Hej Flashback, jag hoppas att ni kan hjälpa mig med detta.
I runt tre år har jag varit kär i en flicka i klassen jag gick i tills för några veckor sedan klass, fast jag har bara gjort mitt bästa för att dölja det. Men så några veckor innan skolavslutningen när tre elever, varav en var jag och en hon jag är förälskad i, planerade ett grupparbete i ett litet rum vid sidan om klassrummet satt vi mitt emot varandra och jag besvarade en fråga som hon hade ställt och hon log och vi tittade i varandras ögon i säkert tio sekunder. Jag kände mig då plötsligt oändligt mycket mer förälskad än någonsin innan, jag ville aldrig vara ifrån henne, och jag kände en sådan gemenskap med henne att jag fick för mig att hon kände likadant. Det var helt klart de bästa ögonblicken i mitt liv. Några timmar senare, vid tillfället för redovisningen, när jag tittade på henne tror jag att hon rodnade lite och undvek att se på mig och sade att jag borde börja.
Jag tror inte att jag har varit hungrig eller trött en enda gång sedan den dagen, och den första veckan hade jag huvudvärk.
Vi var i samma grupp i ett grupparbete som varade under de sista veckorna, och då jag frågade något om arbetet svarade hon väldigt märkligt i förhållande till hur hon brukar prata, i vanliga fall är hon bestämd och vet exakt vad hon ska säga. Nu lät hon inte alls så. I och med att vi var i samma grupp hade jag lyckan att vara nära henne flera gånger på slutet av skolan, och då kändes det som om hon var en del av mig som jag aldrig tidigare hade vetat att saknat. Det kändes som att hon kände samma sak, speciellt när ingen annan var där. Men jag kanske bara inbillade mig det. Men sedan frågade jag alltid något om projektet bara för att säga något, och hon svarade (jag vill väldigt gärna minnas det som att hon lät annorlunda i förhållande till hur hon brukar låta, men det kan vara en inbillning). Men i klassrummet bland alla andra elever verkade hon aldrig det minsta intresserad av mig. Och när projektet var slut tror jag inte att jag sa något till henne förrän den allra sista veckan.
På avslutningsfesten fick vi ögonkontakt strax efter att jag hade anlänt då jag stod ganska avlägset från henne, och då skulle man sätta sig och äta. Sedan när det var dags att dansa ställde hon sig framför stolarna där jag satt. Men det kan naturligtvis ha varit en tillfällighet då det inte enbart var jag som satt där. Då jag bjöd upp henne tyckte jag att hon såg lycklig ut, men det kan ha varit så att hon bara visste att jag så gärna ville dansa med henne.
Sista dagen i skolan när alla gick och sa adjö till varandra lät hon inte alls ledsen över att hon förmodligen aldrig skulle se mig igen.
Efter lovet kommer hon att börja på en skola i en annan stad, fast jag tror att hon kommer bo kvar i den här staden, och jag har bara sett henne utanför skolan några få gånger gånger. Och om ett par dagar åker hon till Portugal och stannar där i flera veckor. Även om hon hade några som helst känslor för mig så glömmer hon säkert det nu när hon inte har sett mig på en månad.
Jag står inte ut med tanken på att jag aldrig kommer att få se henne igen, och jag ångrar så att jag inte sa att jag gillade henne innan skolan slutade, så nu är det dags för er att komma med geniala tips och säga vad jag ska göra. Jag vill inte försöka glömma henne, men jag ser inget annat alternativ så jag har väl inget val.
Jag vill inte skriva min ålder.
I runt tre år har jag varit kär i en flicka i klassen jag gick i tills för några veckor sedan klass, fast jag har bara gjort mitt bästa för att dölja det. Men så några veckor innan skolavslutningen när tre elever, varav en var jag och en hon jag är förälskad i, planerade ett grupparbete i ett litet rum vid sidan om klassrummet satt vi mitt emot varandra och jag besvarade en fråga som hon hade ställt och hon log och vi tittade i varandras ögon i säkert tio sekunder. Jag kände mig då plötsligt oändligt mycket mer förälskad än någonsin innan, jag ville aldrig vara ifrån henne, och jag kände en sådan gemenskap med henne att jag fick för mig att hon kände likadant. Det var helt klart de bästa ögonblicken i mitt liv. Några timmar senare, vid tillfället för redovisningen, när jag tittade på henne tror jag att hon rodnade lite och undvek att se på mig och sade att jag borde börja.
Jag tror inte att jag har varit hungrig eller trött en enda gång sedan den dagen, och den första veckan hade jag huvudvärk.
Vi var i samma grupp i ett grupparbete som varade under de sista veckorna, och då jag frågade något om arbetet svarade hon väldigt märkligt i förhållande till hur hon brukar prata, i vanliga fall är hon bestämd och vet exakt vad hon ska säga. Nu lät hon inte alls så. I och med att vi var i samma grupp hade jag lyckan att vara nära henne flera gånger på slutet av skolan, och då kändes det som om hon var en del av mig som jag aldrig tidigare hade vetat att saknat. Det kändes som att hon kände samma sak, speciellt när ingen annan var där. Men jag kanske bara inbillade mig det. Men sedan frågade jag alltid något om projektet bara för att säga något, och hon svarade (jag vill väldigt gärna minnas det som att hon lät annorlunda i förhållande till hur hon brukar låta, men det kan vara en inbillning). Men i klassrummet bland alla andra elever verkade hon aldrig det minsta intresserad av mig. Och när projektet var slut tror jag inte att jag sa något till henne förrän den allra sista veckan.
På avslutningsfesten fick vi ögonkontakt strax efter att jag hade anlänt då jag stod ganska avlägset från henne, och då skulle man sätta sig och äta. Sedan när det var dags att dansa ställde hon sig framför stolarna där jag satt. Men det kan naturligtvis ha varit en tillfällighet då det inte enbart var jag som satt där. Då jag bjöd upp henne tyckte jag att hon såg lycklig ut, men det kan ha varit så att hon bara visste att jag så gärna ville dansa med henne.
Sista dagen i skolan när alla gick och sa adjö till varandra lät hon inte alls ledsen över att hon förmodligen aldrig skulle se mig igen.
Efter lovet kommer hon att börja på en skola i en annan stad, fast jag tror att hon kommer bo kvar i den här staden, och jag har bara sett henne utanför skolan några få gånger gånger. Och om ett par dagar åker hon till Portugal och stannar där i flera veckor. Även om hon hade några som helst känslor för mig så glömmer hon säkert det nu när hon inte har sett mig på en månad.
Jag står inte ut med tanken på att jag aldrig kommer att få se henne igen, och jag ångrar så att jag inte sa att jag gillade henne innan skolan slutade, så nu är det dags för er att komma med geniala tips och säga vad jag ska göra. Jag vill inte försöka glömma henne, men jag ser inget annat alternativ så jag har väl inget val.
Jag vill inte skriva min ålder.
