"Böjer" gravitation objekt på jorden?

Eftersom gravitationen från jorden får tex ljus att böjas mot jorden, innebär det att t.ex. kinamuren egentligen är mer böjd här nere på jorden än vad den skulle vara ute i rymden i ett gravitationsfritt område (säg mellan jorden och Mars)?

Kallas detta fenomen något eller har jag just upptäckt det?

Klart gravitationskraften gör så att ett objekt i teorin kan böjas eftersom det dras mot gravitationscentrum. Hade vi haft ett gravitationsfält utan en normalkraft som håller emot så hade tex en linjal böjts unisont runt centrum(vi antar att det inte går sönder;P) om gravitationsfältet hade varit tillräckligt starkt.

Detta förutsatt att det var gravitationens inverkan på materian du menade...

Håller du en planka i ena änden böjer sig den andra sidan mot jorden. Det hade den inte gjort om du varit i rymden.

Ljuset böjs inte, utan dess bana ändras så det blir en böjning på banan.
Och området mellan jorden och Mars är långt ifrån gravitationsfritt.

Jag vet inte om du märkt det, men saker dras mot jordens centrum. Det är gravitationen som böjer saker...

Det verkar som om jag inte förklarat noggrant nog.

Kinamuren är så pass lång att den "böjs" runt jorden, då jorden är klotformat och inte platt. Som någon nämnde så "böjs" inte en ljusstråle som passerar nära jorden. Från ljusstrålens perspektiv kommer det gå helt rakt, eftersom det är själva rummet som är krökt.

Min fråga var: Om man för ut kinamuren ut i rymden till ett helt gravitationsfritt område, kommer böjningen som här nere på marknivå är precis i enlighet med jordens krökning att hävas något? Kommer böjningen bli mindre om man för ut kinamuren i rymden, eftersom rummet inte är lika krökt? Består en del av kinamurens böjning av att själva rummet är krökt?

Samma fråga fast med linjalexemplet tidigare. Anta att man har en linjal som är lika lång som jorden själv och man för den från en position långt utanför jorden, till en position just vid marknivå. Kommer linjalen (om man antar att den är oändligt rigid) att "böjas", och kommer den bli rak igen när man för bort den från jorden?

Jag tror problemet är att det inte går att exakt definiera vad som är "böjt" och vad som är rakt, utan det är snarare ätt sätt att uttrycka ett matematisk fenomen på ett sätt så att man lättare kan visualisera det. Det enda som går att definiera "intrinsiskt" (är det här ett svenskt ord?) är en geodesisk krökning, men med denna definition så är per definition ljusstrålar raka, vilket nog inte är vad som avses.

Hursomhelst så är nog ett annat mycket korrekt svar att det beror på exakt hur man "lyfter upp" muren; eftersom rummet inte är format på samma sätt (pga den gravitationella krökningen) i rymden som på jorden, så kan du inte bara lyfta upp hela muren utan att "böja om den" åt nåt håll för att passa in den i det rummet så att säga, och hur böjd den är kommer helt bero på åt vilket håll du väljer att göra det.

Det är med böjt och rakt beror ju på vilken referens man har.

Bygger man en lång mur, med rakt och vågrätt krön med hjälp av traditionella hjälpmedel som vattenpass och lod är den ju rak och plan i förhållande till jordens masscentrum var än på muren man än mäter trots att, om den är tillräckligt lång, man ju skulle se med blotta ögat att muren böjer sig efter jordens krökning.

Skulle man däremot bygga muren med hjälp av en, på ett ställe vågrätt orienterad, laserstråle som referens kommer murens krön att bli helt spikrakt. (Förutom den lilla nästan omätbara avböjning av laserljuset som jordgravitationen åstadkommer) Detta skulle ju göra muren allt högre i förhållande till jordytan ju längre från laserns uppställningspunkt man kommer i och med jordytans krökning.

Om man sedan med lod och vattenpass och sitt eget sinne om vad upp och ner är skulle mäta den spikraka muren skulle den med de verktygen uppfattas som lutande mot den punkt där lasern står. Muren skulle inte bara uppfattas som lutande utan som en kurva uppåt med samma radie som jordytans krökning. Ändå skulle den ju se alldeles rak ut om man tittade utefter den.

Tack, det var det svaret jag var ute efter. Fast är det ändå så "omätbart"? Rent intuitivt måste det väl ändå handla om avstånd som kan mätas i centimeter? Kinamuren är rätt lång ändå.

Tror svaret kan hittas om man mäter hur mycket höjd en ljusstråle tappar efter 8800km om den blivit utskjuten vinkelrätt åt ett håll. Finns säkert någon smart matematiker som går på fysikprogrammet som kan räkna på det där.

Edit: 4400km om man räknar från mitten av muren.

"gravitationsfritt område (säg mellan jorden och Mars)"

Nåja, det finns fortfarande nog mycket gravitation för att dra enorma planeter. Men visst, lite tankefel där. Tänkte i banor om "ok, om det är lite gravitation just utanför jorden där satelliter och annat far omkring så drar vi väl till med ett lite längre avstånd".

För att inte nämna att hålla hela vår galax kvar.