Behöver hjälp angående skrivregel?

Hej,

Jag har stött på ett litet problem med min bok.

Exempel:

------------------------------------------------------------------------------------------
Han reste på sig och tog datorn från Anders. Han satte sig i soffan och surfade fram till facebook. Det var Johannes som övertalat honom att bli medlem. Han var imponerad över att Anders var en så skicklig manipulatör, han hade inte trott det om Anders.

Det sista steget ville inte Kalle låta någon annan ta hand om, det var alltför viktigt. Han skulle bli
medlem och det var en stor sak.
------------------------------------------------------------------------------------------

Gömmer det sig något felaktigt här? Jag skrev stycket här och nu så det kanske inte är så tydligt
men när jag ströläser ur min bok hittar jag en del som liknar detta.

Det jag tänker på är mixandet av han och namnet på han. Alltså, jag skriver i detta stycket ur Kalles vinkel, ''Han reste på sig'' Han = Kalle.

Senare i detta stycke så skriver jag Kalle istället för han, är detta fel och bryter jag mot någon skrivregel? Eller om det är okej att mixa så länge det låter fint stilistiskt sätt.

Det jag kortfattat undrar över är om när man skriver från en påhittad karaktärs vinkel kan skriva ner denna karaktärs namn i texten eller om man bryter mot någon skrivregel?
Jag har fått hjärnsläpp.

tacksam för svar.

Vet inte riktigt hur det är med skrivreglerna direkt, men jag reagerade lite på detta:

"Han var imponerad över att Anders var en så skicklig manipulatör, han hade inte trott det om Anders."

Låter konstigt med upprepningar sådär, det känns som om det skulle flyta bättre om du istället skrev:

"Han var imponerad över att Anders var en så skicklig manipulatör, det hade han inte trott om honom"

Jag kan ge lite allmän feedback. Det här är enbart vad jag tycker och tänker alltså. Du kan skita fullständigt i mina synpunkter och åsikter om du vill det eftersom det är din berättelse - eller så kan du ta till dig det (om något) som du tycker verkar vettigt.

Tänk på regeln "Show me, don't tell me!"....

Testa att stryka lite i texten och kolla om den förlorar något egentligt innehåll? Som läsare har man en förbluffande god förmåga att fylla i det som inte skrivs ut. Ta de två första meningarna:


Missar jag som läsare något väsentligt om du stryker med pennan och landar i:

?

Och om en person är riktigt duktig på att manipulera någon annan så är den individen knappast medveten om att han/hon blir manipulerad? Om man inser att någon försöker manipulera en så är väl det inte någon som är speciellt skicklig och således inte någon man blir imponerad av?

Om huvudpersonen via subtil manipulation från Anders sida fåtts att gå med i Facebook kanske det är något som ska antydas snarare än skrivas rakt ut?

Nåt i stil med:

Hej,

Ni har inspirerat mig till att visa delar av mitt manus!

Det här ( se quote ) var dock något som jag skrev i samma stund som jag skrev inlägget och var inget som jag fäste någon mer tanke på än att visa ett exempel på vad jag hade problem med. Jag har alltså inte kritiskt granskat det, lagt ner min själ, och det har ingen som helst koppling till mitt manus.

Era bra kommentarer har dock fått mig att vilja visa er delar av mitt manus då ni har rätt och även om man själv ofta är den hårdaste kritikern så missar man ofta det som för andra är uppenbart.


Men är det någon som känner till svaret på min ursprungliga fråga?

Det är helt okej att växla mellan namn och "han" när du skriver i traditionellt tredjepersonsperspektiv som du gör. Tar och citerar en slumpmässig rad ur "Minns du den stad 1900-1925" av Per Anders Fogelström:


Bläddra i lite böcker du har hemma så märker du det där...

Personligen kan jag tycka att det finns en viss charm i att låta huvudpersonens namn förbli okänt ibland - iallafall när det handlar om kortare noveller och berättelser. T.ex:

https://www.flashback.org/t807026

Det finns flera syftningsfel här. Dessutom skriver du honom utan att vi innan vet vem det är. Ett lätt sätt att slippa upprepning är orden "som" eller "och". Skriv istället. Han reste på sig och tog datorn från Anders och satte sig i soffan. Kalle surfade nu fram till facebook.

