Kär i annan, trots förhållande. Akut.

Bakgrund
Har världens gulligaste pojkvän sen ca tre år tillbaka. Vi träffades som ganska unga (17, är idag 21). Vi ska båda börja plugga i höst, redan innan jag träffade honom hade jag en ganska klar plan om hur jag ville göra med mitt liv, stad att plugga i, utbildning osv. Han däremot kom för ungefär ett halvår sedan på att han ville plugga i samma stad som jag, och påbörja en utbildning som jag sagt skulle passa honom de gånger han frågat. Kort sagt känns det som om jag har påverkat honom ganska mycket till den han är nu, om man jämför med hur han var när vi träffades. Detta blir ett problem då det känns som om min pojkvän är någon jag har gjort själv, han känns inte som en egen person längre. Distansen mellan mig och honom blir, kanske inte som man skulle tro, längre, iaf för min del. Han tror jag är ovetande om detta, frågar jag säger han att han skulle gjort samma val utan mig. Kort sagt tycker jag att jag håller på att växa ifrån honom.

Problem
Jag åkte på festival förra veckan, och träffade en kille som fick mig att falla handlöst. Utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att jag är dökär. Killen i fråga är inte svensk, och jag vet ärligt talat inte om förhållande finns på kartan. Han har (vad jag kan utläsa) samma känslor för mig som jag har för honom. Han vet inte att jag har pojkvän och försöker komma till Sverige så fort som möjligt för att träffa mig. Han är dessutom motsatsen till pojkvännen; äldre, med egna mål och liksom "mogen" om man jämför dem min nuvarande kille.

Fråga
Vad tycker ni jag ska göra? Göra slut med killen som jag gemensamt ska flytta till universitetsstad med? Släppa bomben om att jag tycker att vi håller på att växa ifrån varandra? Berätta om den andra? Berätta för festivalkillen om min pojkvän? Snälla hjälp mig, annars kommer jag tillbringa resten av sommaren med att lyssna på musik om krossade hjärtan och skypa inlåst på min pojkväns toalett.

Varit i precis samma situation själv. Vi möttes också som ganska unga. Och efter fem år tillsammans hade båda utvecklats som personer så pass mycket att man blev mer som bästa kompisar istället för ett passionerat kärleksförhållande. Vi hade knappt sex heller för den delen.

Vi växte ifrån varandra.

Sen träffade jag precis som du en annan, och gjorde slut.

Du får väl känna efter själv, men jag tror sånt här är ganska vanligt om man träffas i så pass unga år.

Det finns otal exempel på icke-svenskar som utnyttjar naiva svenskor i syfte att bli svenska medborgare för att sedan dumpa dem. Du bör vara extremt försiktig med hur du väljer att gå vidare med denna utlänning.

Mitt tips till dig är att du gör klart för din nuvarande kille att du ej längre känner för honom såsom du en gång gjorde. Han är fortfarande ung och förtjänar chansen att gå vidare i sitt liv så fort som möjligt.

Vad gäller din nya förälskälse tycker jag att du ska göra klart och tydligt för honom att du ej avser att gifta dig/skaffa barn innan du är klar med dina studier etc. Nämn gärna "inte inom 5 år", se hur han reagerar.

Tack för rådet, faktum är att jag har tagit en paus från honom för ca ett år sen av samma anledning. Han blev då helt förstörd, åt inte på en vecka och sov nog inte heller. Är rädd att jag förstör hela hans höst om jag gör slut nu. Iofs är det aldrig schysst att dumpa någon.

Killen i fråga är från Tyskland, jobbar som software ingeneer där. Ser skandinavisk ut, har ett band (kollat myspace). Har även kollar runt på fejjan för att gardera mig, och jag tror han verkar ha sitt på det torra

WTF?! Orka vara du.

ONT: Jag är i ett förhållande just nu där vi träffades i ung ålder så jag vet lite hur det är. Har dock inte kärat ned mig i någon annan, men om du nu gjort det kanske det är ett tecken? Utvärdera känslorna lite dock. Är du verkligen kär eller tycker du kanske bara att det är spännande med någon ny osv?

Det är viktigt att tänka efter vilka känslor du verkligen har.

Det handlar inte om att ni har växt ifrån varandra. Det handlar om att du är som en morsa för honom när du styr vad han ska göra i sitt liv. Att han inte har egna ambitioner och mål i livet gör att du har tappat attraktionen för honom. Problemet är alltså att du inte är attraherad eller kär i honom längre, även om du tycker väldigt mycket om honom.

Gör slut med honom, förklara varför utan krussiduller. Försök att svara på hans frågor. Håll inte på att tycka synd om honom, det hjälper honom inte. Försök inte att trösta honom om han blir ledsen. Berätta inte om festivalkillen. Och inled absolut inget med festivalkillen innan du gör slut med pojkvännen.

I längden gör du honom en tjänst genom att göra slut, så att han får gå vidare (vilket du redan har gjort, i alla fall i tankarna).

Starkare än när jag träffade nuvarande killen, känns det som. Har slutat äta, vaknar och tänker på honom, somnar och tänker på honom. Känns som en utnött kliché att någon skulle ändra ens liv, men han har gjort det. Helst av allt vill jag ligga och titta på en bild av honom, minnas hur han doftar och lyssna på musik.

Tack för rådet.

Tack Nickman, det var nog vad jag behövde. Fast jag kommer inte våga på en månad.

Varför dra ut på det en månad? Du har börjat gå vidare, varför får han inte göra det? Du bara förlänger hans lidande, för du bryr dig ju om honom, eller hur?

Mitt tips är att OMGÅENDE förklara för din kille hur du (inte) känner, är han inte helt bakom flötet lär han väl själv inse att ni är på väg isär. Detta kommer ni båda att må bra av om man tänker ett steg längre, för självklart aldrig lätt att göra slut!

Själv gjort misstaget att tro att det skulle bli bättre av att vänta tills jag var redo, vart bara ännu svårare när det väl var dags att förklara att det inte funkar!

Lycka till!

Det låter ju åtminstone som en extrem attraktion, men det kan också förknippas med kärlek. Det är det jag menar med att ta reda på dina känslor. För kåthet kan också göra en ganska galen, något som är nytt och spännande. Nu säger jag inte att det är så för din del, men det är värt att tänka på.

Hoppas det löser sig!