla min reskamrat tillika klasskamrat för Stefan och vår gemensamma vän tilldelas pseudonymen Lars.
För snart en vecka sedan beslöt jag och Stefan att ta bussen upp för att hälsa på Lars i hans nya stad som var späckad med olika events denna helg. Vi hade alla tre pluggat på samma skola åren innan och därigenom lärt känna varandra. Lars beslöt sig för att hoppa av och prova vingarna i storstaden i början av årsskiftet och flyttade ifrån den mindre ort vi pluggade i. Tråkigt tyckte vi andra, men han hade bestämt sig.
Vår relation är ganska simpel, vanliga kompisar som snackar brudar, fotboll och utekvällar. På fritiden ägnade vi oss åt sportaktiviteter, festande, gå på stan, pokerkvällar, filmkvällar o.s.v. Det ska sagas att ingen av dem är några jag pratar kärleksbeymmer med, utan helt vanliga kompisar som jag ändå känt i över två år.
Vi kom fram till Lars på fredagsförmiddagen och planerade att stanna i två dagar. Vi inledde med ett par öl på hans balkong innan vi på eftermiddagen begav oss in till stan. Dagen var väldigt lyckad och vi bestämde oss för att gå ut runt tolvsnåret. Lars började visa upp sitt ohyggligt dåliga ölsinne. I nyktert tillstånd är Lars väldigt lugn och skötsam. I berusat tillstånd kan han ibland byta skepnad och bli otroligt jobbig. Han blir nästan för uppspelt för att det ens ska vara någon vits att umgås med honom.
En såndan kväll hade han natten till fredagen. Så jag och Stefan beslöt att vi skulle dra hem och sova även om det var relativt tidigt, något som förmodligen var rätt nödvändigt eftersom att Lars ramlat omkring och börjat skrika åt folk på gatan. Vi skulle dessutom upp ganska tidigt dagen efter.
Väl hemma lugnar han ner sig men är fortfarande jobbig. Det ska sägas att vi alla tre är väldigt berusade, men alla visar det som sagt på olika sätt.
Jag och Lars sov skavfötters i hans minimala 90-säng, precis som vi gjort ett par gånger tidigare efter sena utekvällar i vår förra stad. Stefan tog soffan.
Vi ligger och snackar skit i 15 minuter innan det blir tyst och alla somnar direkt.
Men då börjar det jobbiga.
Efter någon timmes sömn känner jag en hand på min höft. Jag vaknar till och ser att handen tillhör Lars. Undrar egentligen bara vad den gör där, men eftersom att sängen är så liten så kan väl händerna hamna lite varsomhelst. Jag tar bort hans hand och lägger mig på sidan när jag ett par timmar senare märker att Lars smeker mitt lår. –Vafan är det här, tanker jag snabbt, men är egentligen på tok för trött på att ens reflketera över det, tror nästan att jag bara drömmer.
Men så vaknar jag en sista gang, bara sekundrar innan väckarklockan ringer och då smekar han min rygg. Jag studsar upp i samband med att klockan ringer och förstår att jag inte drömt eller inbillat mig något. Försöker titta på Lars, men det verkar som att han sover. Jag går upp stänger av alarmet och går in på toaletten. –Vad var det som hände? Kan Lars allvarligt vara bög?
Kände mig äcklad och skulle ställa honom mot väggen. Men så började tankarna; Tänk om han drömde att han sov bredvid sitt ex? Höll han bara på och jävlades med mig?
Jag vet att han haft en relation tidigare och känner till tre andra tjejer han legat med så homosexuell är egentligen inte särskillt troligt.
Under lördagen var han helt normalt. En smula bakfull, men inga som helst indikationer på att någon inte stod rätt till.
Jag kände att han oavsett skulle totalneka och dumförklara mig om berättade vad jag upplevt under natten. Vad skulle Stefan dessutom säga?
Dagen gick och jag tänkte rätt mycket på vad som hänt. Hur jag kunnat missuppfatta en människa så grovt? Kan han ha någon psykisk störning? Under lördagen var han helt normal och det gick inte att urskilja något som helst skam, ånger eller blyghet i hans beteende. Var han för full för att komma ihåg?
Jag vill minnas att han någon gang under fredagskvällen sagt “vi känner inte varandra” och det kom även fram att han bott i sin lägenhet i fem månader i princip utan varken TV eller internetanslutning. Bara en sån sak är ju helt sjuk.
Sista natten bråkade jag och Stefan säkert 30 minuter om vem som skulle sova på soffan. Jag brukar sällan tycka att den här typen av små divideringar är särskillt viktiga, men just denna gång var den det. Tillslut vann jag, men Stefan kämpade emot så pass länge att jag nästan misstänker att han vet någon inte jag vet.
Fram till frågeställningen.
Drar jag för stora växlar av det som hände? Hur skulle ni agerat?
Ha i åtanke att jag verkligen trodde att jag kände den här personen. Men nu blir jag osäker. Om han skulle nämnt något om en konstig dröm et.c skulle jag bli mycket lungnare men nu var han helt normal dagen efter. Jag tror nästan att han inte kommer ihåg någonting. Råkade dessutom bjuda med honom på en resa senare i sommar. Bara att blåsa av den?
Har inte sagt något till våra andra gemensamma vänner. Jag måste även tillägga att jag omöjligt kan ha gjort några som helst indikationer på att jag själv skulle vara homosexuell och det är jag ganska säker på att han känner till.
Ställ gärna frågor och berätta hur ni skulle reagerat. Kanske är jag för feg, men har aldrig blivit utsatt för något liknande. Kanske drar jag för stora växlar.
Reserverar mig för eventuella stavfel. Har inte orkat korrekturläsa.
M.v.h
