2010-07-07, 22:08
  #1
Medlem
Figurines avatar
Kära FB,

Jag har ett problem som jag gått och grunnat på ett tag nu. Jag har varit singel i cirkus 2 år nu och under denna period har jag träffat en hel rad av mer eller mindre charmerande män. Den senaste tiden har jag dock enbart varit intresserad av att inleda ett seriöst förhållande med någon. Jag har försökt med diverse olika metoder, krogen, genom vänner, nätet, etc. Och det funkar väl, i början.

Men efter en period (då jag själv tycker att det går strålande bra) så har intresset från alla dessa män avtagit, sakta (läs: snabbt) men säkert. Antingen så slutar de höra av sig, eller så kommer de med någon knepig ursäkt.

Jag börjara ana ett visst mönster i det här och jag inser naturligtvis att det troligen är mig felet ligger hos, i alla fall delvis. Jag skrämmer antagligen iväg de små krypen, då jag ledsamt nog lider av dåligt självförtroende samt ett kasst förråd av tålamod.

Jag försöker jobba på detta men det är svårt, när allt man vill göra är att i princip fortsätta ringa tills det svarar, skicka sms till förbannelse eller eventuellt ställa mig utanför hans köksfönster och patetiskt yla: "Varför vill du inte ha mig?!" (Ja, läs det sista med en nypa salt.)

Kort och gott, finns det någon med liknande erfarenheter där ute, och hur gör man för att sluta vara efterhängsen?
Citera
2010-07-07, 22:14
  #2
Medlem
Danro80s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Figurine
Kära FB,

Jag har ett problem som jag gått och grunnat på ett tag nu. Jag har varit singel i cirkus 2 år nu och under denna period har jag träffat en hel rad av mer eller mindre charmerande män. Den senaste tiden har jag dock enbart varit intresserad av att inleda ett seriöst förhållande med någon. Jag har försökt med diverse olika metoder, krogen, genom vänner, nätet, etc. Och det funkar väl, i början.

Men efter en period (då jag själv tycker att det går strålande bra) så har intresset från alla dessa män avtagit, sakta (läs: snabbt) men säkert. Antingen så slutar de höra av sig, eller så kommer de med någon knepig ursäkt.

Jag börjara ana ett visst mönster i det här och jag inser naturligtvis att det troligen är mig felet ligger hos, i alla fall delvis. Jag skrämmer antagligen iväg de små krypen, då jag ledsamt nog lider av dåligt självförtroende samt ett kasst förråd av tålamod.

Jag försöker jobba på detta men det är svårt, när allt man vill göra är att i princip fortsätta ringa tills det svarar, skicka sms till förbannelse eller eventuellt ställa mig utanför hans köksfönster och patetiskt yla: "Varför vill du inte ha mig?!" (Ja, läs det sista med en nypa salt.)

Kort och gott, finns det någon med liknande erfarenheter där ute, och hur gör man för att sluta vara efterhängsen?

Min första tanka är att "hanarna" känner sig stressade! du kanske går på lite för fort?
Börjar prata om, barn, villa, volvo, bröllop , framtiden tillsammans osv!? istället för att lära känna
personen ordentligt först?
Du kanske ska prova att rikta in dig mer på att skaffa manliga vänner, vänskap mellan könen brukar ju med tiden leda till kärlek i många fall!
Citera
2010-07-07, 22:19
  #3
Medlem
Figurines avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Danro80
Min första tanka är att "hanarna" känner sig stressade! du kanske går på lite för fort?
Börjar prata om, barn, villa, volvo, bröllop , framtiden tillsammans osv!? istället för att lära känna
personen ordentligt först?
Du kanske ska prova att rikta in dig mer på att skaffa manliga vänner, vänskap mellan könen brukar ju med tiden leda till kärlek i många fall!

Ja, detta är mycket möjligt. I alla fall sett ur den synvinkeln att jag tar saker mer seriöst än de gör. Det här med barn, villa etc är något jag inte vet om jag vill ha någonsin.

Har också tänkt på det där med manliga vänner. Hur skaffar man såna på ett lagom okrystat sätt?
Citera
2010-07-07, 22:26
  #4
Medlem
Danro80s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Figurine
Ja, detta är mycket möjligt. I alla fall sett ur den synvinkeln att jag tar saker mer seriöst än de gör. Det här med barn, villa etc är något jag inte vet om jag vill ha någonsin.

Har också tänkt på det där med manliga vänner. Hur skaffar man såna på ett lagom okrystat sätt?

Jadu det är jag fel person att svara på! Före jag (man) träffade min sambo (kvinna) så var jag ju lite yngre och dem kvinnliga kompisar man hade var ju mest "partypolare" så det beror ju lite på hur gammal du är!?
Hursom så är krogen ett värdelöst ställe att träffa nya vänner/partner med tanke på att man oftast inte är sig själv på krogen. Föreningsliv och skola brukar ju vara populärt!
Eller så skaffar du en liten söt hund ala anabolaråtta(chihuahua) så kommer männen fram och blir nyfikna på det lilla krypet och bekantar sig samtidigt med dig
__________________
Senast redigerad av Danro80 2010-07-07 kl. 22:27. Anledning: mongolida fingrar som slinter på tangenter
Citera
2010-07-07, 22:30
  #5
Medlem
gottmospahedens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Figurine
Kära FB,

Jag har ett problem som jag gått och grunnat på ett tag nu. Jag har varit singel i cirkus 2 år nu och under denna period har jag träffat en hel rad av mer eller mindre charmerande män. Den senaste tiden har jag dock enbart varit intresserad av att inleda ett seriöst förhållande med någon. Jag har försökt med diverse olika metoder, krogen, genom vänner, nätet, etc. Och det funkar väl, i början.