*flytt från litteratur till språk*
//Mod

Att han teoretiskt kan syfta på en annan person än den avsedda gör det inte till syftningsfel. I en berättelse som handlar om någon viss tolkar man nog spontant han som syftande på denne. Däremot brukar man väl oftast undvika flera och i uppräkningar, vilket du har i ditt förslag. Inte heller detta är dock någon absolut regel.

Han reste på sig, tog datorn från Anders och satte sig i soffan.

Rent generellt är det väl en stilistisk regel att man ska växla mellan namn och pronomen. Pronomen betyder just "i stället för namn".

Ja förutsatt att man tolkar svenska ordet »namn« som substantiv/benämning (nomen) snarare än egennamn. NE:

nomen ... Termen används i nyare grammatisk tradition mest som synonym till substantiv (jfr eng. noun).

Pronomen kan alltså ersätta benämningar, där syftningen är tillräckligt uppenbar för en lyssnare/läsare. Pronomen som »dessa« syftar ofta på hela kategorier/klasser snarare än en eller flera identifierade individer.

Tack för alla svar, förstår först nu att det var dumt att skriva random stycke för
att visa mitt problem. Har skrivit om det och gjort det lite mer som jag skulle ha gjort
det om det varit med i min riktiga bok. Min bok är för övrigt en framtidssaga,långt bort ifrån
facebook
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Kalle ryckte datorn från sin lillebrors händer; som irriterat kastade en av de där blickarna som deras far skämtsamt brukade kalla för anakondablicken. Han log mot sin lillebror för att göra honom ännu lite mer irriterad innan han satte sig ner och surfade in på Facebook.

Det var hans vän Anders som sått fröet till iden om ett medlemskap på Facebook. Kalle själv var egentligen emot allt som sidor som Facebook stod för; konceptet väckte avsmak hos honom. Han ogillade tanken på att alltfler människor förflyttade delar av sitt riktiga liv till ett liv online. Där de kunde putsa på fasaden och bara visa det de ville att andra skulle se.

Ändå satt han nu där, redo att trycka på ''bli medlem'' knappen. Han försvarade sig själv med att kampen som bara han ansett vara en kamp till slut riskerat att bli löjlig. Det var inte lätt att försvara sig emot Anders argument '' Alla har det, du går miste om så mycket om du vägrar''. Kalle andades tungt och skämdes över sin egen svaghet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Det här borde väl vara fritt från brott mot skrivregler? (Om det gömmer sig några stavfel kan ni ignorera det)

Som någon skrev, det finns ingen skrivregel. Men är då det hela inte en bedömningsfråga? Att man får
köra på det som låter ''rätt''. Och att det rent stilistiskt sätt är okej så länge man inte förvillar läsaren angående vem de läser om. Exempelvis.

''Johannes var arg. Han tog kaffekoppen och drack en klunk, Jonas konstaterade att det var gott med kaffe på morgonen.''

Detta borde väl rimligen vara fel? Då man förvillar läsaren genom att först nämna Johannes som var arg och sedan skriva ''Han''. Läsaren drar väl då slutsatsen att ''Han'' är Johannnes, alltså blir de konfunderade när det visar sig att det är Jonas som är ''han''.

Eller är det hela återigen en bedömningsfråga?

Du har ett felaktigt använt semikolon och en särskrivning.

Som jag läser så är där ett saftigt syftningsfel:

Står: ... från sin lillebrors händer; som irriterat kastade en av de där blickarna ...

Händer kan inte kasta blickar.

Tydligare: ... från sin lillebrors händer, medan denne irriterat kastade en av de där blickarna ...

Stavfel skulle vi strunta i, men idé i bestämd form är idén eller idéen.

Meningen om Johannes och Jonas är galen, det är knappast en bedömningssak.

Tydligare: Johannes var arg. Jonas tog sin kaffekopp och drack en klunk, [han] konstaterade [strax] att det var gott med kaffe på morgonen.