Men efter en period (då jag själv tycker att det går strålande bra) så har intresset från alla dessa män avtagit, sakta (läs: snabbt) men säkert. Antingen så slutar de höra av sig, eller så kommer de med någon knepig ursäkt.

Jag börjara ana ett visst mönster i det här och jag inser naturligtvis att det troligen är mig felet ligger hos, i alla fall delvis. Jag skrämmer antagligen iväg de små krypen, då jag ledsamt nog lider av dåligt självförtroende samt ett kasst förråd av tålamod.

Jag försöker jobba på detta men det är svårt, när allt man vill göra är att i princip fortsätta ringa tills det svarar, skicka sms till förbannelse eller eventuellt ställa mig utanför hans köksfönster och patetiskt yla: "Varför vill du inte ha mig?!" (Ja, läs det sista med en nypa salt.)

Kort och gott, finns det någon med liknande erfarenheter där ute, och hur gör man för att sluta vara efterhängsen?

Jag tror verkligen inte att det är något fel på dig, det kan helt enkelt vara så att du har "lyckats" träffa män vars typ du inte är. Visst, lite efterhängsen verkar du vara men det är bara gulligt i mina ögon iallafall.

Lycka till!
Citera
2010-07-07, 22:32
  #6
Medlem
Figurines avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Danro80
Jadu det är jag fel person att svara på! Före jag (man) träffade min sambo (kvinna) så var jag ju lite yngre och dem kvinnliga kompisar man hade var ju mest "partypolare" så det beror ju lite på hur gammal du är!?
Hursom så är krogen ett värdelöst ställe att träffa nya vänner/partner med tanke på att man oftast inte är sig själv på krogen. Föreningsliv och skola brukar ju vara populärt!
Eller så skaffar du en liten söt hund ala anabolaråtta(chihuahua) så kommer männen fram och blir nyfikna på det lilla krypet och bekantar sig samtidigt med dig

Ja, det är ju lite så det är även för mig. Är i skrivande stund 22 år gammal, ej aktiv i förening och/eller skola. På jobbet skulle jag vilja säga med att chansen är lika med noll att hitta någon lämplig man att inleda vare sig vänskap eller förhållande med. Var samlas alla ofrivilliga singelkillar? Borde jag söka mig till någon form av community alt. onlinespel? :P Nej, men seriöst. Funkar hundtricket verkligen?
Citera
2010-07-07, 22:33
  #7
Medlem
Figurines avatar
Citat:
Ursprungligen postat av gottmospaheden
Jag tror verkligen inte att det är något fel på dig, det kan helt enkelt vara så att du har "lyckats" träffa män vars typ du inte är. Visst, lite efterhängsen verkar du vara men det är bara gulligt i mina ögon iallafall.

Lycka till!

Ja, kanske det. Haha, efterhängsen på ett gulligt sätt. Tack, jag behövde den.
Citera
2010-07-07, 22:41
  #8
Medlem
Danro80s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Figurine
Ja, det är ju lite så det är även för mig. Är i skrivande stund 22 år gammal, ej aktiv i förening och/eller skola. På jobbet skulle jag vilja säga med att chansen är lika med noll att hitta någon lämplig man att inleda vare sig vänskap eller förhållande med. Var samlas alla ofrivilliga singelkillar? Borde jag söka mig till någon form av community alt. onlinespel? :P Nej, men seriöst. Funkar hundtricket verkligen?

Har du inget fritidsintresse som du kan utveckla?
ex vi säger att du gillar naturen men där träffar du ju ingen!
Hitta någon "förening" som ska ge sig iväg på någon vandring någonstans! voila ts träffar en trevlig
kille för vänskap och kanske senare ett förhållande!
Citera
2010-07-07, 22:43
  #9
Medlem
Danro80s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Figurine
Ja, kanske det. Haha, efterhängsen på ett gulligt sätt. Tack, jag behövde den.

Va försiktig med att "ragga" killar på flashback bara! Här finns bara anarkister,pedofiler,knarknare och nasister!

edit: inget illa menat mot gottmospaheden (Kanske en hormonstin 15 åring som har sommarlov)
Citera
2010-07-07, 22:45
  #10
Medlem
Figurines avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Danro80
Har du inget fritidsintresse som du kan utveckla?
ex vi säger att du gillar naturen men där träffar du ju ingen!
Hitta någon "förening" som ska ge sig iväg på någon vandring någonstans! voila ts träffar en trevlig
kille för vänskap och kanske senare ett förhållande!

Hmm, detta tål att tänkas på. Problemet är ju att det känns som att jag hastar iväg allt så fort jag blir intresserad av någon. Något tips på hur man kan förhindra detta utan att helt förintas själv av tankar och funderingar?
Citera
2010-07-07, 22:48
  #11
Medlem
Figurines avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Danro80
Va försiktig med att "ragga" killar på flashback bara! Här finns bara anarkister,pedofiler,knarknare och nasister!

edit: inget illa menat mot gottmospaheden (Kanske en hormonstin 15 åring som har sommarlov)

Men det ser du väl på hans signatur att han är en reko kille?

Citera
2010-07-07, 22:48
  #12
Medlem
Danro80s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Figurine
Hmm, detta tål att tänkas på. Problemet är ju att det känns som att jag hastar iväg allt så fort jag blir intresserad av någon. Något tips på hur man kan förhindra detta utan att helt förintas själv av tankar och funderingar?

Gå in med inställningen att det är en vän du letar efter och inte en kille!
Killen kommer dyka upp förr eller senare ändå! troligtvis när du inte alls är på jakt efter någon hane!
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in